Vårdreformspusslet

Trots de ekonomiska utmaningar vi har i Västnyland är det viktigt att vi navigerar så att vi inte kör vårt eget sjukhus på grund.

Vårdreformen, eller landskapsreformen som den kanske borde kallas numera, går sakta vidare. Det senaste som hänt är att den så kallade valfrihetsarbetsgruppen för ett par veckor sedan överlämnade sin rapport till familje- och omsorgsminister Juha Rehula. Arbetsgruppen föreslår att alla ska kunna välja vilken vårdcentral man vill anlita. Speciellt på större orter där det uppstår konkurrens kan valfriheten förbättra möjligheterna till bra vård. Också efter att ha tagit del av rapporten tycker jag ändå att det återstår en hel del frågor. Inte minst är jag intresserad av hur man ska kunna garantera vård också på svenska med den här modellen.

Samtidigt, men tyvärr inte som en del av vårdreformen, gav regeringen sitt förslag till ny jourförordning. Enligt regeringens förslag ska det finnas endast tolv sjukhus med fullskalig dygnet runt-jour i landet. Inget av de sjukhus som föreslås kan sägas vara tvåspråkigt. I Österbotten ska Seinäjoki centralsjukhus ansvara för den omfattande jourverksamheten i stället för Vasa centralsjukhus som redan nu har en fullskalig och fullständigt tvåspråkig jourverksamhet. Det är en oacceptabel lösning. I en situation där två motsvarande alternativ ställs mot varandra, såsom i fallet Seinäjoki–Vasa, bör man alltid välja det som är bättre för minoriteten. I det här fallet Vasa.

Vilken roll de tidigare kretssjukhusen har i framtiden är också oklart. I motiveringarna till förordningen sägs klart ut att all kirurgisk verksamhet och alla jourer borde flyttas till större sjukhus. Halmstrået som kan vara ganska starkt är att sjukvårdsdistrikten ges rätt att besluta i den här frågan. När det gäller Nyland har Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikts vd Aki Lindén konstaterat att det inte är ändamålsenligt eller ens möjligt att koncentrera de här funktionerna mera än vad man gör i dag. Tvärtom anser jag att man borde se över arbetsfördelningen så att patienter från hela HNS-området kan remitteras till Raseborg i större utsträckning än i dag.

Förslaget är nu på utlåtanderunda, men det är mycket svårt att ta ställning till ett förslag som helt och hållet saknar en bedömning av de språkliga konsekvenserna. Därför måste det omedelbart göras en bedömning av de följder förslaget har för den svenskspråkiga befolkningens möjligheter att få vård på eget språk.

Det är viktigt att man inte på någon nivå nu fattar förhastade beslut. Kravet att en språkkonsekvensbedömning och andra konsekvensbedömningar genomförs innan beslut fattas gäller såväl regeringen, sjukvårdsdistrikten som kommunerna. Min åsikt är att det måste gälla också när framtiden för till exempel barnpsykiatrin vid Raseborgs sjukhus avgörs.

Trots de ekonomiska utmaningar vi har i Västnyland är det viktigt att vi navigerar så att vi inte kör vårt eget sjukhus på grund. Vi behöver en fungerande arbetsfördelning inom HNS och ett fungerande lokalt sjukhus också efter vårdreformen.

Thomas Blomqvist är riksdagsledamot (SFP) och minister för nordiskt samarbete och jämställdhet.

Mer läsning