Vad är det för fel på unga väljare?

Väljer man att inte gå i gymnasiet efter grundskolan tar undervisningen i samhällsfrågor ganska långt slut redan vid 15-årsåldern.

Åtminstone sedan 1990-talet har man vid varje politiskt val i Finland himlat sig över det sjunkande valdeltagandet i synnerhet bland unga väljare. Vanligtvis hörs två röster i diskussionen: den som är frustrerad över att de likgiltiga ungdomarna inte orkar ens rösta och den som är genuint orolig över ungdomarnas samhälleliga utanförskap. Den förstnämnda rösten brukar tillhöra en erfaren medborgare, som ser röstandet som en plikt. Den starka känslomässiga reaktionen ger sällan utrymme för en analytisk debatt.

Den senare tillhör däremot oftast en journalist, en politiker eller en annars politiskt engagerad människa, som är rädd att själva demokratin hotas av den politiska apatin hos de unga. Oron är äkta och den baserar sig på de dystra siffrorna som visar att det inte är ovanligt, till exempel i kommunalval, att valdeltagandet i Finland bland under 30-åringar är kring 30 procent på vissa ställen.

Detta är ett uttryck för svaga band mellan unga väljare och de politiska partierna. Att 70 procent av 18–25-åringarna inte kan säga vilket parti deras mammor och pappor har brukat rösta på betyder att kontakt med partierna saknas. Medlemmarna i finländska partier blir färre men äldre och ungdomarna är därför också kraftigt underrepresenterade i den finländska politiken.

Ett annat fenomen är att unga väljare är mer benägna än resten av befolkningen att anse att det egentligen är ekonomiska aktörer och deras intressen som avgör Finlands framtid, inte politikerna. Utifrån det här perspektivet är det ju förståeligt om röstandet inte inspirerar – varför skulle man bry sig, om det ändå är ekonomin som styr? För den som har följt med social- och hälsovårdsreformen verkar ungdomarnas attityd dessutom vara mycket realistisk.

Men speciellt kommunalvalet handlar också om att välja politiker med verklig makt inom det egna närområdet. De unga befinner sig i ett livsskede där man ofta byter boningsort, på grund av antingen studieplats, jobb eller kärlek. Det gör att många unga väljare saknar kontakt med den kommun de bor i för tillfället. Då är det svårt att ta ställning till saker, även om man skulle känna behovet.

De unga är egentligen inte särskilt passiva politiskt. En del av deras politiska aktiviteter sker nämligen utanför partierna. Ändå undrar förstås politikerna hur man skulle kunna locka de unga väljarna till att rösta. En konkret åtgärd skulle vara att öka undervisningen i samhällslära i yrkesskolorna. Väljer man att inte gå i gymnasiet efter grundskolan tar undervisningen i samhällsfrågor ganska långt slut redan vid 15-årsåldern. En konkret åtgärd skulle vara att öka undervisningen i samhällslära i yrkesskolorna. Väljer man att inte gå i Detta syns senare som en enorm skillnad i valdeltagandet mellan dem som valde gymnasiet och alla andra. Gymnasisternas uppväxtmiljö brukar dessutom stöda aktivt medborgarskap, medan andra ofta skulle behöva uppmuntran. Och det är just dem som vi nu lämnar utan.

Lauri Rapeli Forskningschef vid Åbo Akademi