Varggropen tar form inför premiär

Artar sig. Tummen upp för premiären den 4 augusti, visar Emilia Lindström. Bredvid henne Anna Lindström och i gruppen kring Sven Sid fr.v. Merja-Liisa Heikkinen, Julia Hellsten och Tobias Paasonen. Längst t.v. Elvira Svanfeldt och delar av den första prototypen för A:et till Aleksis födelsedagsfest. Bild: Lena Selén

Tänk efter: Hur låter det egentligen när en T-ford gräver ned sig i lösan sand? På vägen uppför backen till det hus som snart ska bli känt som Lepopirtti och som Miina Sillanpää till sin egen stora förtjusning har köpt – för pengar som tillsvidare nog är bankens.

För en stund rynkar Varggropens regissör Sven Sid ögonbrynen. Men det går snabbt över.

– Det klarar nog Stefan, säger han i trygg förvissning om att Stefan Svanfeldt kommer att sköta ljudteknikerns uppgifter med glans, i sommarens pjäs på friluftsscenen i Sjundeå bads park, liksom tidigare.

Det är många små detaljer som ska planeras och klarna innan premiären fredagen den 4 augusti. Men rollerna är fördelade och övningarna har pågått i flera månader redan, sedan vädret blev varmare också på plats, under bar himmel med bländande utsikt över Tjusträsket.

Språkbad och snokar

Här blandas både språk och århundraden med samma fart. Edvard Holmström, som spelar ynglingen Alexander med smarttelefonen i högsta hugg, håller sig huvudsakligen till svenska i händelserna som utspelas ömsom i 1800-talsmiljö på Fanjunkars och ömsom i 1930-talets Lepopirtti. Som född och uppvuxen på 2000-talet kommenterar han hämningslöst sin finskspråkiga mamma Almas vanor och ovanor. Men Alma, spelad av Alma Backman, låter sig inte bekomma utan sätter honom i jobb, i synnerhet när T-forden ska grävas loss.

Fast den tama snoken i Charlotta Lönnqvists ladugård vägrar hon att acceptera. Charlotta själv har precis som Miina Sillanpää bekymmer med ekonomin. Hur den frågan blir löst ska årets pjäs ge en fingervisning om – men samtidigt också bjuda på genuin underhållning med mycken musik.

Veteran och novis

Charlotta spelas av rutinerade Barbro Backman som nu lever sig in i rollen som den mångkunniga Fanjunkardottern, högt uppskattad både på Råskog gård och i Sjundby.

Merja-Liisa Heikkinen har fått rollen som Miina Sillanpää och därmed blivit medveten om att Sillanpää också verkade i Sjundeå. Miina Sillanpääs arbete som effektiv samhällspåverkare har hon däremot länge varit medveten om och gläder sig åt att hennes omtanke och humor kommer bra fram i pjäsen. Heikkinen är ny på Sjundeåscenen, hon har sedan många år jobbat på andra sidan Bottenviken med att ta över, främst finskspråkiga, pjäser till Finlandsinstitutet.

Mångbegåvad ensemble

Aleksis Kivi, i Sjundeå spelad av mångbegåvade Ingåbon Henrik Wickström, skrev också dikter av vilka en del tonsatts av Varggropens pianist Pekka Ristola. Också Jaakko Merenheimos dikt om Lepopirtti har han gett en melodi som liksom fastnar i öronen långt efter att övningarna är avslutade.

Och Konsulterna, den kommenterande kören som vet mest och bäst om allt och alla, lär knappast gå spårlöst förbi.

Efter en kort sommarvila tar övningarna snart fart igen. Vid det laget har man nog också löst frågan om vem som ska baka det väldiga A:et till Kivis födelsedagsfest.

– Och då kan alla sina texter utantill, säger Sven Sid med kraft.