Vuxna måste bli bättre på spelsnack

Hellre utomhus och rätt nöjda. Joshua Elenius och Jonas Gran tycker att frågor om unga och våldsspel ofta blir överdrivna. Men visst, vuxna kunde med fördel ha lite mer koll på spel och sociala medier, speciellt då allt yngre sitter allt mer vid någon skärm. Bild: Johan Kvarnström

Spel och sociala medier kryper ner i åldrarna, men vuxna hänger inte alltid med. Kurator Marina Järviö i Raseborg slår larm och efterlyser diskussion. Mediefostran i nya läroplanen är ett steg på rätt väg.

– Jag blir om och om igen förvånad då hör barn berätta att de spelar spel som de enligt åldersgränsen inte får spela. En del åttaåringar spelar spel med åldersgräns 18 och använder Facebook, säger Marina Järviö, ansvarig kurator som jobbar i hela Raseborg, i både grundskolor och gymnasier.

Fenomenet eskalerade redan för några år sedan.

År 2013 släpptes det femte GTA-spelet (Grand Theft Auto) som blev en ny symbol för våldsspelen. Det enda nya under solen var egentligen fenomenet med att allt fler allt yngre personer tog del av spelet trots en åldersgräns på 18 år.

Reaktionerna lät inte vänta på sig och forskningsnyheter med sinsemellan motsägelsefulla resultat avlöste varandra. Det var överlag lättare att bevisa spelandets positiva sidor än de negativa.

Ny diskussion behövs

Det har skrivits mycket om detta, speciellt 2014, men diskussionen har delvis börjat ebba ut trots att fenomenet framskrider.

Marina Järviö efterlyser diskussion så att det inte sker en normalisering av att lågstadiebarn spelar realistiska spel med inslag av tortyr, dödsskjutningar, våldtäkter, droger etcetera.

Enligt Järviö serveras barnen dubbla budskap då de å ena sidan får pekplattor i skolan redan på ettan och ofta smarttelefoner som allt yngre, men å andra sidan inte får höra tillräckligt om åldersgränser och förbud.

– Man ger dem ett verktyg som de inte ska få använda fullt ut på många år. Det kräver mer diskussion. Det är så lätt att bara trycka på en knapp och skicka i väg någonting galet man annars aldrig skulle säga. Äldre elever förstår detta bra, men yngre har svårare att se vad det leder till, säger Järviö.

Därför välkomnar hon varmt den nya läroplanen som träder i kraft i höst och säger att mediefostran ska inkluderas i undervisningen.

– Men ännu viktigare är förstås föräldrarnas ansvar och engagemang.

Inte tillräckligt accepterat

Vid föreningen Sällskapet för mediefostran lyfter utvecklingschef Isabella Holm speciellt fram vikten av att kunna tala om barnens digitala världar.

Spel måste kunna diskuteras i fler termer än förbud och gränser.

– Om barnet bara får höra om att spelandet är dåligt kan det ske en skuldbeläggning och skapa onödig oro hos barnet. Vid middagsbordet talar man om skoldagen och fotbollsträningen, men det är ännu inte helt rumsrent att diskutera spelandet som är ett av de viktigaste fritidsintressena för många barn, säger Holm.

Och ja, åldersgränser finns av goda anledningar och är motiverade och ska följas, men ifall barnet ändå söker sig till medieinnehåll menade för vuxna måste man som vuxen vara närvarande.

Detta är enligt Holm lättast om man redan skapat ett öppet diskussionsklimat i hemmet.

– Det kan vara svårt för barn att berätta då de sett någonting skrämmande, vilket kan ske ifall de inte vill avlägsna sig från situationen på grund av grupptryck eller av rädsla att fördömas av vuxna. Svaret barn för ofta får är då att spela inte det där eller gå inte till den sidan. Men det behövs mer diskussion än så.

– Då barn stöter på skrämmande medieinnehåll är det viktigaste att det finns en trygg vuxen där att tala om saken med.

En undersökning tagit reda på hur 3-9-åringar vill spela och det dominerande svaret är tillsammans med föräldrarna.

– Vuxna är väldigt närvarande i början då ett barn börjar spela. I samma takt med att barnens intresse för spel ökar minskar sedan de vuxnas intresse. Kurvorna går helt i kors och barnen lämnas ensamma i spelvärlden, säger Holm.

Viktigt att sätta gränser

Barnpsykolog Katja Hagström vid barnpsykiatriska polikliniken i Ekenäs konstaterar att frågor om barn och spel och sociala medier är svåra och allt annat än entydiga.

Det är en krävande värld för de små att orientera i, speciellt om vuxna inte är närvarande och vägleder.

