"Tänka sig att man faktiskt fyllt hundra år redan"

Medborgarfest. Lars-Erik ”Lasse” Ingman firades i Ekenäs i fredags. Det var Ekenäs krigsveteraner med ordförande­ Olof Thodén (t.h.) i spetsen som tagit initiativet till medborgarfesten, som 120 personer deltog i. Bild: Sofia Westerholm

Den nyblivne hundraåringen Lars–Erik “Lasse” Ingman har krigat för vårt fosterland i såväl vinter- som fortsättningskriget. Han har sett vänner stupa och han har sett sorg. Men han har också fått se mycket vackert och lärt sig en hel del under sina hundra år i livet.

– Jag har lärt mig att det bästa i livet är att ha en familj, en tillräckligt stor och bra familj och det kan jag nog säga att jag fått.

Den 2 oktober fyllde krigsveteranen Lars–Erik "Lasse" Ingman hundra år. Födelsedagen ville Ekenäsnejdens krigsveteraner uppmärksamma med en medborgarfest till hans ära. Fortfarande har Ingman själv lite svårt att tro att hans ålder nu är tresiffrig.

– Det är en säregen känsla kan man säga. Tänka sig att man faktiskt fyllt hundra år redan.

Men även om Ingman är hundra år gammal antyder ett möte med honom något helt annat. Han bor själv i huset han en gång byggt och han kör fortfarande flitigt runt i sin egna bil. Han är ett levande bevis för uttrycket "åldern är bara en siffra".

En annan sak Ingman har svårt att förstå är att en så stor och fin fest ordnats för honom. Över 120 personer hade samlats på hotell Sea Front i Ekenäs i fredags för att hylla honom. Med fanns medlemmar från Ekenäsnejdens krigsveteraner, där Ingman själv är hedersmedlem, samt medlemmar från grannföreningar. Också hans familj och vänner var med. Och utöver dem var även Manskören Raseborg samt representanter från både Nylands brigad och Raseborgs stad med för att fira.

– Jag kan inte alls fatta att en sådan här fest ordnats för mig. Det är ju som jag skulle vara ett underverk, säger Ingman.

Ekenäsnejdens krigsveteraners ordförande Olof Thodén konstaterar kort och gott:

– Jag säger bara, ära den som äras bör.

Många tunga minnen

Även om Ingman i dag lever och mår bra i det egna hemmet i Ekenäs, har vägen dit varit lång och ibland rätt krokig. Hans mamma var ensamstående och hade inte möjlighet att ta hand om honom. I stället blev det hans mormor som uppfostrade honom så gott hon kunde. Hon var änka och hade själv tre egna barn att ta hand om, så en extra mun att mätta blev mer en börda än en fröjd. Som 19-åring fick han ett jobb på Nordiska Elektriska i Helsingfors. Han packade väskan och flyttade till storstaden. Vid 20 års ålder kallades Ingman till militäruppbåd men fick då uppskov på grund av att han ansågs vara för klen för vapentjänst.

Men så kom kriget. Ingman skickades till Österbotten för att genomgå en snabb utbildning, men att kalla det utbildning är enligt honom att ljuga. Efter att ha skjutit fem skott och svurit faneden, var han en av de unga män som styrde mot frontlinjen.

– Med oss fick vi ett hålbröd av råg, en korvlänk och en flaska vatten, minns Ingman.

Efter en lång färd anlände truppen till Karelska näset och skulle göra sig redo för strid, utan att knappt ha lärt sig strida. Resultatet blev att många unga män stupade redan under den första dagen. Själv hade han tur. Fältväbeln råkade se i hans militärpass att han var radiomontör till yrket, och han skickades i stället till ett signalkompani. Det blev hans räddning.

– Men i slutskedet av vinterkriget trodde jag att även min sista stund var kommen. Vi blev inringade av fienden och det sköts från alla håll. Men så kom ändå vapenstilleståndet till slut.

Ett livslångt radiointresse

Den efterlängtade freden varade dock inte länge. Drygt ett år senare startade fortsättningskriget och Ingman tjänstgjorde då vid Hangöfronten. Bombanfall, heta strider och stupade vänner lever fortfarande tydligt kvar i hans minne. Tack vare sina goda kunskaper i radioteknik, fick han själv ägna sig åt att utveckla militärens radioteknik och reparera sönderskjutna förbindelseledningar. Intresset för radio har alltid varit stort och var minut som då kunde anses som fritid, tillbringade Ingman med att studera radioteknik.

Studierna lönade sig. Många år senare, då fred slutits och kriget äntligen var över, kunde Ingman förverkliga sin dröm. Han startade år 1951 det egna företaget Ekenäs radiotjänst där han sålde och reparerade både radio- och tv-apparater. Företaget drev han i tjugo år och hade gärna fortsatt ännu längre om det varit möjligt. På den tiden fanns dock sex radioaffärer i lilla Ekenäs och marknaden räckte inte till.

– Jag fortsatte ändå att reparera och skruva på apparater hemma i källaren och det gör jag ibland än i dag, säger Ingman.

Familjen övervinner allt

Det är inte enbart radioapparater som vunnit Ingmans hjärta. Barnen, barnbarnen och barnbarnsbarnen är dem han gillar allra mest. Det är familjen som gör livet värt att leva, konstaterar han.

– Jag börjar ha så stor familj att det är svårt att hålla räkning på alla barnbarn och barnbarnsbarn, men de är nog alla det bästa i livet, konstaterar Ingman.

Han är oerhört glad över att många av dem fanns med honom för att fira hans stora dag. En nykomling fanns också med på festen, Ingmans rollator i Finland 100 år-design.

– Jag har försökt undvika den men nu tyckte jag att det var passande att göra rollatorpremiär, säger Ingman.