Vad pågår med Ekenäs trädbestånd?

Varför beskär man inte de gamla träden, ansar dem med måtta stöttar dem med metallband och så vidare?

Eftersom jag dagligen vandrar med min hund i Ekenäs har jag en längre tid funderat över vad i helsefyr som pågår i park- och skogsområdena i innerstan. Träd efter träd, gamla och ståtliga och helt friska sågas ned, både av det kommunala och av nyinflyttade människor på sina gårdar.

Ungefär så här skrev Einar Stenvall, forstmästare och föreståndare för Ekenäs skogsvårdskurser, föregångare för forstinstitutet på 1930-talet. "Ekenäs är en gammal stad med gammal kultur och historiska minnen. Mången njuter där en stilla frid i skuggan av åldriga minnesrika träd som genom sekler rotfästs i jorden. Den stad kan skatta sig lycklig som äger vackra stora träd inom sitt område. Det är skäl att icke behandla dem illa eller stympa dem. De äro värdefulla estetiskt och hygieniskt, de äro stadens lungor."

Nu sedan principerna om trädfällning av träd inom tätbebyggelse ändrats går det helt vilt till i trädbeståndet. Ett av de värsta exemplen ifråga om trädfällning var när EIF fick fälla ekarna vid fotbollsplanen. Tänk er fälla ekar – mitt i Ekenäs! Det var som att fisa i kyrkan. Vem är ansvarig för den nu pågående vandaliseringen av stadsmiljön? Kom inte med argument om säkerhet. Den moderna människan, uppjagad av medier, är tydligen rädd för allting. Blåser det lite är det orkan, snöar det lite är det katastrof och så vidare. Den enda trädrelaterade olyckan jag hört talas om var i början av 1900-talet. Då körde en full Ekenäsbo mot ett träd och dog. Förr var Ekenäs känt för sin lummighet. Nu påminner närmiljön snart om en skållad grisrumpa.

Varför beskär man inte de gamla träden, ansar dem med måtta stöttar dem med metallband och så vidare? På den gård i Bromarv där jag en tid bodde fanns en fyrahundra år gammal ask som med skötsel fortfarande lever vidare. Varför protesterar inte miljöbyrån och vad tänker park- och skogsavdelningen egentligen på? Vad säger de lokala riksdagskandidaterna?

Om klippor och stränder är ett av Hangös viktigaste varumärken, är ett av Ekenäs stora trumfkort lummigheten. En lummighet som nu håller på att bli ett minne blott.

Bo Wessman Ekenäs