Varning för isbjörn på Skåldö

Värt att testa. Tobia Croff, Tommi Juusela och Pata Degerman i förgrunden riggar upp systemet som varnar för isbjörnar. Bild: Lina Enlund

Två äventyrare och två jurister i fyra små kajaker bland stora isberg och i värsta fall hungriga isbjörnar. Men först: övning på Kummeludden, Skåldö.

– Vi kommer att snacka om döden. Vad händer om någon av oss blir uppäten av en isbjörn? Vi är mat i deras ögon.

Äventyraren Patrik "Pata" Degerman är en skojfrisk person men den här gången skojar han inte. I augusti ska han tillsammans med norrmannen och paddlingsgurun Sigurd Schultz, italienaren Tobia Croff och finländaren Tommi Juusela, båda jurister, vistas två veckor i fjorden Sermilik på Grönland. I helgen övade kvartetten på Degermans sommarställe på Skåldö.

På programmet stod bland annat provsmakning av provianten och övning i hur man packar en kajak rätt och effektivt.

– Men vi ska också lära känna varandra. Är det till exempel någon av oss som alltid är försenad? frågar sig Degerman.

Planerat i två år

Man har planerat expeditionen i närmare två år. I mitten av augusti ska det ske. Från byn Tiniteqilaaq på östra sidan av Grönland ska man under två veckor utforska fjorden Sermilik först norrut längs den ena sidan och sedan tillbaka söderut längs med den andra.

I fjorden flyter det omkring isberg som när de rullar runt eller krackelerar skapar jättevågor av iskallt vatten som kajakpaddlarna måste vara varse om. Augusti borde ändå vara den bästa tiden med tanke på mängden isberg i fjorden. Och hittills har året varit varmt så Degerman ser fram emot bra paddling.

Men det är inte bara isberg som kan utgöra ett hot mot äventyrarna. Har man otur kan man stöta på en eller annan ung isbjörnshane som inte lyckats hitta mat på annat håll.

– Vi måste ha en plan för hur vi ska göra om vi stöter på isbjörn, säger Degerman.

Han har själv väntat ut en isbjörn. På fem meters avstånd i en och en halv timme. En björn kan omringa det den betraktar som mat i flera dagar.

På Kummeludden i Ekenäs skärgård finns på sin höjd någon sjöbjörn men man kan åtminstone öva för hur man ska gå tillväga om en isbjörn skulle dyka upp.

– Det finns sätt att tillsammans göra sig så stora som möjligt för att skrämma björnen. Vi kommer också att öva på vad vi ska göra om en björn kommer in i lägret.

Man ska åtminstone inte sticka ut huvudet ur tältöppningen.

– Då är man som en säl som tittar upp ur vaken.

Isbjörnen är en skicklig jägare.

– Tack vare sitt luktsinne vet björnen i vilka tält det finns människor. Den behöver inte se oss för att gå till attack.

Två av nätterna kommer expeditionen att tillbringa i byar. Där varnar hundarna om en björn rör sig i närheten. För nätterna ute i det fria har man ett mekaniskt varningssystem. Man riggar helt enkelt upp trådar kring tälten som när de spänns av en björn som gör intrång avfyrar skott i marken. Det ska väcka människorna och skrämma björnen. För säkerhets skull har man också två gevär med sig.

Exotiskt nog

Initiativtagaren till expeditionen är Tommi Juusela som ville göra någonting speciellt med sina vänner för att fira sin 45-årsdag.

Men varför just Grönland?

– Grönland är tillräckligt exotiskt. Och vi har alla läst böcker om Grönland och den grönländska kulturen. Nu vill vi se naturen och hur klimatförändringen påverkar miljön och människornas vardag.

Juusela kontaktade Pata Degerman. Trots att han är en erfaren guide och expeditionsledare ville Degerman inte ta på sig den rollen nu, åtminstone inte officiellt.

– Jag ville vara en del av expeditionen. Det blir mer av ett äventyr på det sättet, säger Degerman som berättar att resan går lös på cirka 10 000 euro per person.

Juusela hade en handfull kompisar som han ville ha med på expeditionen. Men efter hand har det glesnat i leden.

– Några av dem sade ärligt och modigt att de inte vågar, säger Degerman.

En av dem som inte backat ut är italienaren Tobia Croff.

– Han är en jurist från Parma som skriver avtal till vardags. Nu ska han så långt norrut som han aldrig varit förut, säger Degerman märkbart imponerad.

Croff och Juusela var unga kolleger på en advokatbyrå i New York 1999 och har hållit kontakten sedan dess.

– Jag trivs ute i naturen och har varit på några hajker. Men resan till Norge var nog det stora eldprovet för mig, säger Croff.

Gruppen höll ett träningsläger i trakterna kring Lofoten i höstas under norrmannen Sigurd Schultz ledning.

Det var för ett par år sedan när Tommi Juusela stod på en kaj i Norge efter att ha dykt efter sjöborre som han fick syn på Schultz som kom farande i kajak.

– Den killen har paddlat förut, sade jag och sedan började vi prata med varandra.

Eftersom Grönlandexpeditionen görs med kajaker var Schultz en given del av gruppen. Schultz berättar att man kommer paddla med traditionella så kallade Grönlandspaddlar. Det är ett sätt att hedra den grönländska kulturen.

– Paddlarna måste vara tillräckligt styva för att inte brista när man spjärnar emot med dem i hård sjögång. De måste också ha förstärkta ändor så att de inte spricker om de används för att putta bort isflak. Inuiterna förstärkte paddelns ändor med benbitar men i dag används andra material, förklarar Schultz.

Också vardagen kan vara tuff

Tobia Croff sticker inte under stol med att projektet varit en utmaning.

– Efter hand har man blivit varse om att resan faktiskt ska ske. Den kändes så avlägsen för 18 månader sedan.

– Resan till Norge var en vändpunkt. Då blev man ännu ivrigare att göra det här. Men förberedelserna har varit en resa i sig. Människor har hoppat av och jag har varit osäker om vi ska fortsätta men Pata har ändå velat köra på. Jag har lärt mig att anpassa mig till förändring, säger Juusela.

Och förändringar lär det bli fråga om framöver också. Degerman säger att mycket fortfarande är öppet kring resans detaljer.

– Det är onödigt att planera sådant som ändå skiter sig. Det blir alltid mycket "fix & mix" som vi kallar det.

En helg i Ekenäs skärgård gör inte någon till en expert på överlevnad i arktiska förhållanden. Därför kommer var och en i teamet att träna på egen hand fram till avresan i augusti. Men det är inte fysiska färdigheter som behövs. Och det är inte bara expeditionen som är tuff.

Efter att ha levt tätt ihop i en miljö utöver det normala blir man en väldigt sammansvetsad grupp. Vardagen hemma kan kännas ganska intetsägande om man precis varit med om ett äventyr med livet på spel.

– Man måste lära sig hur man ska vara i en expedition men man måste också lära sig hur man kommer ut ur en expedition, säger Sigurd Schultz.

Fakta

Greenland Expedition 2016

Deltagare: Pata Degerman (Finland), Tobia Croff (Italien), Sigurd Schultz (Norge) och Tommi Juusela (Finland).

Destination: Fjorden Sermilik på östra Grönland.

Syfte: Att på traditionellt vis (i kajak) bekanta sig med den grönländska kulturen och naturen som i hög grad påverkas av klimatförändringen.

Tid: Två veckor i mitten av augusti.

Mer läsning