Vargforskare: Dispenser beviljas lättvindigt, fungerar dåligt

Helt oskygga vargar är mycket ovanliga, och det råder en bred konsensus om att sådana individer får dödas, men däremot saknas ett samförstånd om hur beteendet hos en varg som förlorat sin människoskygghet ska definieras.Bild: Mostphotos

Våra förväntningar på dess beteende matchar inte vargens faktiska beteendemönster. Attitydfostran skingrar oro effektivare än jaktdispenser, fastslår vargforskaren Mervi Laaksonen.

Ett skyggt ödemarksdjur som håller sig undan bebyggelse – det är sådan många förväntar sig att vargen ska vara. Det framgår av en forskningsrapport som biologen Mervi Laaksonen har tagit fram för naturskyddsorganisationen Luonto-Liittos räkning.

– I verkligheten är vargen inte ett ödemarksdjur utan en art med mycket god anpassningsförmåga, säger hon.

Då vargens revir är vidsträckta och populationen har fördelat sig jämnare över Finland är det oundvikligt att människor, i synnerhet på glesbygden i söder, oftare kommer att se åtminstone spår av varg, också kring husknuten.

– Vargen är fortfarande skygg och undviker människor även om den anpassat sig till bebyggelsen, säger Laaksonen.

Är det fel på vår bild av vargen eller har dess beteende förändrats?

– När vargen i början av 1900-talet förekom bara vid östgränsen uppstod bilden av ett skyggt ödemarksdjur. Med minskat jakttryck och EU-direktivet har vargen spridit sig och den gamla bilden har blivit motstridig.

Men i Västnyland är vargen oskygg, hur ser du på det?

– Där mosaiklandskap ingår i reviret kan vargen komma in på gårdar, men oftast håller den till i skogen. Vargen har inte förlorat så mycket i skygghet, men den är en opportunist som utnyttjar alla chanser att hitta föda.

Mervi Laaksonen har granskat ansökningar om skadebaserad dispensjakt på varg 2016–17. I alla 41 ansökningar utanför renskötselområdet nämndes observationer av varg eller vargspår nära bebyggelse som en motivering. En oro eller rädsla åberopades i 25 av fallen – motiveringen var att vargen hade förlorat sin naturliga skygghet och därmed utgjorde en säkerhetsrisk.

Forskningsrapportens slutsats är att dispenserna inte tillräckligt beaktar EU:s naturdirektiv, som tillåter jakt bara då alternativa metoder inte fungerar. Avskjutning tillåts också utan att vargen gjort skada, för att skingra oro.

– Man ska ta folks rädslor på allvar, men dispenserna är ett ineffektivt verktyg för att skingra oron, säger Salla Tuomivaara på Luonto-Liitto som för fram skolskjutsar, skrämsel, vargstängsel och attitydfostran som bättre sätt att främja samexistens.

Mervi Laaksonen säger att vargproblemet inte kan lösas så länge man uppfattar EU-direktivet, vargen och miljörörelsen som ett hot mot landsbygdsnäringarna. Avskjutning ökar inte heller acceptansen gentemot vargen. Hon skriver att en vinn-vinn-situation förutsätter "bred acceptans för faktum att vargens välbefinnande inte är en enskild grupps bedrift utan hela samhällets bedrift".