Viktigt dra gräns för idrottarna

Hälsan är A och O i idrott. Ibland kan det dock vara svårt att dra gränsen om man är frisk nog att tävla eller träna.

Hälsan går först – också i idrott. Stefan von Knorring är specialiserad på idrottsmedicin och lyfter fram riskerna att träna och tävla med sjukdom i kroppen.

– Om man har ont i halsen, feber, muskelvärk eller känner sig allmänt svag är det tecken på att man inte kan idrotta, säger Knorring här invid i en intervju för SPT.

Men är det alltid för idrottaren så lätt att veta var gränsen går?

– Det är det nog inte och sedan är jag också den som väldigt lätt får dåligt samvete om jag ställer in en träning. Det tror jag att gäller för ganska många, säger Linda Sandblom från HIK friidrott som också är OS-deltagare i höjd.

Svåra val

Den svåra frågan är förstås att bedöma när man är sjuk. Enligt Sandblom gäller det främst att lyssna till sin egen kropp.

– Man känner ju sig själv bäst, men det är ändå svårt. Jag brukar heller inte få feber så ofta, utan då är det oftare stegring.

Någon tävling har Sandblom ännu inte behövt ställa in. Den tröskeln kan förstås också vara hög – speciellt om det handlar om någon stortävling.

– Men är man på något EM eller VM finns det en landslagsläkare med som kan ge råd. Det kan vara en hjälp, säger Linda Sandblom.

Risker finns

Hangö IK:s Johan Henriksson säger att han som styrkelyftare undviker att träna eller tävla då han är sjuk. Det handlar om en så tung gren att det helt enkelt inte går att träna om man inte är i skick.

– Jag varken tränar eller tävlar om jag till exempel skulle ha lätt feber. Det finns så många risker med det och det är inte bra för hjärtat, säger han.

Han säger också att han alltid har haft den här inställningen, även om han kanske någon gång i junioråldern körde ett träningspass fast han inte borde ha gjort det.

– Överlag skulle jag också säga att det här är ett vanligt synsätt inom styrkelyftning. Det går bara inte att vara sjuk eller trött och tänka att man skall kunna prestera.

Lyssnar på kroppen

Wågens Emma Malmsten berättar att hon inte tränar om hon är sjuk, men handlar det om tävling så paddlar hon oberoende. Förutsatt att det inte är helt omöjligt.

– Jag har lärt mig att lyssna på kroppen så jag lämnar nog bort en träning om det behövs. Och det är klart att det inte alltid är det enklaste att paddla om man är sjuk.

Hon säger ändå att till exempel ett 200 meters lopp i sig är så kort att man nog klarar av det fast man är sjuk.

– Längre sträckor blir förstås tuffare, men inte har jag märkt det i mina resultat om jag har paddlat sjuk.

"Det är livsfarligt"

Sjundeå IF:s handbollsspelare Jan Hagman har en lång erfarenhet av att spela handboll. Han säger att han inte tränar eller spelar om han är sjuk.

– Ibland kan det ändå vara svårt att bestämma sig. Alla förstår ju att det inte går att träna om benet är brutet men har du influensa så är det ju klart att man med våld kan genomföra ett pass. Men det är inte bra och kan rent av vara livsfarligt.

Utöver att spela själv så tränar också Hagman juniorlag. Dessutom har han varit damlandslagstränare och har tränat SIF:s damligalag. Som tränare har man ett ansvar att stoppa spelarna från att spela då de är sjuka.

– I mitt lag är det förbjudet att träna eller spela match om man är sjuk. Förstås kan det komma mothugg från spelarna, men det är ju tur att det är jag som bestämmer. Med yngre spelare kan man så klart höra sig för med föräldrarna hur det egentligen ligger till, för en junior kan säga att den är frisk. Med äldre spelare måste man skapa en sådan kommunikation att man litar på varandra.