Vem drev på Natura 2000?

Rätt. Enligt Natura 2000-bestämmelserna ska fällda och omkullfallna träd lämnas och murkna för den ekologiska mångfaldens skull. Bild:

Natura 2000, nätverket som syftar till att trygga biologisk mångfald, anses av en del snarare vara enfald – åtminstone på ställen där man upplever att skyddet går för långt.

Ramsholmen, Hagen och Högholmen i Ekenäs är områden som många tycker förfaller. Både naturen och byggnader är i skick som lämnar mycket att önska.

Vad gäller naturen sägs Natura 2000 och dess skyddsbeteckningar av en del vara boven. Området var redan ett naturskyddsområde då det togs med i Natura 2000 för tiotalet år sedan, men då upphörde den dittills praktiserade skötselplanen att gälla.

Att vara en del av Natura 2000 är inte speciellt unikt. Till nätverket hör faktiskt merparten av Ekenäs skärgård, hela Pojoviken och stora delar av skärgården runt Hangö och delar av Tulludden, samt skärgårds- och vissa landområden i Ingå och Kyrkslätt.

Murknande trä

I fallet Ramsholmen, Hagen och Högholmen har kritik riktats mot att området ser ovårdat ut då det ligger fallna träd och murknar invid promenadstigar.

Stadens skogsbruksingenjör Carl-Johan Jansson gav i en insändare (VN 16.5) sin syn på varför området ser ut som det gör, varför fallna träd, hygges- och röjningsrester lämnas kvar. De lämnas kvar för att förmultna, som en del av ett kretslopp i enlighet med Natura 2000-bestämmelser. Om han fick råda skulle området vara prydligare.

Vems inititiativ?

Carl-Johan Jansson frågar sig vems initiativ det var att ta med området i Natura 2000-nätverket.

Enligt lagstiftningsrådet Heikki Korpelainen på Miljöministeriet var det i de lokala miljöcentralerna som man förberedde för vilka områden man ville skulle omfattas av nätverket.

Naturskyddsplaneraren Iida Kämäri på Närings-, trafik, och miljöcentralen säger samma sak. Det var de lokala miljöcentralerna som drev på.

– Den tidens miljöförvaltning alltså, i det här fallet Nylands miljö­central, säger hon.

Några namn på vem som eventuellt var en drivande kraft får hon inte fram. Dock hittar hon noteringar om att en lund vid Ramsholmen redan 1990 på ett privat initiativ fått en skyddsbeteckning.

Gå ur Natura 2000?

En annan fråga som hängt i luften är om man kan bli kvitt en Natura 2000-beteckning.

Det kan man inte, konstaterar Iida Kämäri. Åtminstone är det inte enkelt, snarare väldigt krångligt:

– Först måste det behandlas av statsrådet och sedan ska ännu EU-kommissionen fatta beslutet.

Däremot kan markägaren nog påverka ett Natura 2000-områdes skötsel, säger hon:

– Markägaren kan tillsammans med NTM-centralen göra en skötsel- och användningsplan.

Vilket man också har gjort. Men Olli Borg, ordförande för Raseborgs Natur, säger i en insändare (VN 3.5) att området inte vårdas i enlighet med skötselplanens förslag. Vilket inte Carl-Johan Jansson direkt dementerar i sin insändare två veckor senare.

Han säger att han i viss mån ger Olli Borg rätt, att mycket av de röjningar som föreslås i skötselplanen lämnats ogjorda. Helt medvetet – av estetiska skäl. För han vill inte lämna kvar röjningsresterna och skräpa, vilket fredningsbestämmelserna förutsätter.

– Det har inte framförts kritik mot ogjorda röjningar utan mot trädbeståndets eländiga skick och mot att alla kullfallna och fällda träd måste lämnas kvar, preciserar Carl-Johan Jansson.

Är ett ekologiskt nätverk som täcker Europeiska unionens område och som är sammansatt av särskilda skyddsområden. Omfattar i Finland en areal på cirka fem miljoner hektar. Av den här arealen är ungefär tre fjärdedelar markområden och en fjärdedel vattenområden. Det finns sammanlagt 1 857 Natura 2000-områden i Finland. Källa: Miljöministeriet, Wikipedia 78 procent av Natura 2000-områdena ägs av staten, 22 procent är i privat ägo.