Unga kvinnor utmanar äldre män i tv-serien Lola uppochner

Regissören Ulrika Bengts anser att det är det lokala som ger filmen personlighet och pregnans och får berättelsen att tilltala olika publiker. Bildtext: Monika Fagerholm minns hur starkt det inverkade på henne som ung att se representationer av flickor som har en egen värld och en egen inriktning. – Jag tror det är ännu viktigare i dag när folk lever så otroligt i bilder, säger hon.Bild: Lehtikuva/Antti Aimo-Koivisto

En patriarkalt styrd finlandssvensk småstad med dem som har och dem som inte har. Det här utgör scenen för miniserien Lola uppochner som har premiär på Yle den 28 december.

– Att leva i en småstad är antagligen den mest krävande formen av samlevnad. Man måste kämpa för att behålla sitt jag, säger filmregissören Ulrika Bengts som regisserat Lola uppochner.

Miniserien baserar sig på Monika Fagerholms roman med samma namn från år 2012.

Huvudpersonerna i filmen är fyra tonårsflickor: Minnie, Ca, Anita och Lilja, som bor i den lilla staden Flatnäs. Flickorna representerar olika samhällsklasser, har olika temperament och befinner sig i olika livssituationer.

Som kontrast till de unga kvinnorna spelar medelålders män en viktig roll i berättelsen.

– De unga kvinnorna går i klinch med de äldre männen. Männen är ofta fadersfigurer men de kan också vara antagonister, älskare, förtryckare, vänner …, säger Bengts.

Ingen ungdomsserie

Trots att många av de centrala karaktärerna är unga är Lola uppochner ingen ungdomsserie. Bengts beskriver den som förhöjd realism med drag av mystik.

– Vi blandar olika genrer. Det finns ett mordmysterium som är centralt, vi flörtar lite med thrillergenren men det är inte en thriller. Det är drama med inslag av svart komik, burleskeri, melodrama och naturmystik, säger hon.

Det knepigaste med projektet ur regissörens perspektiv var budgeten:

– Den var lika stor som budgeten för min senaste långfilm Lärjungen (2013), som var ett kammarspel med fem personer på en inspelningsplats. Lola uppochner är volymmässigt så mycket större. Sex en timmes avsnitt med 35 skådespelare, cirka 300 statister och 55 olika inspelningsmiljöer, säger hon.

För lång för att bli film

Ulrika Bengts berättar att idén till filmatiseringen föddes när hon sträckläste den färska romanen. Det breda och mångsidiga persongalleriet – över 40 karaktärer – gjorde att det från början var klart att det skulle bli en serie.

– Hade man gjort en långfilm skulle man ha varit tvungen att reducera så mycket. Romanfilmatiseringar måste vara fria men ändå vara andan i verket trogna.

Manuset skrev Bengts tillsammans med Annina Enckell. Monika Fagerholm kommenterade på texten i olika skeden av processen. Författaren berömmer regissören för att ha lyckats skapa en inhemsk serie där allt sitter.

– Varje avsnitt har sin egen prägel och det är en väldigt stark stämning som går ihop med den atmosfär jag tänkte på när jag skrev boken, säger Fagerholm.

Lola intresserar också utomlands

Även om filmatiseringen har ändrat på berättelsen är intrigen och upplägget det samma. Fagerholm tycker att det är helt avgörande att tonårsflickor får se unga kvinnor i ledande roller.

– Filmen är ännu större än litteraturen. Jag tror vi borde ha mera av det här, säger hon.

Den största skillnaden mellan boken och serien är att serien utspelar sig i nutid och framskrider i kronologisk ordning, medan boken utspelar sig på två olika tidsplan.

Ulrika Bengts skriver inte under tanken på att finlandssvenska filmer och TV-serier skulle göras för en liten, närmast finlandssvensk publik.

– Film och tv-serier är till sin natur internationella eftersom människor går igenom samma utvecklingsfaser och brottas med samma känslor världen över.

Det finns också ett internationellt intresse för Lola uppochner, som åker till en filmfestival i Rotterdam i slutet av januari.