I jobbet stöter hon ofta på barn som berättar att de sett både det ena och det andra hemska i filmer eller spel.

Det sker ofta då föräldrarna är borta. Enligt Hagström är det uppenbart att barnen egentligen inte vill se dessa saker, men det kan vara lockande och svårt att låta bli då man har möjlighet, plus att grupptryck spelar en roll.

– Egentligen vill de ändå helt enkelt att föräldrar ska vara mer närvarande. Ett barn utan gränser är otryggt och söker gränserna. Utan gränser störs utvecklingen då barnet försöker hålla i tyglarna utan att ha redskap för det. Vuxna måste sätta gränser, barn vill det även om de inte alltid kan uttrycka det.

Hagström anser också att det är viktigt att kunna tala om den värld barnen lever sig in i digitalt. Samtidigt finns det skäl till eftertanke om barnens gladaste stunder härrör ur spelvärlden.

– Det märks att föräldrar accepterar spelandet eftersom det är ett sätt för dem att få egen tid. Då stör barnen inte. Men det är riskfyllt då barnen i överdriven utsträckning börjar leva sig in i spelvärlden och blandar ihop den virtuella och den fysiska världen. De lever sig helt in i spel speciellt om omgivningen är ångestfylld.

Hon tycker också det är synd att allt fler barn säger att deras vänner har slutat komma ut och leka för att de hellre sitter inne vid någon skärm. Speciellt barnens ensamma tid med tillgång till en platta och internet är en dålig kombination.

– Det är förståeligt att föräldrarna måste jobba. Det krävs mycket av dem nu för tiden. Risker med spel och sociala medier i lägre åldrar finns speciellt för de barn som annars också har svårigheter i livet.

Hur är det med hemskt innehåll och yngre barn, å ena sidan sägs de ha en slags skyddsmekanism som gör att de inte tar till sig sådant de inte förstår, å andra sidan lär svåra intryck sätta allt djupare spår ju yngre man är?

– En del barn skyddas bättre. De som levt mer skyddade kan stänga ut en del saker bättre, men då de ser någonting riktigt hemskt reagerar de med till exempel mardrömmar som de kan tala om och gå vidare från. De som ser för mycket hemskt börjar däremot ta det till sig och en del börjar söka efter sådant som får dem att reagera. Det börjar påverka deras attityder och tankar.

Många säger ifrån

Ett Facebook-inlägg om just detta spred sig som en löpeld i vintras. Svenska Milou Pettersson fick 10 000 delningar för en text med rubriken "Hur tänker du som förälder när du låter ditt barn få spela GTA?".

Där tar hon fasta på att barn påverkas av det de ser, även digitalt:

"Skulle du tillåta ditt barn att vara delaktig i följande situationer i verkliga livet? Våldtäkt-mord-rån-skadegörelse-trakasserier.

Detta är spelets innehåll och då bilderna är så verkliga så finns det ingen skillnad på lek och verklighet. Är du så trög så att du inte fattar att detta påverkar ditt barn?".

Stor förändring på några år

En grupp tonåringar jag träffar i Tenala bemöter ändå sådana tankar med viss skepsis.

– Vi har spelat GTA redan i lågstadiet, men det är inte så att vi nu därför beter oss våldsamt, säger Sebastian Stolpe och får medhåll av de andra mopedkillarna.

De verkar inte leva det stereotypiska ungdomslivet med telefonen som klistrad i handen. På rasterna i Höjdens skola spelar de helst bordstennis.

Joshua Elenius säger att vuxna främst känner till Facebook som övertagits av äldre, inte Snapchat och sådant.

Och han tror digital insikt blir allt viktigare framöver.

– Min bror på tvåan använder pekplattan mycket. Det är helt annat än då jag var i hans ålder, säger Elenius.

Hans kamrat Jonas Gran spelar sällan och ser heller ingen större dramatik i frågorna.

Tycker du vuxna kan tala tillräckligt bra om spel?

– Nog har de väl lite koll, men kunde veta mer.

Är varningar om att filmer, tv-program eller digitala spel kan vara skadliga för barn. Bestäms i Finland av nationella audiovisuella institutet.

Gränsen berättar inte vem produkten riktar sig till.

Åldersgränserna är 7, 12, 16 och 18. Dessutom finns symboler för våld, grovt språk, sex, skräck, droger, diskriminering, spel om pengar och online-spel.

Kriterierna hittas på (finska) ikarajat.fi/kriteerit.pdf.

Sociala mediers åldersgränser bestäms inte av någon myndighet, men är exempelvis 13 år för Facebook och Instagram och 16 år för Whatsapp.

Mer läsning