Systrarna Sisyfos

​Vem orkar försvara en integritet som inte respekteras?

I dag skall sexuella övergrepp och trakasserier diskuteras i riksdagen.

Samtidigt firas väl tioårsjubileet av den uppmärksammade jämlikhetsutredningen som gav oss begreppet fiskpinnemustasch och ett program. Tio år av välmenande. Dagens agenda är påtvingad och ovälkommen, men "då alla därute diskuterar, måste vi också göra det". Allt är gudskelov över inom en och en halv timme.

Vad händer sedan?

Tusentals kvinnor och dussintals män har kommit fram. #Metoo i världen, #vimed och #dammenbrister hos oss, #sanningenbefriar och #vardeljus i kyrkan, otaliga grupper, oerhörda vittnesmål, olidlig smärta och vrede; en bråkdel hörs förresten på Lilla Teatern på fredag. Det är tungt att bemöta sanningen man valt eller måste ha blundat för.

Vem orkar med det?

En jämlikhetsgamyl som jag vaknade för femtio år sedan till Betty Friedans upprop. Men trettio år senare kunde Susan Faludi konstatera i Backlash att det manliga maktimperiet hade slagit tillbaka. Som hos Sisyfos, stenen har aldrig nått toppen utan jämt rullat tillbaka och krossat en del systrar på vägen ned.

​Vad gick snett?

Mycket bakom oss är fel. Den dolda läroplanen som belastar flickor med snällhet. Den ökande depressionen hos tjejerna, som vänder sig mot sin kropp och skär sig. Majoriteten av kvinnor som avskyr sina kroppar och talar elakt för sig själva. Exploateringen av kvinnokroppen i medier och reklam. Kvinnor som dissar sig själva vid rekryteringen.

​Vem orkar försvara en integritet som inte respekteras?

Mycket framför oss är svårt. Du som stiger fram äntrar ett förutsägbart gatlopp: dina motiv och din historia ifrågasätts, förövarens vänner kommer till hens försvar, "situationen var inte klar", "hen var berusad", du är besvärlig och blir utanför, "det var andra tider då". Om du kallar hen vid namn "gör du hens familj illa" och det kan bli rättegång åt alla håll. Även Time, som valde #metoo-kämpen som Årets person valde att visa bara en arm av en av dem.

​Vem tar risken?

Vi i Finland har varit återhållsamma. Därute rullar namngivna manliga huvuden. Hos oss har bara offren kommit ut med sina namn. Men precis som alla vet namnet på den rikssvenska Kulturprofilen har de flesta gissat vilken Kulturprofil som lade handen på mitt lår på en begravning. Balansgången mellan eventuellt falska anklagelser och öppna krav för upprättelse tycks vara svår. Hur påverkas riksdagen i dag av rättegången med de ärekränkta fiskpinnemustascherna för ett decennium sedan?

Vem väljer att bryta tystnaden?

Hashtagkampanjen kom inte till ur intet. Den har grott och sprids nu i ett landskap av rättvisa, respekt och upprättelse. Tioåringens anala och orala övergrepp. Börsklubben. Stort och smått. Fundamentalt och banalt. Nu skall krafterna samlas. Nu skall systrarna Sisyfos ha sin sten kvar på krönet. De besvikelser som vi äldre har fått genomgå skall våra barnbarn aldrig behöva lida.

​Vad händer nu?

Hilkka Olkinuora

Mer läsning