Vargkväll drog fullt hus i Karis

Fullsatt. Runt 160 personer deltog i vargmötet som ordnades på Lärkkulla i måndags.Bild: Agneta Sjöblom

Omkring 160 personer hade bänkat sig i auditoriet på Lärkkulla i Karis då Finlands viltcentral i måndags ordnade informationsmöte om varg och vargstammens skötsel.

Evenemanget var speciellt riktat till personer bosatta på revirområdet i Ekenäs, Karis, Ingå samt västra Sjundeå men hade också lockat deltagare längre ifrån.

Ämnet är högaktuellt, inte minst med tanke på den varg som med jaktdispens sköts i Kudiby i Karis i slutet av oktober. Enligt jaktchef Visa Eronen från Finlands viltcentral var tajmningen ändå en slump.

– Det här mötet har varit inplanerat länge. Orsaken till att det ordnas är vi märkt ett stort behov av information om vargen och vad det betyder att ha vargen i sin näromgivning.

Känner sig hemma

Antti Härkälä från Naturresursinstitutet Luke berättade bland annat om DNA-insamlingen via vargavföring som gett mycket info om olika vargindivider. Bland annat har man kunnat fastställa att vargparet som rört sig i södra Raseborg bestått av en hona från Tenala och en hane från Satakunta.

Varför vargen rör sig nära bosättning var ett annat ämne som Härkälä tog upp. För vargar i tätt bebyggda södra Finland tät är det enligt honom nästan en oundviklighet.

– Vargar som är födda till de här förhållandena vet heller inte om något annat. Det här är deras omgivning, säger Härkälä.

Antalet individer på ett revirområde hålls enligt Härkälä rätt konstant. Vargstammen växer i stället genom att det bildas nya revir ledda av alfapar. I Västnyland räknar man i nuläget med att det finns ett revir i Tenala och Pojo inklusive södra Salo och ett annat i södra Raseborg och Ingå.

Vart de västnyländska vargvalparna kommer att vandra när de i ettårsåldern ger sig av för att hitta ett par och bilda egna revir är enligt Viltcentralens experter omöjlig att förutse.

Samarbetsgrupp ska bildas

Visa Eronen redogjorde för de senaste vargrelaterade händelserna i Västnyland som inkluderar ett handfull fall där får har dödats, samt ett fall där en hund dödats. Vargobservationerna är många och vargen har inte i någon större utsträckning visat sig vara rädd för människor. Däremot finns det inga observationer från området där vargen skulle ha betett sig aggressivt mot människan.

Någon samarbetsgrupp för revirområde södra Raseborg och Ingå har än så länge inte bildats.

– Men det kommer att ske så snabbt som möjligt. Förhoppningsvis kan den hålla sitt första möte ännu i år, säger Eronen.

Revirsamarbetsgrupperna har som uppgift att i det egna området skapa helhetssyn över vargsituationen, informera invånarna samt att överväga förutsättningarna för jakt. Gruppen ska bestå av representanter för olika intressegrupper.

Brottsanmälan inte gjord

Kommissarie Maria Sainio från Västra Nylands polisinrättning redogjorde för polisens roll och befogenheter i vargfrågor.

Efter vargen som sköts i Kudiby har man enligt Sainio fått frågor om hur polisen skött övervakningen av jakten som är något som ligger på polisens bord.

– Övervakningen baserar sig på förtroende, det vill säga att saker utförs enligt de villkor som getts. Ingriper gör polisen då det finns skäl att misstänka brott, säger Sainio.

Undersöker då polisen vargskjutningen i Kudiby?

– Hittills har det inte funnits någon orsak till det. Ingen har gjort brottsanmälan om att det skulle ha begåtts något fel, säger Sainio.

Hon råder också alla att tänka efter innan man gör inlägg på sociala medier.

– Det skrivs massor om vargfrågan, både saklig och osakligt, och hotas med allt möjligt som kan vara nära gränsen för när finns skäl att misstänka brott, till exempel ärekränkning.

En landsbygdsfråga

En av de intresseaktörer som bjudits in för att hålla anföranden var fårfarmaren Sebastian Nurmi från Bovik gård i Snappertuna.

Att slå upp och underhålla rovdjursstängsel kring de drygt 300 utspridda hektar som de egna fåren betar på är enligt honom en omöjlighet. Liksom att ta in alla fåren till kvällen.

Vargen får för honom gärna finnas, men ska då bete sig på ett för vargen naturligt sätt.

– Ingen vill leva ett liv där den egna utkomsten är hotad hela tiden. Människan borde under alla omständigheter ha rätt att få utöva sitt yrke och sin näring.

Ingåbon Thomas Landers, som inkallats som jägarrepresentant, vill att man ska se på vargen som en landsbygdsfråga.

– För jägarna som ska sköta vargstammen skulle det vara viktigt att det fanns någon form av allmän konsensus där man känner att man har det stöd av samhället som behövs.

Hans förhoppning är att man via jakten kunde få till stånd ett mer naturligt vargbeteende där vargen kan överleva men konfrontationen med människan inte finns.

– Min personliga åsikt är att jakten på varg gjorts för svår för att man med säkerhet ska kunna skjuta den rätta individen. Som det nu är finns det risk att det kan gå fel, som det gjort när alfadjur skjutits.

Vad händer med flocken?

Vargen som förra vintern sköts i Bjärnå med dispens från Viltcentralen visade sig vara en alfahona, trots rekommendationen om att skjuta unga djur.

Om vargen som sköts i Kudiby också visar sig vara en alfahanne, som det spekulerats i men än så länge inte bekräftats, vad händer då med flocken? Enligt Antti Härkälä kan ingen säga med säkerhet.

– Diskussionen som förs brukar vara ganska svartvit, men erfarenheterna visar att det inte finns något säkert svar. Ingen vet.

Enligt Viltcentralens experter är det ändå troligt att hanen ersätts med en ny eftersom avskjutningen skedde i ett tidigt skede med tanke på vargens reproduktionscykel

Också föreningen Raseborgs Natur och miljö hade bjudits in för att hålla ett anförande under infokvällen men medverkade inte.

Vargstammen i Finland hade enligt Lukes uppskattning i våras minskat med 25 procent från våren innan. För att vargstammen i Finland ska hållas livskraftig behövs det enligt beräkningarna minst 25 reproducerande par.