Vad ska Ramsholmen vara?

Murknande trädstammar är viktiga beståndsdelar i den biologiska mångfalden, men de sönderfallande stammarna ger sällan några upphöjda estetiska upplevelser. Ändå ingår de självklart i en levande urskogs eviga kretslopp.

Men är Ramsholmen i Ekenäs en urskog?

När Ramsholmen införlivades med Natura 2000-nätverket skulle området fredas enligt naturskyddslagen. Då gjordes det upp en skötsel- och nyttjandeplan som godkändes 2008.

Före Naturaklassningen var utgångspunkten att Ramsholmen är en vårdad parkskog. När forstmästaren Torsten Rancken inledde skötseln av Ramsholmen 1947 var målet att gynna de ädla lövträden, ge dem livsrum och välutvecklade kronor.

Ekenäs stad använde Ramsholmen som betesmark sedan mitten av 1800-talet. Lundskogen inom räckhåll för stadskärnan blev också ett omtyckt rekreationsområde.

Enligt den rådande skötselplanen får man varken fälla eller forsla bort lövträd. Träden får inte gallras, vilket betyder att det växer upp täta bestånd där trädkronorna inte kan växa till sig.

Raseborgs skogbruksingenjör Carl-Johan Jansson har fått kommentarer av besökare på Ramsholmen som tycker att området håller på att förfalla (VN 4.4). Stammar som ligger där de fallit ger ett ovårdat intryck.

Konflikten mellan närings-, trafik- och miljöcentralen och Raseborgs skogsavdelning blev akut för fem år sedan då Carl-Johan Jansson polisanmäldes för att avverkningen av tall och lärkträd enligt centralen hade varit alltför stor.

Överinspektör Kirsi Hellas vid NTM-centralen uttryckte nog förståelse för Janssons argument, att det är bättre att avverka på en gång och låta spåren läkas än att riva upp nya spår efter något år.

Men eftersom den här naturvårdande principen inte finns i skötselplanen så är förfaringssättet förbjudet. Här fungerar skötselplanen inte som ett styrinstrument som pekar mot ett bestämt mål, utan som en rigid bestämmelse där det som inte nämns är förbjudet.

Också inom Raseborgs stad finns det missnöje med skötselplanen.

Ramsholmen var ju inte vanvårdad eller överexploaterad när Ekenäs stad hade hand om den.

Enligt Carl-Johan Jansson rådde det konsensus mellan miljöbyrån och skogsförvaltningen. På en del områden övervägde de ekologiska aspekterna, på andra de estetiska.

Här handlar det om en fortlöpande dialog snarare än om fastslagna gränser och principer.

Men då var utgångspunkten att Ramsholmen inte ska vara en framväxande urskog utan en skogsmiljö där rekreationsvärdet har en viktig plats i planerna. Det synsättet ryms inte inom Naturaprogrammets ram, men om det är så staden vill ha det så finns det skäl att utreda hur Ramsholmen kan lyftas ut ur Natura 2000.

Hur som helst så ska Ramsholmen fortfarande vara en skog och ingen välkrattad park.

Ramsholmen var en gång en välbesökt festplats, en av regionens populäraste folkparker.

Nu är den förfallande danspaviljongen och den halvt försvunna friluftsteatern sorgliga lämningar av de tiderna.

Om staden i något skede beslutar sig för att förändra Ramsholmens status så måste man också ta ställning till festplatsens framtid. Först av allt måste frågan om bron lösas.

Den nuvarande bron är för klen både för räddningsverkets bilar och för de tunga transportfordon som modern orkesterteknik kräver. Utan ny bro är det lika bra att avskriva folkparkstanken en gång för alla.

John-Erik Jansén Ledarskribent