Yttrandefrihet med ansvar

De lokala grupperna på Facebook är viktiga så länge de används rätt. Men visst kan det också gå fel ibland.

De lokala grupperna på Facebook har sedan länge hittat sin plats och fyller i dag ett stort informationsbehov. Det må sedan handla om allt från kommande evenemang och bortsprungna hundar till upphittade nycklar eller fallna träd över vägen – oftast hittas den information först, och kanske enbart, i den lokala Facebookgruppen.

Och vackert så. Facebook, och andra sociala medier, är ett snabbt sätt att nå många. Det är bara att se på den lokala Tenalagruppen med sina 3 200 medlemmar, där den gemensamma nämnaren är att man har ett intresse för orten i fråga. Samma gäller förstås för många andra motsvarande lokala grupper – inte minst på mindre orter där en grupp kan vara av stor vikt för gemenskapen.

Men sedan finns förstås en skuggsida också. Det kan skena snabbt i väg om det vill sig, det senaste exemplet kommer just från Tenalagruppen där det spårade ut rejält. När en intensiv diskussion får mer eller mindre direkta följder som pekas ut som hemfridsbrott är det nog skäl att dra i allt vad nödbromsar heter.

Nu verkar dessbättre den stormen vara över och det är skäl att understryka att det här sannerligen inte är något enskilt Tenala-fenomen. Tvärtom, i grupp som grupp kan det slå över.

I Ingå sågs i fjol ett synnerligen konkret exempel då den populära Facebookgruppen Inkoon keskustelupalsta hotades av stängning. Bakgrunden var att administratören tröttande på att utsättas för hot av olika slag och ämnade stänga gruppen. Efter sex år hade administratören blivit kommenderad, anklagad, samt hotad med både polisanmälan och "hembesök". Någon har till och med sprängt administratörens postlåda.

Ingågruppen överlevde ändå nedläggningshotet. Några nya administratörer trädde till och man fortsatte under nya namnet Inkoon puskaradio/Ingå djungeltrumma. I dag har man nästan 5 000 medlemmar så behovet av själva forumet är det väl ingen som tvivlar på.

Men samtidigt är problemen uppenbara och frågan är om det finns något att göra åt saken. Enligt kyrkoherde Anders Lindström i VN handlar mycket om kommunikation och framför allt om att kunna kommunicera på rätt sätt. Att skämta och vara ironisk kan gå hur bra som helst öga mot öga, men på nätet är det betydligt svårare. Risken är att det blir helt fel om ingen förstår vad man menar, konstaterar Lindström.

Och visst är Lindström rätt ute här. Snåriga Facebooktrådar, där flera saker kan diskuteras parallellt och ibland på olika språk, är inte alltid lätta att följa och när det sedan hettar till kan det gå riktigt snabbt. Gruppernas administratörer för ofta en ganska hopplös kamp då intensiva inlägg dyker upp under mesta varierande tidpunkter.

Steget mellan Tenala kyrkoby nu och Capitolium i Washington i vintras må vara ofantligt stort på många sätt, men samtidigt kan man dra åtminstone en parallell. Det att det hettade till på respektive plats berodde förmodligen till en stor del på sociala medier och framför allt på snabbheten där.

I dagens digitala samhälle har tiden för eftertanke har blivit kortare. Det får vi leva med, men sänd-knappen är trots allt bara ett verktyg. När det är rätt läge att trycka på den bestämmer man ändå i slutändan själv.

Thomas Sundström Nyhetschef