Ursystrarna berättar sin historia

Karisförfattaren Maria Turtschaninoff utkommer nu med Naondel, den andra boken i sin fantasytrilogi Krönikor från Röda Klostret. Boken är så pass mörk att den i första hand bör ses som riktad till en vuxen publik, skriver recensenten.

Maria Turtschaninoff

Naondel

Förlaget M 2016

Naondel är inte en kronologisk fortsättning på den prisbelönta föregångaren Maresi, utan utspelar sig långt före Maresis handling tar vid. 

Den här gången berättar Maria Turtschaninoff historien om Ursystrarna, grundarna av Röda Klostret på ön Menos.

I bokens början får läsaren träffa Kabira, en ung flicka som fått i uppdrag att vårda en magisk källa. Så förälskar hon sig i visirens själviska och makthungriga son Iskan och anförtror honom källans hemligheter, vilket visar sig vara ett misstag hon får betala för under de följande fyrtio åren av sitt liv. Under tiden som Iskan bygger upp sitt imperium med hjälp av källan Anjis kraft får Kabira, fångad i Iskans harem, sällskap av många andra kvinnor som också utsätts för Iskans grymhet – nomaden Garai, drömväverskan Orseola, krigaren Sulani och många fler. Tillsammans skapar de under åren som går ett band som slutligen ska utgöra grunden för fristaden Röda Klostret på ön Menos, som många flickor kommer att fly till för att undgå hunger, okunskap och förtryck.

Många berättarröster

Naondel är skriven i jagform och berättas alltid ur någon av Ursystrarnas perspektiv. Totalt är berättarrösterna sju till antalet och redogör samtidigt för de olika kvinnornas livsöden. Det är ingen lätt uppgift Turtschaninoff har tagit sig an, men hon utför den med bravur. Alla kvinnors röster är unika och deras livsöden är gripande på olika sätt. Ibland kan böcker med liknande upplägg ha berättarröster som flyter ihop och blir svåra att särskilja, men så är inte fallet här.

En annan utmaning i Naondel är den långa tidsperiod som handlingen utspelar sig under. Totalt förflyter ungefär fyrtio år mellan handlingens början och dess slut, vilket förstås också påverkar karaktärsskildringen och berättarrösterna. Också här lyckas Turtschaninoff behålla trovärdigheten, kanske delvis tack vare att många av karaktärerna introduceras först i ett senare skede av handlingen.

Mörkt och vuxet

Naondel är en väldigt mörk berättelse, den mörkaste hittills av Turtschaninoff. Denna roman upplever jag att riktar sig till en äldre publik än föregångaren Maresi, och kan genom sitt innehåll med så mycket mörker, grymhet och sexuellt våld inte – enligt mig – kategoriseras som en ungdomsroman. Huvudkaraktärerna är även till skillnad från i Maresi vuxna individer, och även om fantasy är en genre som i sig inte är specifikt bunden till ålder bör denna berättelse om en enda mans diktatoriska maktutövande och våld och om kvinnornas utsatthet i detta skräckvälde – överdådiga bekvämligheter till trots – i första hand rikta sig till en vuxen läsarskara.

Utsatthet och styrka

Även om förtrycket av kvinnor går som en röd tråd genom berättelsen får läsaren också ta del av kvinnornas vishet, styrka och list samt deras koppling till jordens kraftkällor. Turtschaninoff håller läsaren som på nålar hela boken igenom – om man så vrider sig av obehag eller ler åt Ursystrarnas uppfinningsrikedom. Jag ser med spänning och förväntan fram emot trilogins sista del.

Rebecca Finnberg