Volleybollmatch i smyg i Ekenäs

Förevisning. Mauno Koivistos besök i Ekenäs bollhall 1986 med Ove Flinck som värd ledde till en volleybollmatch. Bild: VN-arkiv/Vidar Lindqvist

President Mauno Koivistos intresse för volleyboll är väldokumenterat. Mindre känt är att han hösten 1986 spelade en volleybollmatch i Ekenäs.

– Det gjordes ett protokoll från matchen och jag har försökt få fram det. Tyvärr har det inte lyckats, men det skulle vara roligt att se det, säger Ove Flinck som var den starka mannen i Ekenäsvolleybollen och föreningen Sysäys under decennier och även långvarig kommunalpolitiker.

Bakgrunden till matchen var att Koivisto hösten 1986 varit i Ekenäs och då besökt Ekenäs bollhall med idrottsnämndens ordförande Ove Flinck som ciceron. Herrarna talade volleyboll och kort efteråt kom en förfrågan från presidentens kansli om att spela en veteranmatch i Ekenäs.

– Det handlade inte om Koivistos mest kända lag, Sikariporras, utan om ett annat gäng som gick under namnet Samhällets pelare. Vi i Sysäys hade ju inget egentligt oldboyslag, utan samlade ihop ett gäng med tränare, lärare och dylikt, berättar Flinck.

Själva matchen vanns av gästerna med 3-2 i set. I hemmalaget återfanns till exempel Ole Holmström, Pentti Voutilainen och Per-Erik Holmström.

– Det var absolut inte fråga om att vi skulle ha varit artiga och låtit presidenten vinna, utan det spelades nog på allvar. Det som var litet roligt var att den första som jag såg i omklädningsrummet var en gammal stugkamrat från det miltära, Gösta von Hertzén som spelade i Koivistos lag, säger Flinck.

Låg profil

I övrigt genomfördes matchen med låg profil. Efteråt hade man en tillställning på Svenska Klubben.

– Det var en trevlig kväll och det var väldigt lätt att vara med Koivisto där. Det var inget högdraget över det hela, tvärtom. Han var väldigt mån om att allt skulle gå på svenska. Över huvud taget har jag en ljus bild av president Koivisto, säger Ove Flinck.

Hurdan var sedan presidenten som volleybollspelare?

– Det som jag minns bäst är hans händer, de var enorma och det var förstås en fördel. Som spelare höll han utan tvekan måttet med tanke på nivån det handlade om, säger Ove Flinck nu trettio år senare.