Uruppföranden och gospelsånger

Fungerande. Flöjtisten Jenny Backman-Pråhl och violinisten Eva Wadenström klingade väl ihop på Cajornas påskkonsert i Tenala kyrka. Bild: Christer Grönqvist

Cajornas dirigent Olav Söderström avtackades vid en påskkonsert med ojämn repertoar.

Vad: Sångförening Cajornas påskkonsert

Var: Tenala kyrka

När: måndagen den 17 april

Tenala kyrka är vacker, historisk och stämningsfull, men obekväm ur publikens synvinkel, eftersom hälften av publiken inte ser någonting från bakom pelare. Akustiken är inte heller tacksam för körer. Cajorna började sin påskkonsert med R. Brittons Alleluja, som lät konstig. Körens sound var mullrig och oklar. Man hade svårt att urskilja orden– det hela lät som en kaotisk massa. Kanske var körens position mellan pelare orsaken till det konstiga soundet. Sångarna tycktes också ha trångt där de stod.

Årets körsångare

Den följande sången introducerade en fin solist, Pia-Lena Kastus-Lindholm, som den Finlandssvenska musikföreningen belönat titeln "Årets körsångare". Det var synd att Kastus-Lindholm stod nästan gömd på vänstra sidan av kören. Hennes röst har en varm och själslig klang och hon sjöng kristallklart. Sången For God so loved the world klingade bra men riktigt varm i kläderna blev kören i Guds kärlek är som stranden, i vackert och ljust arrangemang av körens dirigent Olav Söderström.

Den här konserten dirigerades emellertid av körens förra dirigent Teddy Granroth med Söderström vid pianot, och följande dirigent heter Sara Selenius, sångpedagog som startar med kören på hösten.

Psaltaren

I början av konserten förklarade Söderström vad Psaltaren är: urgamla texter, som tonsatts. Ps 139 för solo, kör och instrument var tonsatt av Söderström, och orden var av självaste Kung David. Kören, solisten Kastus-Lindholm, flöjtisten Jenny Backman-Pråhl och violinisten Eva Wadenström fungerade bra tillsammans: det var som om en gudinna sjungit med sina undersåtar i ett 3 000 år gammalt hov. Flöjtisten Backman-Pråhl fortsatte med Massenets Thais Meditation, som passade fint efter Söderströms verks böljande vågor.

I programmet fanns flera gospelsånger, men soundet i dem tyckte jag saknade kvalitet. You are the light lyckades kören bäst med.

I Panis Angelicus fick vi höra fina bas- och tenorröster, och det var klokt att använda solisten Kastus-Lindholm som förstärkning till sopranerna. Det gav stämman stadga, och kören lyckades riktigt bra.

Söderström slutade sitt dirigentskap i kören

Söderström avtackades av kören för sitt femåriga dirigentskap – han fick körens tjänstemedalj i guld samt en stor godiskorg. Direkt efter avtackandet vände sig Söderström tillbaka till pianot och startade en väldigt svängig I've got a robe-gospel. Sången svängde riktigt bra, slutet var skickligt, men altarnas soloparti fungerade inte.

Konserten avslutades med den alltid härliga My Tribute av Andrae Crouch, och sången blev en av höjdpunkterna i hela konserten.

Körens blivande dirigent är sångpedagog, så jag hoppas att den här ivriga och erfarna kören satsar på tonbildning och bjuder på inspirerande konserter också i framtiden.

Leena Immonen