Växla in regionen på rätt spår igen

Samarbete i västra Nyland betyder olika saker på olika orter. Kustkommunerna borde jobba mer målinriktat tillsammans.

"Tittar vi vidare från Esbo, behövs det definitivt en utvecklingskorridor i trakten Kyrkslätt–Vichtis–Lojo. Järnvägen skulle möjliggöra en stor befolkningsökning, till och med 50 000–100 000 nya invånare. Det är synnerligen viktigt att Vichtis och Lojo fås med i metropolområdets nätverk."

Det sade stadsdirektören i Esbo, Jukka Mäkelä, i tidningen Länsiväylä i veckan, här i fri översättning. Mäkelä var en av de intervjuade i en artikel som handlade om förväntningarna på den planerade nya järnvägslinjen mellan Åbo och Helsingfors. Det så kallade entimmeståget ska spränga genom ny mark mellan Salo och Lojo, och vidare ner genom Esbo.

Arbetet för att planerna ska bli verklighet pågår för fullt. Det faktum att tåget behöver minst en timme och en kvart för att ta sig mellan sina ändstationer har aldrig haft någon större betydelse bland dem som gärna ser att fjärrtågen mellan Åbo och Helsingfors flyttar från kustbanan till den nya sträckningen längre norrut.

Priset beräknas bli minst 1,5 miljarder men den investeringen ska enligt förespråkarna betala sig inom några årtionden.

Benämningen tvåmiljarderståget har inte slagit igenom bland kritikerna, men termen kunde försvara sin plats enligt samma logik som ordet entimmeståg nu friskt används i diskussionen och i media.

Egentliga Finlands förbund hör till lokomotiven i lobbningen och väldigt varma ord för projektet fälls också i Salo och Lojo. Städerna längs banan har naturligtvis all rätt att arbeta för idéer som kan tänkas gynna dem.

Samtidigt visar banprojektet hur tudelat västra Nyland kan vara när läget är som sämst. Regionens kustkommuner hör till förlorarna om fjärrtågen flyttar bort från sitt nuvarande spår. Direktförbindelsen mellan Västnyland och Åbo klipps av.

Att också Nylands förbund hör till dem som backar upp den tilltänkta bansträckningen blottar hur liten aktör vår kustregion är i det stora förbundet.

I förbundets 80 personer stora fullmäktige har Helsingfors, Esbo och Vanda enkel majoritet med sina sammanlagt 46 ledamöter. Västra Nyland har 9 platser, då Lojo och Kyrkslätt räknas med. I styrelsen som har 15 medlemmar representeras regionen av 2 ersättare, nämligen riksdagsmännen Joona Räsänen, Lojo, och Anders Adlercreutz, Kyrkslätt.

Visst höjs det röster även för kustbanan. År 2016 lyfte Raseborgs stad fram siffror som visar hur man med förhållandevis enkla medel kunde förbättra trafiken på järnvägssträckningen, men inlägg som det väger inte tungt högre upp i planeringshierarkin.

Dragkampen om tågtrafiken är ett tråkigt exempel på intressekonflikter inom regionen, samt en påminnelse om hur viktigt det är med en mer samordnad intressebevakning bland kustkommunerna.

Fröet till institutioner som Turistföreningen Sydväst, Västra Nylands regionplaneförbund och Västra Nylands handelskammare såddes på sin tid i VN:s spalter. Av de tre organen finns endast handelskammaren kvar.

De mindre regionerna måste hitta effektivare sätt att få fram sina åsikter i den verklighet som centraliseringen slängt dem in i. Regelbundna och täta träffar mellan landsändornas ledande politiker och tjänstemän – och riksdagsledamöter – är nödvändiga för att stärka rösten utåt.

I de nya landskap som nu målas upp kommer de små regionerna likt Västnyland knappast att serveras påverkningsmöjligheter på en bricka.

Niclas Erlin Reporter