Uncans renovering förbryllar många

Förfaringssättet med Ungdomsgården renovering förbryllar många och strider på alla vis mot dagens teknik.

Stadens upphandlingar slutar inte att överraska och ett i ledet är renoveringen av Uncan. Återkommande lyckas man med att ställa krav som minimerar intresset och som garanterat utesluter de lokala byggföretagen, dels på grund av tidtabell, dels på grund av krav som är svåra att uppfylla. Att lämna in en offert på ett projekt är ett digert arbete och en stor risktagning varför man noggrant måste överväga sina möjligheter innan det arbetet påbörjas.

Valet av entreprenör för detta projekt gjordes med jämförelsegrund 80 procent pris och 20 procent kvalitet. Poäng för kvalitet fick man för motsvarande referenser, byggnadshistoriska SR-märkta träbyggnader eller träbyggnader som är uppförda före 1900-talet samt övriga träbyggnader. Dessa poäng ledde till att man var tvungen att välja en offert som var 100 000 euro dyrare, ett företag från annan ort när den fördelaktigaste skulle ha varit lokal. Kontrollen att referenserna var motsvarande hade även blivit ogjord eftersom man hade gett poäng för Berghälls stenkyrka i Helsingfors och Mäntsäläs kyrka som är en tegelkyrka och där renoveringen bestod i att byta ut taket. På vilket vis gynnar en dylik poängsättning de lokala företagen när möjligheten att utföra dylika projekt helt enkelt är begränsad, något som bevisligen var krävande även för den valda entreprenören!

Brådskan i hela projektet förundrar. Varför behandlades inte denna investering i normal ordning i stadsfullmäktige – nu använder man medel från grundförbättringsanslaget som väl är ämnat för små renoveringar? Förfrågningarna offentliggjordes under april, och tidsfristen för inlämnade av offert var någon vecka, dock tillräcklig. Hur skulle våra regionala, relativt små byggföretag, hitta kapacitet för ett dylikt projekt mitt inför stundande säsong? Det var önskvärt att projektet av förståeliga skäl skulle påbörjas i juni, men det startade först tidig höst. Den verkliga tidtabellen skulle säkert ha gett flera svar!

Uncan är kulturhistoriskt betydande, något som förstås måste beaktas vid en renovering och för mig är det självklart att ytan skall vara hyvlad, kontrasten med finsågat skulle bli för stor. Furu som brädfodring var betydligt vanligare förut, i dag görs nästan allt av gran. Stammarna valdes noga och tidpunkten för avverkning var viktig. Torkningsprocessen var även den tidskrävande, i dag sker det i en tork.

Målarfärgens egenskaper har även den ändrat betydligt. Förr bestod den av olika gifter, men med dagens normer går den nästan att dricka. I dag målas det mesta om möjligt under bevakade förhållanden inomhus där man bäst kan garantera ett bra slutresultat och rekommendationen är att ytbeläggning skall ske så fort som möjligt efter tillverkning.

Förfaringssättet med Ungdomsgården renovering förbryllar många och strider på alla vis mot dagens teknik. Man monterar panelen obehandlad, ytan skall "uppruggas", något som man kan uppnå med fint sandpapper. Expertisens önskan om kärnvirke är rätt och en förutsättning om träslaget är furu, ungdomsgårdens nya brädfodring består dock till stora delar av gran. Luftkvaliteten är dessutom betydligt sämre än förr varför risken för mögel är uppenbar.

Bevarande av gammalt betyder inte att man behöver använda omoderna metoder, teknik och kunskap har blivit bättre. Jag är övertygad att man även förr skulle ha använt modern teknik, om den skulle ha funnits.

Allt va int bäter förr!

Johan Törnqvist Ekenäs