Viktig ankarplats hedras

Bild 2045: Minnen. Ilmari Koppinen visar krigstida bilder åt Denis Strandell som är stadsdirektör i Hangö och Sture Söderholm som är stadsstyrelsens ordförande. I handen har Söderholm den standar som staden fick av traditionsföreningen. Bild 2051: Avtäcktes. Suomen Joutsen, Ilmarinen och Väinämöinen är avbildade på minnestavlan. Bild Ny Pohjamaa 1 eller Ny Pohjanmaa 2: Vid kajen. Minfartyget Pohjanmaa i Lappvik hösten 1986.Bild: Niclas Erlin

Naturhamnen i Lappvik har länge fungerat som angöringsställe för marinens fartyg. En minnesplakett på Strömudden påminner om platsens betydelse för försvaret.

"Lappvik är av gammalt en stödjepunkt för flottan".

Så lyder texten på den minnestavla som i onsdags avtäcktes inför en stor publik på Strömudden i Lappvik, den plats som under årtionden fått se marinens olika fartyg och båtar lägga till eller kasta ankar.

På plaketten är finska flottans skolfartyg Suomen Joutsen och de två pansarbåtarna Ilmarinen och Väinämöinen avbildade, vilket påminner om att Lappvik och framför allt Tvärminne storfjärd fungerat som ankarplats för även de största fartygen i vår krigsflotta.

– Ankrings- och hamnområdet i Lappvik skyddas av naturen och har genom tiderna haft en stor militärstrategisk betydelse, sade kommendören i.a., politices doktor Eero Auvinen i sitt tal under tillställningen.

Minröjare, ubåtar

Eero Auvinen är ordförande för traditionsföreningen för pansarbåtarna, som tog initiativ till tavlan.

Han sade att redan den ryska flottan flitigt använde sig av hamnen i Lappvik, som sedan blev en viktig bas även för det självständiga Finlands sjöstridskrafter.

Platsen utgjorde bland annat stödjepunkt för minröjningsflottiljerna och landets ubåtar. Innan vinterkriget låg även Ilmarinen och Väinämöinen ofta på redden, berättade Auvinen.

– Lappvik ligger nära öppna havet.

Efter krigen låg Suomen Joutsen för ankar i hamnen, då som depåfartyg för minröjarna.

Steg ombord

En man som många ville byta några ord med under tillställningen var krigsveteranen Ilmari Koppinen, 100 år i dag och bosatt i Salo.

Både Lappvik och pansarbåtarna är kända kapitel för honom.

– På den här platsen steg jag ombord på Ilmarinen. Det var sommaren 1939.

Ilmarinen sjönk hösten 1941 på Östersjön och drog 271 man med sig i djupet. Koppinen tjänstgjorde då på ett annat ställe, men kände flera av dem som satte livet till.

Undergången som förorsakades av en eller flera minor var inget som sjöstridskrafterna flaggade öppet med.

– Vetskapen om olyckan kom via dödsannonserna.

Många deltog

Tavlan i Lappvik är den tolfte i ordningen som traditionsföreningen för pansarbåtarna låtit placera på olika ställen längs kusten.

Under tillställningen deltog även Hangö frontmuseum, Hangö finska församling, Hangö stad och representanter för marinen genom Nylands brigad.

I dag har försvaret en hamn invid Syndalen ett stycke söderut.