Viktigt lyfta fram offentliga löner

En kartläggning av förtjänster och arvoden visar hur vi värdesätter olika jobb. Samtidigt ger det en möjlighet att jämföra kommuner med varandra.

Det väckte debatt på Åland när landskapsregeringen nyligen beslöt höja ersättningarna för medlemmarna i styrelsen för Ålands penningautomatförening, Paf.

Tanken är att ordföranden ska få ett arvode på 2 400 euro, vice ordföranden 1 350 euro och medlemmarna 1 000 euro per månad, plus ett mötesarvode på 500 euro.

Den åländska finansministern motiverar de högre ersättningarna med att bolaget söker rätt kompetens för att klara sig på den internationella marknaden.

Den politiska oppositionen är kritisk och många lagtingsledamöter befarar att höjningen av arvodena trissar upp ersättningarna även i andra av landskapsregeringens bolag.

Tidningen Nya Åland skriver i sin tur på ledarplats att pengar inte ska användas som lockbete för att få folk att göra ett gott jobb.

Diskussionen förs på flera plan, vilket återspeglar en sund samhällsdebatt.

I mars skrev VN om de arvoden som politikerna i Västnyland får då de deltar i kommunala möten. Dylika kartläggningar bidrar till en klarare bild av de förtroendevaldas arbete som helhet – oberoende av vad man anser om arvodena som sådana – och samtidigt ger de en möjlighet att jämföra ersättningarna i de olika kommunerna.

Sammanställningen av lönerna för de ledande tjänstemännen i våra kommuner som läggs fram i dagens tidning fyller ett liknande syfte. Summorna visar vilket värde vi vill sätta på till exempel den egna kommundirektörens insatser.

Samtidigt kan siffrorna användas för jämförelser med lönerna inom näringslivet och den privata sektorn.

Ett intressant förhållande som kommer fram i artikeln är att lönen för en person som suttit länge på sin tjänst riskerar att börja släpa efter i jämförelse med lönen för andra med likadana arbetsuppgifter. Stadsdirektören i Raseborg har en högre månadslön än kollegerna i Lojo och Kyrkslätt, trots att de två sistnämnda samhällena har betydligt fler invånare än Raseborg. Stadsdirektören i Raseborg är färskast på sin post.

Begreppet lönegrop som kan användas i sammanhanget är i alla händelser väldigt relativt. Jämför man stads- och kommundirektörernas löner med genomsnittslönerna inom till exempel vården, utbildningen och kanslitjänsterna så handlar det definitivt inte om gropar, oberoende av om ersättningarna släpar efter eller inte.

I fråga om topplönerna i kommunerna gäller det ändå att inte hemfalla till populism. Hela frågan spårar lätt ur.

Det måste poängteras att de kommunalt anställda gör ett värdefullt jobb. I många fall handlar det om uppgifter som ingen annan i samhället tar hand om.

Utan att här försvara de högsta månadslönerna bör även sägas att de ledande tjänstemännen naturligtvis också axlar ett stort ansvar. De förväntas ställa upp i ur och skur och svara på frågor från höger och vänster. Det hör till paketet.

I alla händelser är lönen bara en del av helheten. Anders Walls som för ordet i stadsstyrelsen i Raseborg säger i artikeln i dagens tidning att faktorer såsom arbetsuppgifter, vem som blir ens chef och arbetsgivarens rykte spelar in då staden rekryterar.

En sökande med för stora lönekrav har kanske en orealistisk bild av realiteterna i kommunen. Har personen tillräckligt många övriga sporrar för att sköta jobbet med framgång?

I rekryteringen är det sunt att fokusera på vad det är som driver de sökande och inte låta pengarna fungera som alltför saftig morot.

Niclas Erlin Reporter