Villfarelser på Barckens udde med kamouflerad strandexploatering

"Planeringen av sjövillor vid Barckens udde måste ses som just en sådan situation där stadens vilja och förmåga att värna om unika kulturhistoriska värden sätts på prov."

I sin skrift om Ekenäs och dess byggnader från 1931 lägger den stora Ekenäspatrioten Jonatan Reuter fram följande tes: "Endast om Ekenäs visar sig mäktigt att iakttaga sina förpliktelser gentemot förfädrens arbete och minne med hänsyn till sina byggnader och stadsplanering, kan staden i detta hänseende hävda sin plats som en kulturort."

Planeringen av sjövillor vid Barckens udde måste ses som just en sådan situation där stadens vilja och förmåga att värna om unika kulturhistoriska värden sätts på prov. Ska man leva upp till Reuters motto gäller det alltså att kunna motstå frestelsen att låta första bästa tomt- och byggspekulant göra snabba cash på bekostnad av en unik historisk stadsmiljö.

Såsom Tore Tallqvist (VN 12.10) har konstaterat ansvarar staden Raseborg för den delikata uppgiften att förvalta och bevara den kulturhistoriskt värdefulla miljön vid Barckens udde. Behandlingen av ärendet hittills tyder på att stadsstyrelsen inte är vuxen att axla detta ansvar. Det har hävdats att motståndet mot projektet är ett uttryck för Nimby-fenomenet. Påståendet är orättvist i den meningen att kritiken mot byggplanerna inte härrör enbart från grannarna i Gamla stan. Det visar exempelvis den namninsamling mot projektet som har samlat stora mängder underskrifter från när och fjärran. Den framgångsrika namninsamlingen bekräftar i likhet med flera andra reaktioner att frågan är av ett nationellt intresse.

Det förefaller allt mera uppenbart att stadsstyrelsen gjorde en dundertabbe då den godkände planeringsreserveringsavtalet på sitt möte den 13 september. Historiens dom över beslutet kommer knappast att vara nådig. Ärendets beredning måste i alla avseenden betecknas som ytlig och bristfällig. Utredningen av alternativa placeringar verkar vara utförd som ett beställningsverk med på förhand givet resultat.

Enligt beredningen är Barckens udde den enda tänkbara platsen att bygga på sjön i Raseborg. Denna föga trovärdiga slutsats verkar vara motiverad framför allt av affärsekonomiska hänsyn i linje med byggföretagets intresse. Sjövillor vid Barckens udde inbringar helt enkelt mera pengar än sjövillor på någon mindre attraktiv plats. Samtidigt måste man ge företaget erkänsla för det innovativa i denna nya, kamouflerade form av strandexploatering.

Slutligen vill jag ta fasta på ett av gryndertrions huvudargument, nämligen det klimatsmarta i projektet. Påståendet har mig veterligen inte hittills underbyggts med några fakta. De tekniska lösningarna med träkonstruktioner, isolering, solpaneler, värmepumpar och värmeåtervinning är ju fullt möjliga att tillämpa också då man bygger på land. Det är alltså inte nödvändigt att bygga sjövillor vid Barckens udde för att konstruera klimatsmarta bostäder. Men givetvis är argumentet ett skickligt försök att förbättra projektets acceptans bland beslutsfattarna. I rättvisans namn borde man också lyfta fram de utmaningar och problem man konfronteras med då man bygger på vatten på våra breddgrader. I synnerhet om bostäderna är avsedda för året om-boende.

Magnus Cederlöf Ekenäs/Esbo