Tunahemmet firar dubbelt jubileum

Ålderdomshemmet i Snappertuna tar gärna emot byns barn för samvaro med de allra äldsta.

"Grattis Tunahemmet" står det på en stor teckning som också pryds med blommor, ballonger, hjärtan och en sol. På den färggranna målningen syns även hus, träd och några människor – och kanske är det Tunahemmets egen lilla huskatt som skymtar i ena hörnet?

Teckningen som gjorts av barnen i Tunabo daghem kan beskådas i allrummet och matsalen i ålderdomshemmet i Snappertuna, som det här året firar dubbeljubileum.

För 30 år sedan flyttade hemmet in i sitt nuvarande hus vid Tunalund några hundra meter sydväst om kyrkbyn, invid Raseborgsån som här gör en lov.

Till nybygget bar flyttlasset från en äldre träbyggnad i kyrkbyn, det hus där daghemmet verkar i dag och som år 1892 slog upp sina dörrar som Snappertunas första fattigstuga. Starten för 125 år sedan uppmärksammas nu parallellt med flytten för tre decennier sedan.

Vården är den här gången i fokus i VN:s artikelserie med anledning av landets första 100 självständiga år, och här passar Tunahemmets dubbeljubileum bra in.

Deltar i program

Lunchen har nyss avslutats när ålderdomshemmets föreståndare Gisela Sjöholm visar runt.

Invånarna lämnar matsalen och bänkar sig i allrummet invid eller söker sig till sina egna rum.

Elna Ekebom byter gärna några ord med pressen.

– Jag trivs här. Det är nog bra att jag fick komma hit, säger 85-åringen och nämner Bromarv och Snappertuna som ställen som hon hunnit bo på under sitt liv.

Elna Ekebom brukar delta i det program som ordnas i hemmet, bland annat bingon varje måndag, och ibland får hon transport in till Ekenäs eller Karis.

Tunahemmet har 21 vårdplatser. Den invånare som bott längst i huset flyttade in 2007.

Att bo så länge här hör ändå till undantagen. Gisela Sjöholm berättar att den genomsnittliga vårdtiden rör sig kring något år.

I praktiken flyttar klienterna in för att leva sin sista tid här.

Praktiskt hus

Nya Tunahemmet var väldigt modernt då det stod färdigt och standarden håller än i dag. Klienterna har egna rum med toalett och dusch.

– Invånarna har möjlighet att bo som hemma. Rummen är som små hem på cirka 20 kvadratmeter, säger Gisela Sjöholm.

I det 1 600 kvadratmeter stora huset finns bland annat bastu, sköljrum, flera samlingsrum samt ett kök som tillreder mat till husets invånare, daghemmet och hemvården.

Ålderdomshemmets personal består av 17 personer. I köket jobbar därtill 4 personer.

Gisela Sjöholm berättar att man så långt som möjligt försöker undvika en inrutad vardag även om vissa rutiner ger dagen en stadga.

Till saken hör att merparten av klienterna har någon grad av minnessjukdom, vilket naturligt sätter sin prägel på rytmen i huset.

Personalen större

Birgitta Bäcklund är med under intervjun på Tunahemmet. Hon verkade som föreståndare för äldreboendet i Snappertuna i tre decennier, mellan åren 1977 och 2007, och berättar att mycket hann förändras inom äldrevården under den tiden.

– På 1980-talet skedde det en stor utveckling. Då kom det bland annat många nya tjänster, säger hon och berättar att förändringarna gällde i hela landet.

I dag är personalstyrkan i ålderdomshemmen betydligt större än den var för några årtionden sedan.

– Nu är det också flera som kan ta hand om klienterna, säger Birgitta Bäcklund och avser de höjda kompetenskraven inom personalen.

Faciliteterna var betydligt mer spartanska i ålderdomshemmets tidigare hus, där invånarna oftast delade rum med varandra. Det fanns tre enpersonsrum, men de var bara sex kvadratmeter stora.

Till fots i bitande köld

Bäcklund minns väl flytten till nybygget i mars 1987.

– Det var 30 grader kallt och strålande solsken. En av invånarna gick till fots hela vägen.

En större taxibil hjälpte till med transporten, men ingen av klienterna behövde bår.

Det belyser en av förändringarna inom äldrevården. Jämfört med läget i dag var klienterna generellt sett betydligt yngre när de flyttade in i hemmet, och därmed var de ofta även i bättre skick.

Principen numera är att de äldre bor hemma så länge som det är möjligt.

Kontakt mellan generationer

Tidigare hände det att invånarna i Tunahemmet till och med deltog i resor till Sverige, men sådant är inte aktuellt numera.

– Vi försöker ändå ha så mycket aktivitet som möjligt, säger Gisela Sjöholm och nämner som exempel att hemmet bjuder in musiker och ordnar kalas då det finns orsak att fira.

Hon välkomnar alla som vill erbjuda invånarna något program eller någon syssla.

En viktig kontakt är daghemmet i byn. Barnen brukar lussa för de äldre och de besöker hemmet bland annat till påsk och på alla hjärtans dag.

– För barnen blir det så naturligt att få träffa riktigt gamla, säger Gisela Sjöholm och får medhåll av Birgitta Bäcklund.

Båda konstaterar att kontakten mellan barnen och de allra äldsta är en bristvara i vårt samhälle.

Status ändras

Som ett led i stadens sparprogram blir Tunahemmet nästa år ett serviceboende, eller "effektiverat serviceboende" som termen lyder formellt.

Gisela Sjöholm säger att det i praktiken inte innebär stora förändringar i hemmet.

– Klienterna är desamma och vården är densamma. Det är främst byråkratin som ändrar.

Avgifterna för boendet och vården spjälkas upp i olika delar. Förenklat uttryckt kan man säga att Tunahemmet i dag fungerar så att allt ingår i den avgift som invånarna eller deras anhöriga betalar för boendet.

Gisela Sjöholm beklagar att äldrevården ibland beskrivs med negativa förtecken i massmedierna. Hon har själv jobbat på Tunahemmet sedan 2007 och intygar att verksamheten håller måttet.

– Mjuka värden och empati i vården är kärnan i verksamheten.