Vart är vi på väg?

Jag har en känsla av att politikerna mera diskuterar förvaltning än social- och hälsovårdens mångfacetterade innehåll.

Alla behöver vi vård någon gång. Många vill ha den gratis, medan andra är villiga att betala för den. Social- och hälsovård är något annat än inköp i Prisma eller Alko eller att köpa en resa till Tallinn för att shoppa. Men ändå tycker jag att det gått troll i reformen av social- och hälsovården.

Vissa partier har en klar strategi. SFP kämpar för vård på svenska i det verkliga livet. SDP vill ha makt att bestämma vem som får service. Samlingspartiet önskar att folk ska få välja och ibland betala för vården. Vänsterförbundet tycker att samhället ska stå för utbudet och kostnaderna. Vem som betalar är ointressant för VF då de vet att någon annan betalar.

I 20 års tid har politikerna diskuterat och förhandlat om social- och hälsovårdsreformen. Social- och hälsovårdsministeriets tjänstemän föreslog tjugo "starka" områden för vård och omsorg. Utbudet skulle bli likvärdigt och det skulle vara central koll på pengarna. Politikerna sade nej, det duger inte. Följande i tur var Jyrki Katainens Samlingspartiet–SDP-ledda regering där det fanns en hurtig kommunminister som hette Henna Virkkunen. Hon var tuff och förklarade 2012 att antalet kommunerna ska minska från 336 till knappa 70 för att ge "breda axlar" att bära social- och hälsovården. Därav blev intet. Kommunernas förtroendevalda skrek emot och flera rikspolitiker gjorde tummen ner. Så social- och hälsovårdsreformen gick tillbaka till ruta ett igen.

Jag har en känsla av att politikerna mera diskuterar förvaltning än social- och hälsovårdens mångfacetterade innehåll. Att Juha Sipiläs regering godkänt 18 landskap som grund för social- och hälsovårdsreformen är Centerpartiets maktpolitik framför att lösa behov inom social omsorg, barnskydd, hälsovård, sjukhusvård och äldreomsorg. Statsminister Sipilä föll för Centerns gamla, "romantiska" dröm om självstyrande landskap. Men om han vill hålla i pengarna ska landskapen styras av staten med hård hand. Erfarenheten visar nämligen att en decentraliserad offentlig förvaltning kostar!

SDP:s Antti Rinne är pratglad och lovar att förnya och effektivera vården. Hur säger han inte. Populism! Rinne, Ville Niinistö och Li Andersson hotar också att göra en "Trump" i vården om de vinner i riksdagsvalet 2019 (HS 27.11). De kommer då att skrota Sipiläs lösning för social- och hälsovårdsreformen, säger de.

SDP har framgång i gallupundersökningar, men Antti Rinne glömmer två saker: SDP förmår inte bilda regering ensamt för att förverkliga sitt "program" och av de tillfrågade i den senaste gallupen kan 37 procent inte säga vilket parti de stöder.

Dessa 37 procent är besvikna på politikerna. Finland behöver därför konkreta åtgärder för att skapa framtidstro. Prat och halvsanningar duger inte. Detta gäller också social- och hälsovården där Sipilä, Petteri Orpo och Juha Rehula borde vara tydliga om vårdens innehåll och reformens följder.

Hoppas 2017 blir ett bättre år än 2016. Gott nytt år!

Kaj Lindholm tidigare stadsdirektör