Vildvuxna vyer är att vänja sig vid

Oas och pärla. Pumpviken är ett omtyckt och lovsjunget område av Karis. Bild: Jani Järvinen

Att staden sparar sätter sina spår också i parkerna. Pumpviken i Karis är inte lika välskött som för tjugo år sedan, men alltjämnt en pärla.

Stadens turistsidor kallar det för "en oas i Karis centrum". I hembygdsnämndens bok från 1970 talar man om parkområdet som en "pärla av natur och kultur i samstämd förening."

Som många andra Karisbor har Dan Johansson personliga minnen av Pumpviken. Från höghuset vid Centralgatan 66 där han som 10-­åring flyttade in hade man fin utsikt över parken. På den lilla ön i viken tränade han sin valp. På den lilla dammen åkte man skridskor när det var vinter.

I dag är han pensionär och bor fortfarande kvar i närheten av Pumpviken. Till och med lite närmare än han gjorde som barn. Utsikten är ändå som förr.

– Men parken håller på att växa igen. Det är ledsamt att se, säger han.

Både bra och dåligt

Folkhögskolan byggdes så att man från matsalen skulle ha utsikt över ån. Den utsikten är nu begränsad till en liten glugg vid ett dött träd. I övrigt är strandlinjen igenväxt med buskar och träd. Sly som röjts har delvis lämnats kvar. På olika håll i parken står träd som ser ut att må mindre bra. Stenkanter och gångar har gräsat igen. Vid trappan som leder upp till före detta yrkesskolan har ett räcke rasat.

Det sagt, finns det också många saker som Dan Johansson lyfter fram som positiva. Viktigast av dem är att parken trots allt är i livlig användning.

Rutinunderhållet såsom gräsklippningen och tömningen av skräpkärlen sköts bra. Huvudgången är nyanlagd, det finns nya bänkar och man har tagit bort de sneda flaggstängerna som inte gjorde någon glad. I fjol installerades en ledbelysning i Strandparken som eventuellt ska utvidgas till Pumpviken. Strandparken överlag tycker Dan Johansson är i fint skick och utgör tillsammans med Pumpviken och Landsbroparken, med sin mer skogslikna natur, en bra helhet.

– Jag hörde själv till dem som röstade för bostäder på det före detta Lystiland­området när jag satt i stadsfullmäktige i Karis. Nu tycker jag att det är bra att de inte blivit av, säger han.

Satsa på trivseln

Igenväxningen av Pumpviken­s område har inte skett över en natt.

– Förfallet började nog redan på Karis stads tid. Man kan inte skylla på Raseborg, säger Dan Johansson.

De facto är han inte ute efter någon att skylla på, men skulle gärna vilja veta om det finns någon orsak till att vildvuxna alar och björkar lämnats kvar. Ån är visserligen Natura 2000-område men ändå. Finns det någon skötselplan?

Att stadens resurser är knappa är han medveten om, men tycker ändå att det skulle löna sig att prioritera parkerna högre.

– Man borde satsa på sådant som gör att folk trivs. Det handlar trots allt om små saker som inte kostar skjortan. Att låta allt förfalla är heller inte bra. Om inte folk ser att det händer något positivt blir inget bättre, knappast ens stadens ekonomi.

Att idén om Karis som trädgårdsstad försvunnit tycker Dan Johansson är tråkigt.

– Något borde man satsa på också i den här byn.

Finslipningen får bli

Efter de nedskärningar som hittills gjorts är de anställda på parkavdelningen inte fler än tio till antalet.

– Någonstans måste det synas, säger Joakim Mäkelä som är ansvarig trädgårdsmästare vid Raseborgs stad.

Medan det ännu under 80­- och 90-­talen fanns både personal och pengar till finlir som att kanta gångar och rensa ogräs räcker dagens resurser inte till för något handarbete. Arbetet ska göras maskinellt ­ fort och effektivt. Trimmandet kring träd och buskar hör till saker som får vänta tills sommarjobbarna anlänt till parkavdelningens förstärkning.

Med rutinjobb som renhållning, gräsklippning och bevattning är arbetsschemat redan så gott som fyllt.

– Vissa uppgifter är också lagstadgade och måste prioriteras, säger Mäkelä.

Till dem hör skötseln av lekparkerna och de officiella badstränderna.

Snart är det klippt

Joakim Mäkelä tycker ändå att det utöver det vanliga underhållet görs en hel del för att hålla Pumpviken och Strandparken i skick.

Vattenvegetationen klipps varje år. På grund av fåglarnas häckningstid får klippningen inte ske före den 15 juli. Även i år kommer Pumpviken att vara ansad inför plastankornas stora sammandrabbning ­Lionsklubbens Ankrace i början av augusti.

Ett annat arbete som görs årligen är slåttern av åkanten ­ tillsammans med klippningen en utgift på 3 000 euro.

Att förutom slyet också gå igenom och gallra i trädbeståndet är något man enligt Mäkelä diskuterat.

– Man ska komma ihåg att Svartån hör till Natura 2000. Vattenområdet är fredat vilket betyder att också kanterna kan vara känsliga. En avverkning kräver utredning och tillstånd av miljömyndigheterna, säger han.

Trots knappa resurser är allt inte elände och misär.

– Vi har fortfarande fina parker i Raseborg även om jag håller med om att de kanske inte är lika välskötta som för tjugo år sedan. Men det finns också områden som ser bättre ut i dag. Sedan 2009 har vi restaurerat och byggt en massa nya områden, säger Mäkelä.

Till årets restaureringsprojekt hör bland annat Lejonparken, Knipnäs badstrand och Vikstranden i Tenala.

"Nästan som Pargas"

I framtiden kan det hända att parken i Pumpviken får flera grannar.

Detaljplanen som möjliggör boende på det tidigare yrkesskoleområdet godkändes i fjol. I den ingår fem höghustomter, några småhustomter medan delar av den gamla byggnationen, ritad av bland annat Hilding Ekelund, skyddats.

Joakim von Bergmann som är vd för markägaren Kustregionens utbildningsfastigheter ser inte så många andra namnalternativ för ett framtida husbolag på området än Pumpvikens pärla.

– Som fastighetsägare kommer vi ändå inte att bygga något själva, utan vår målsättning är att sälja ut tomterna till andra som vill förverkliga bostäderna. Marknadsläget är ändå minst sagt utmanande för tillfället, säger han.

Några höghusprojekt ligger med andra ord inte i startgroparna och förvandlingen från skolområde till bostadsområde kommer antagligen att sträcka sig över en längre tid. Sett till tidigare byggtakt i Karis, även under högkonjunktur, skulle de fem höghustomterna motsvara närmare två decenniers byggnadsbehov, påpekar von Bergmann.

För bolagets del brådskar omvandlingen inte.

Trots att merparten av Axxells verksamhet nu för tiden finns vid Bangatan är beläggningsgraden på skolområdet inte alls dålig. Axxells billinje och internat finns kvar. Yrkesinstitutet Luksia ordnar egna utbildningar, staden är inhyrd för dagisverksamhet och kocklandslaget övar i kocklinjens gamla kök.

Också åbolänningen von Bergmann tycker att Pumpviken är ett fint område.

– Det är det enda stället i Karis där man skulle kunna tro att man är i Pargas.

Mer läsning