Två systrar och ett krig

Vi måste leva våra liv, oberoende av de rådande förhållandena.

Jag åker till Sarajevo, för att planera en berättarkonferens, men framför allt för att ödmjukt lyssna. Jag kommer tillbaka med en tanke som inte borde vara ny, men som växer sig stor. Vi måste leva våra liv, oberoende av de rådande förhållandena. Åren går. Även i krig gör förälskade unga män och kvinnor vad som helst för att få vara tillsammans, tonåringar skäms för att vara annorlunda och man fattar kanske fel beslut …

Jag får höra berättelsen om 19-åringen som fick i uppdrag att föra sin 13-åriga syster i säkerhet.

– Mina föräldrar skickade i väg mig helt ensam i en konvoj till min morbror i Tyskland, berättar den yngre systern. Snabbt insåg de att jag var för liten och att de gjort fel, så de bad mig vänta i Kroatien på min syster som skulle komma följande dag.

– Jag kunde inte tro det, hon var så mycket äldre och hade pojkvän och ville inte lämna Sarajevo! Men hon sade till våra föräldrar att hon skulle göra det för min skull, hon skulle föra mig ända fram och sedan återvända. De sade att hon måste stanna i Tyskland tills kriget tog slut.

Storasysters konvoj tillfångatogs och det tog flera dagar innan hon kom fram. Lillasyster väntade i Zagreb hos en kusin som hon aldrig förr träffat:

– Det var fullt av flyktingar, vi sov alla på golvet, det var hemskt! Varje dag gick jag till busstationen och väntade på min syster. När hon äntligen kom fortsatte vi mot Tyskland. Efter två månader rymde hon hem och till sin pojkvän. Vi visste inte var hon var, vår morbror var förtvivlad. När vi äntligen fick kontakt fick vi höra att hon blivit stoppad. Det tog henne tre månader att ta sig tillbaka. Hon tillfångatogs och nu trodde man att hon var en spion för ingen kunde tro att en ung muslimska försökte ta sig in i Sarajevo mitt under kriget. Det var en fruktansvärd tid, hon vandrade över bergen och till sist sprang hon i mörkret mellan vinande skott över flygfältet och tog sig in i staden.

Men den dag då hon vandrade över bergen hade hennes pojkvän ovetande tagit sig över samma pass, på väg ut ur Bosnien. När hon kom hem fanns han inte längre där.

Lillasyster var under tiden tvungen att jobba i Tyskland, hon förfalskade sina skolbetyg och gjorde sig tre år äldre för att kunna arbeta, och hon blev förälskad i en pojke i skolan, men när han ville gå ut med henne kunde hon inte för jobbet, och hon kunde inte berätta att hon städade i en fabrik.

– Det var så pinsamt, säger hon, jag var bara tretton, jag ville vara som alla andra.

– Min syster var sjuksköterska och gifte sig plötsligt gravid, med en patient. De var nog inte lämpade för varandra, men det var en tid då alla bara dog, patienterna och hennes vänner, speciellt killarna som var ute i kriget och jag tror hon bara ville leva innan hon också dog.

I dag mår vi båda bra, säger den yngre systern till sist. Men det var hårda tider.

Jag kommer hem, med en tanke och en berättelse. Jag har också två döttrar, den yngre är 13 den äldre 19 och de lever i fred.

María Serrano sagoberättare, lärare och tolk