Utställning lyfter upp jordbrukarnas insats i Porkala

Det är 60 år sedan Sovjetunionen återlämnade Porkala och Degerby Igor museet har en nästan fullbokad försommar. Årets utställning fokuserar på jordbrukarna som röjde upp.

Det märks att det är 60 år sedan Porkala återlämnades till Finland. Telefonen har gått het vid Degerby Igor museet och vår- och försommarsäsongen är nästan fullbokad.

I tisdags öppnade museet årets utställning som fokuserar på återkomsten till Porkalaområdet och jordbrukarnas arbete.

– Vi vill lyfta fram och visa vilka det var som fick området att se ut som det gör i dag, säger verksamhetsledare Lena Selén.

Temat är Blandade känslor, eftersom folk först var lyckliga över att få tillbaka Porkala redan 1956. Men glädjen blandades med ilska då folk såg i vilket skick husen och åkrarna var efter att området varit sovjetisk marinbas i elva år.

Hus hade plockats ner och material skickats till bland annat Tallinn.

– Vi vet att de lastat båtar så fulla med bräder att en del föll av och flöt i land senare, säger Selén.

Tungt röjningsarbete

Inför årets utställning frågade Selén efter redskap av jordbrukare som var med och röjde. Hon fick mer än väntat av bland andra Karl-Göran Karlsson.

Han var 14 år då hans familj återvände till Porkala.

– Jag var bara två år då vi evakuerades så det var bara farmor som pratade om hemkänsla, men det hittade inte jag där, säger Karlsson.

Sly och buskar sågades bort från åkarna. Det tunga järnspettet användes för att sp Bild: Lina Enlund

Nu är museet fullt av tunga redskap som användes för röjningsarbetet, men också föremål som hittades på åkrarna och som ofta ställde till bekymmer.

– Det värsta var hållhakarna, säger Karlsson.

Hållhakarna var av järn, var cirka 30 centimeter långa och hade en krok i båda ändarna. De hakade sig fast i traktorhjulen och orsakade punktering.

– På den tiden hade vi ingen kompressor, utan pumpade hjulen för hand.

Det var ett tungt arbete att få området i skick. Traktorer användes, men de var små och det tog lång tid och krävde mycket byråkrati för att få dem.

Röjde skräp. – Taggtråden släpade vi bort från åkrarna och drog ihop till bollar, berättar Karl-Göran Karlsson som var med och röjde upp Porkala. Bild: Lina Enlund

Fiskars röjplog som sattes bakom traktorn var det kraftigaste verktyget jordbrukarna hade för att rensa resterna från marinbasen.

– Med den röjde vi stubb och sten. På vissa platser fanns också nedgrävda stolpar, säger Karlsson.

Sådde för hand. Med skäppan spred jordbrukarna spannmålssäden för hand på åkrarna i Porkala. Karl-Göran Karlsson berättar att de också kunde gödsla med den. Bild: Lina Enlund

Vardagsglimtar

På museet berättar guiderna om vardagen efter återkomsten i Porkala och Degerby, men också om livet på södra sidan Finska viken.

Fakta

Museet Degerby Igor

Koncentrerar sig på Porkalaparentesen eller åren 1944–1956.

Har öppet tisdag till lördag från och med juni och helgfria lördagar under våren.

Dessutom finns nya historier av dem som bodde på området under arrendetiden.

– Porkala var deras barndomsparadis, säger Selén.