Tummen ner för dubbelt kommunmedlemskap

Bild: Tor Wennström

Kommun- och reformminister Anu Vehviläinen säger nej till dubbelt kommunmedlemskap. Det framgick då en arbetsgrupp i veckan överlämnade en utredning om multilokalitet till Vehviläinen.

– Kommunernas beskattningsrätt tryggas i grundlagen. Att fördela beskattningen mellan två kommuner skulle förutsätta en uppdatering av grundlagen, säger minister Vehviläinen.

Rösträtten kan inte heller fördelas mellan två kommuner. Eftersom regeringen inte vill riva upp grundlagen eller möblera om de kommunala beräkningsgrunderna för beskattningen kommer det dubbla kommunmedlemskapet antagligen att begravas i all tysthet. Vehviläinen nöjer sig med att i stället tala varmt för multilokalitet på en mycket luddig och allmän nivå.

– Tiden har kört förbi det dubbla kommunmedlemskapet. Folk tillbringar sin vardag på flera olika ställen av väldigt olika orsaker. Det handlar inte längre om dubbelt kommunmedlemskap utan om multilokalitet, säger regeringsrådet Auli Valli-Lintu, som leder expertgruppen Framtidens kommun.

Det är framför allt kommuner i glesbygden som drivit på frågan om dubbelt kommunmedlemskap. Många kommuner har hoppats på skatteinkomster av stuginvånarna.

Men i dag handlar frågan inte längre enbart om fritidsbostäder. Utredningen betonar att det är många som pendlar mellan olika kommuner på grund av arbetsresor, splittrade familjeförhållanden eller distansjobb. Enligt arbetsgruppen vore det i praktiken omöjligt att kontrollera hur många dagar någon vistas i bägge kommuner för att sedan bestämma hur skatterna skulle fördelas mellan dessa.

En långkörare

– Frågan om dubbelt kommunmedlemskap har diskuterats i Finland sedan 1980-talet, så det var på tiden att frågan utreddes på ministerns begäran, säger forskare Siv Sandberg vid Åbo Akademi.

Även om konkretionsnivån i arbetsgruppens rekommendationer lämnar mycket övrigt att önska, anser Sandberg att frågan inte är utagerad ännu.

– Vårdreformen kan föra med sig en nyväckt diskussion om landskapens beskattningsrätt, vilket i sin tur kan aktualisera frågan om det dubbla kommunmedlemskapet på nytt i ett senare skede, säger Sandberg.

Utredningen tar även fasta på internationella förebilder som sporrar till multilokalitet. Japan införde 2007 en modell för hembygdsskatt där enskilda medborgare kan donera medel till sina forna hemkommuner i glesbygden. Dessa bidrag är avdragsgilla i beskattningen.

– Jag är fascinerad av den japanska modellen, men jag tänker inte driva frågan eller föreslå att vi går in för att grunda ett motsvarande system i Finland, säger Vehviläinen.

Enligt rådande lagstiftning är donationer till universitet och högskolor avdragsgilla i beskattningen. Vehviläinen tror inte att det finns politisk konsensus för att utöka listan på behjärtansvärda ändamål som är avdragsgilla i beskattningen.

Utöver japanska förebilder finns även det estniska exemplet med e-medborgarskap med på ett hörn i utredningen.

– Ett digitalt kommunmedlemskap kunde vara en möjlighet att engagera dem som vistas i kommunen och använder kommunens tjänster, säger Valli-Lintu.

Arbetsgruppen föreslår att kommunlagens 22:a paragraf ska ändras så att kommunerna kan främja gränsöverskridande digitala tjänster och digitalt entreprenörskap.