Vardagen är viktigast även på boendet

Mera regelbundenhet i aktiviteter för alla klienter, mera delaktighet och bättre kommunikation är några nyckelteman när personalen på serviceboendet Lönneberga utvecklar vården.

– Hej hej, Majgret heter jag. Liten blir stor, drömmer och tror, kommer du snart igen …

Majgret Westerholm sitter vid ett runt bord på en solig veranda och sjunger så gott som oavbrutet. Runt omkring henne sitter fem andra damer och skär äpplen i skivor, rör ihop socker och ägg, vetemjöl och havgregryn.

– Hon är vår sjungande kock, säger närvårdare Marja Kaukolehto.

Kaukolehto är den som ansvarat speciellt för att införa aktiviteter på mer regelbunden basis i Lönneberga. Onsdagsbakningen är en av de aktiviteter som önskats av de boende själva. I dag står äppelpaj på programmet – i morgon ska alla boende i Lönneberga avnjuta pajerna vid en gemensam kaffestund i matsalen.

– Vi har just börjat med mera aktiviteter. Vi ska prova och se hur det fungerar, viktigast är att de boende är med och tycker att det är roligt att göra tillsammans. Regelbundenhet är också viktigt, säger hon.

Erbjuda möjligheter

Mitt emot Majgret sitter Nea Åberg och skär äpplen. Hon har bott på Lönneberga sedan april och trivs bra.

– Det är roligt att det ordnas en sådan här grupp. Jag har bakat mycket i mina dagar, för jag är utbildad ekonomiföreståndare, säger hon.

Förutom bakningen gillar hon också bingon, skivrådet och hjärngymnastiken.

– I hjärngymnastiken får vi bokstäver som vi ska forma till ord eller så är det frågesport. Det är inte svårt för jag har ett gott minne, säger hon.

På veckoschemat står också gymnastik, bastu och utevistelse.

– Men med utevistelse är det lite så att de äldre inte alltid vill gå ut alla dagar. Men vi ska erbjuda möjligheten, säger Camilla Biström, som är vårdenhetschef på Lönneberga.

Enkät gav ledord

Utgångsläget för det utvecklingsarbete som pågår på Lönneberga är en enkät som gjorts bland anhöriga, och intervjuer med de boende själva. Resultaten av båda har analyserats av omsorgskoordinator Päivi Degerholm.

– Delaktighet steg fram som ett viktigt tema i svaren. En stor del av de anhöriga visste inte vad som händer på Lönneberga om dagarna. De visste inte om de boende har tillräckligt med verksamhet och önskade mera meningsfull sysselsättning, säger hon.

– Det har funnits bakningsgrupper tidigare på de olika avdelningarna men de har varit mera sporadiska. Nu vill vi samla allt så att verksamheten är gemensam och alla som vill kan ta del av den.

Eftersom de anhöriga inte riktigt visste om allt som händer på boendet har personalen infört ett veckoschema som står på en vit tavla intill huvudingången. Här noteras både de regelbundna veckoaktiviteterna och mer sporadiska händelser som besök och dylikt.

– Vi måste bli bättre på att synliggöra vad personalen gör, säger Degerholm.

Bäst att minnas gammalt

I intervjuerna med de boende själva kom det tydligt fram hur viktig interaktionen med vårdarna är för dem som bor på Lönneberga.

– De vill göra saker tillsammans med personalen, också på tumanhand. De vill sitta och prata om gamla tider och berätta om sina barn och släktingar, säger Camilla Biström.

– Vardagen är viktigast. Därför är det viktigt att stärka egenvårdarsystemet, alltså att varje vårdare har sina egna klienter som de gör vissa saker tillsammans med.

I sina svar tyckte de boende om pyssel och handarbeten, djur som gästar avdelningen, andakter, andra boende, vänner och bastubad. Hemma hade de gillat städning, samvaro med familjen eller andra närstående, trädgårdsskötsel, musik och resor.

Vård är en konstform

Päivi Degerholm håller med.

