"Visst tusan var det värt att slåss för"

Tacksam. Tor Holmberg var en av kring 600 000 män som deltog i de finska krigen under andra världskriget. Han är tacksam för det land vi lever i i dag.Bild: Lina Enlund

– Det betyder ju allt att få vara självständig, säger krigsveteranen Tor Holmberg i Sjundeå. Och visst var självständigheten värd att kämpa för.

För Tor Holmberg är självständighetsdagen den största högtiden på året i vårt land. Visserligen firar han både påsk och jul också men dem ser han som religiösa högtider. Självständighetsdagen högtidlighåller han genom att delta i kommunens festligheter, i år liksom övriga år.

– Visst är det viktigt att komma ihåg veteranerna och de stupade. Det har vår förening gjort sedan den grundades år 1967. Genast efter kriget var vi inte så väl sedda, för det fanns ju krafter som inte hade önskat självständighet. Men efter att krigsveteranföreningarna började grundas har det börjat lätta, säger han.

Som en robot

Holmberg, som i dag är 93 år gammal, var 18 när han blev inkallad men 19–20 under den tid han deltog aktivast i striderna.

– Det var under återtåget från Fjärrkarelen, jag var med där då. Men jag var så ung och förstod så lite. Man var nog en liten robot, det enda som gällde var vila och mat.

Trots att det är länge sedan följer krigsminnena med i bagaget. Holmberg minns också precis var han var då han fick höra att det hade blivit fred, fast vad platsen ute i skogen hette vet han inte.

– Men då var vi nog redan över gamla gränsen på finska sidan.

Värt att kämpa för

För Holmberg var kriget inte helt över i och med krigsslutet. Eftersom han är uppvuxen i Sjundeå hörde han till dem som var tvungna att lämna sina hem i och med att Porkalaområdet utarrenderades till Sovjetunionen för femtio år. Under parentestiden, som slutligen bara blev elva år, bodde och jobbade Holmberg i Ekenäs.

– Visst kändes det lite bittert efter krigsslutet med alla de hårda villkoren. Men jag tror att Finland hade råkat ännu värre ut än Baltikum när det gäller deporteringar och sådant, för Stalin skulle ha velat hämnas. Vi satte ju emot. Så visst tusan var det värt att kämpa för.

– Jag är också stolt över den generation som byggde upp Finland efter kriget. Det var inte alltid så lätt, påminner han.

Har du någon hälsning till dem som är unga i dag?

– Jag hoppas att de förstår att vi lever i ett rikt och bra land.

I vinterkriget, fortsättningskriget och Lapplandskriget deltog kring 600 000 män och 100 000 kvinnor. Var åttonde stupade, och var fjärde av dem som återvände fick en bestående krigsskada. 30 000 kvinnor blev krigsänkor och 50 000 barn faderlösa.

Kring 15 000 krigsveteraner lever fortfarande. Medelåldern bland dem är 93 år.

Krigsveteraner i Västnyland

Hösten 2017 räknar Krigsveteranförbundet med att 15 000 krigsveteraner fortfarande lever.

Enligt siffror från statskontoret fanns det vid årsskiftet 273 krigsveteraner i Västnyland. Året innan var de 357. Kring 90 västnyländska krigsveteraner hör till en svenskspråkig krigsveteranförening.

Ortsvis är antalet krigsveteraner följande: Hangö 27, Raseborg 95, Ingå 12, Sjundeå 8, Lojo 105 och Kyrkslätt 26.