Vår tidsålder är inte unik

Under en kurs i Romarrikets historia sade föreläsaren åt oss åhörare att allt det som vi har i dagens samhälle redan fanns i antikens Rom. Påståendet var medvetet tillspetsat – naturligtvis körde inte antikens romare omkring i bilar eller talade i telefon – men det gav ändå en tankeställare.

Tekniskt kunde gamla Rom, liksom andra antika städer, visa upp fungerande och avancerade lösningar till exempel i fråga om vattenförsörjning, boende och transporter. Också när det gäller mer immateriella saker fanns det mycket som dagens människa skulle känna igen: Detaljerade avtal om affärer och andra angelägenheter, penningutlåning, offentliga tjänstemän, politiska beslutsorgan, nöjen, med mera.

Jag slås många gånger av hur utvecklade arrangemang och ingående kunskap om mycket i omvärlden som flera av de tidigare kulturerna och samhällena hade.

Däremot reagerar jag oftast med en inre suck till påståendet att vi just nu lever i en brytningstid. Nyss var det mobiltelefonen som sades revolutionera världen, därefter kom de sociala medierna och dessa dagar är det visst tingens internet som ska förändra vårt liv i grunden.

Men datorn har hjälpt oss redan i över sex decennier och blickar vi ytterligare några generationer bakåt ser vi att innovationer såsom radion, flygplanet, (tråd-)telefonen och tv:n innebar minst lika stora förändringar i samhället som dagens nyskapelser bidrar med.

Elektricitet, allmän läroplikt, bättre sjukvård och maskiner av olika slag var likaså nyheter som för länge sedan började förflytta människan in i modernare tider.

Ändå tackar jag för landvinningarna. Inte skulle jag vilja genomgå en kirurgisk operation utan bedövning – eller ens knacka ner mina texter på skrivmaskin.

Framför allt i fråga om värderingar känns det förflutna unket redan om vi backar 15–20 år i tiden. Jag tänker till exempel på hur inställningen till jämställdhet, könsroller och hierarkier förändrats.

Vår tidsålder är inte unik, men den är den bästa hittills.

Niclas Erlin Reporter