– Allt baserar sig på egenvårdarsystemet. Det vi gör måste vara sådant som de boende vill ha. Det ska inte bli någon cirkus. Varje dag ska varje boende få något individuellt för en meningsfull vardag.

Det kan handla om att läsa tidningen tillsammans eller sitta och prata över en kopp kaffe. Marja Kaukolehto tycker att också basvården kan göras till en stund av samvaro.

– Personalen hinner inte alltid med så mycket extra för att de gör så mycket grundvård. Den är givetvis viktig, men också där kan man använda stunden till interaktion av olika slag – det finns många olika sätt att ta upp en klient ur sängen på, till exempel. Det är en konstform.

Personalen vill väl

Vårdpersonalen är också väldigt viktig för de boendes sociala umgänge. Alla har inte anhöriga som besöker dem regelbundet och då är personalens roll ännu viktigare.

– Vi har en toppenpersonal och de gör sitt bästa för en god, kvalitativ vård. Vi måste jobba på att bättre utnyttja personalens styrkor så att de kan göra sådant som de gillar. Det motiverar dem, och det gör att de boende trivs. Då trivs personalen ännu bättre, säger Degerholm.

Också Camilla Biström poängterar att personalen på Lönneberga vill göra det bra för invånarna.

– Men det har med åren kommit mycket nya bestämmelser till som personalen måste göra, till exempel planer av olika slag. I och med att allt sådant ökat kan det hända att vårdarna tvingats lämna det som kanske gjort att de har sökt sig till åldringsvården.

Det nya projektet innebär att personalen måste prata ihop sig om hur det ska vara att bo på Lönneberga.

– Vad betyder det att vara på Lönneberga? Det här ska inte vara en anstalt, det är ett hem, säger Degerholm.

Det kan till exempel betyda att de boende aktiveras mer i vardagliga sysslor som att duka bordet eller torka av efter maten.

– De boende ska få vara med så mycket som de klarar av.

Kartlägger tredje sektorn

Utöver det regelbundna arbete som personalen utför är också föreningar och frivilliga guld värda för Lönneberga. Många föreningar har redan länge haft sångstunder, utedagar eller annat program på boendet men Degerholm vill få mera systematik också i de frivilliga insatserna.

– Jag vill gå igenom alla föreningar, skolor, daghem, biblioteket och så vidare för att se hur vi kunde samarbeta på olika sätt, säger Degerholm.

Marja Kaukolehto poängterar ändå att en viktig aspekt av allt arbete med äldre är människonärhet och förtroende.

– De boende måste känna oss och vi dem för att aktiviteterna ska fungera.

Många projekt

Utöver det utvecklingsarbete som leds av omsorgskoordinatorn deltar Lönneberga också som så kallad satellit i vårdprojektet Sol i minnet, som leds av Lilli Sukula-Lindblom. Satellitstatusen innebär att fem vårdare och vårdenhetschefen får delta i tre utbildningseftermiddagar och en seminariedag som ordnas inom ramen för projektet.

– De kan ha med sig nya idéer och inspiration, som vi sedan ska sprida till hela personalen, säger Päivi Degerholm.

Innan året är slut avslutas en tredje stor helhet i och med att Lean-projektet Kotona, kotoa, kotiin avrundas. Inom ramen för det projektet har personalen på Lönneberga jobbat med att utveckla boendet och arbetsmiljön till en trivsam och fungerande helhet.

Enkäter

De anhöriga till boende på Lönneberga fick en skriftlig blankett med frågor om serviceboendet. Blanketten skulle returneras inom maj.

Av 55 anhöriga svarade 33, eller 60 procent, på enkäten. Största delen av de anhöriga var barn till de boende.

Inom ramen för projektet Kotona, kotoa, kotiin intervjuade egenvårdarna sina klienter under hösten 2016. 38 boende och egenvårdare deltog. Målet med intervjun var att förbättra relationen mellan klienten och egenvårdaren och öka egenvårdarens kännedom om sin klient.

Största delen av de boende som intervjuades var kvinnor i åldern 75–95 år.