"Svenskspråkiga mediers överlevnad en ödesfråga"

Leif Jakobsson känner samtidigt inget behov av att fylla pensionstidens luckor med nya fritidsintressen och hobbykurser, men lämnar samtidigt dörren öppen för nya spännande projekt. Foto: Jenny Blomqvist/SPTBild:

Man ska hålla sig fullt sysselsatt så länge hälsan tillåter, säger Leif Jakobsson, 64, och hoppar smidigt ut genom kollegans fönster för fotografering på taket. Han har precis lämnat vd-posten på Svenska kulturfonden, men tänker inte vila på sina lagrar.

Svenska kulturfondens före detta direktör Leif Jakobsson gav den första juni över stafettpinnen till sin efterträdare, politices magister och musikmagister Sören Lillkung.

Jakobsson figurerar ännu på Svenska kulturfondens kansli, men främst för att digitalisera och paketera 6,5 år av intensivt arbete.

– Det svenska språkets ställning är kärnan i Svenska kulturfondens verksamhet. Vi ska inte endast stödja svenskspråkiga, utan alla som har intressanta projekt som bidrar till att stärka svenskans ställning i detta tvåspråkiga land. Därför har vi också startat Hallå-programmet.

I våras presenterade fonden Hallå! 2018-2021, som är ett strategiskt program för en levande flerspråkighet i Finland. Nu granskar fonden de 280 ansökningarna som kom in. Ungefär en tredjedel av de sökande är finskspråkiga och dessa har aldrig tidigare riktat sig till Svenska kulturfonden.

– Det är roligt att så många finskspråkiga aktörer vill göra något för landets tvåspråkighet. Det gäller att sänka majoritetsbefolkningens tröskel för att våga tala svenska. Samtidigt finns det många svenskspråkiga som inte anser sig ha tillräckliga kunskaper i finska för att kunna söka statliga och kommunala tjänster där det oftast krävs finska språkprov, i många fall det stora finska språkprovet.

Jakobsson betonar vikten av att det finns tjänstemän inom stat och kommun som är svenskspråkiga, men det krävs naturligtvis också kunskaper i finska. Därför riktar sig Hallå-programmet också till initiativ som strävar efter att förbättra finlandssvenskarnas kunskaper i finska i vardagliga, sociala och professionella sammanhang.

Den 18 juni fattar fondens styrelse beslut om vilka projekt som går vidare.

Pengar växer inte på träd

Jakobsson har lotsat fonden genom en lågkonjunktur och är tacksam för förmögenhetsförvaltningens insatser.

– Det är lyckligt att de som sköter förvaltningen, Svenska litteratursällskapet i Finlands (SLS) finansutskott, alltid har varit måna om att vi ska ha en så jämn utdelning som möjligt.

Utdelningen har rört sig mellan 34 och 37 miljoner under de 6,5 år som Jakobsson har stått vid rodret.

– Det är klart att ekonomiska konjunkturer i samhället även påverkar de sökande och deras möjligheter till statlig och kommunal finansiering. Många har förhoppningar om att Svenska kulturfonden ska komma in och ge ännu större bidrag, men vi måste göra en bedömning av varje enskilt projekt och se hur vi kan och vill dela på helhetskakan.

Jakobsson tycker att det är bra att medierna har ögonen på Svenska kulturfonden, men tror att det samtidigt kan leda till en snäv bild av omfattningen av de bidrag som fonden har möjlighet att dela ut. Fonden har ungefär 8 000 sökande per år, varav ungefär hälften beviljas bidrag. Det innebär att de enskilda summorna varken kan eller ska ersätta utgifter som staten eller kommunerna borde stå för.

Tror på långsiktighet

Jakobsson inledde sitt jobb på Svenska kulturfonden med att tillsammans med förtroendevalda och personal göra en strategisk analys av fondens ställning i samhället. Kartläggningen gav upphov till tre olika program: ett för gymnasier, ett för det professionella teaterfältet och ett som kallas Ung på svenska.

Till de mest uppmärksammade projekten hör Konsttestarna, som går ut på att ge alla elever i årskurs åtta kulturupplevelser, och den stora donationskampanjen till finlandssvenska högskolor.

– I den senaste omgången delade vi även ut bidrag på en miljon till yrkeshögskolorna, utöver bidraget på 9,25 miljoner till universiteten och högskolorna. Avsikten är att staten kommer emot med en åtminstone dubbelt så stor summa som 10,25 miljoner. Det är fantastiskt att kunna fördubbla bidraget genom en gåva.

Vilket projekt har varit särskilt lyckat eller minnesvärt?

– Är det jag som ska betygsätta mig själv, frågar Jakobsson med ett skratt.

– Jag vill inte direkt rangordna projekten, men i och med att de långsiktiga erbjuder mer tid för planering och genomförande, blir de positiva effekterna betydligt större.

Inte bara kultur

När Jakobsson får frågan om hur han ser på det finlandssvenska kulturfältet, vill han framhäva att fondens verksamhet sträcker sig längre än så.

– Nästan hälften av våra bidrag går till olika kulturaktörer, men vi vattnar ganska brett.

Vilka är Svenskfinlands största utmaningar?

– De frågor som är väldigt viktiga, som också Svenska kulturfonden ska ägna sig åt, är utbildning och medier. Det är avgörande att vi över huvud taget har medier på svenska. Vi behöver välformulerad journalistik oberoende om den är talad, televiserad, skriven eller förmedlad på något annat sätt.

Jakobsson anser att en av Svenskfinlands stora ödesfrågor är de svenskspråkiga mediernas överlevnad. Han nöjer sig inte med att journalistiken går på sparlåga, utan vill att den ständigt utvecklas, både tekniskt och innehållsmässigt. Han lyfter upp en färsk intervju med Sanomakoncernens vd Susan Duinhoven som ett gott exempel. Duinhovens framgångsrecept innehåller bland annat teamarbete, stenhård faktakoll, respekt för kunden och moderna annons-, app- och tekniklösningar.

– Om de metoder som de har använt kan få samma effekter i andra mediehus och mediekonstellationer är det väldigt bra.

Minoritetsspråkets andra grundpelare är utbildningen.

– Den finlandssvenska utbildningen kan inte vara sämre än annan utbildning som ges här i landet. Att vara mindre skapar alltid problem.

I flera årtionden har man varit medveten om bristen på svenskspråkiga behöriga klasslärare i huvudstadsregionen. I och med att den nya klasslärarutbildningen i Helsingfors börjar utexaminera, tror Jakobsson att problemet snart är löst.

Dokumentärdrömmar

Jakobsson var 59 år gammal när han började på Svenska kulturfonden. Redan då hade han över 30 års erfarenhet som anställd med flera tunga poster. Nu tycker han att det är dags att stiga åt sidan, men hoppas på att fortsättningsvis kunna bidra med sina erfarenheter.

– En av orsakerna till att jag gavs möjligheten att leda fonden är min mångsidiga och långa bakgrund från medievärlden. Det var inte bara publicistiska beslut utan också strategisk planering, ekonomihantering, personalfrågor och andra administrativa rutiner. Jag kan inte bestrida att jag har jobbat på ganska utsatta positioner med mycket beslutsmandat.

Trots att han lämnar Svenska kulturfonden kommer han att fortsätta som vice ordförande i Nationaloperans styrelse och som ordförande för Nordens hus i Reykjavik, som har ritats av Alvar Aalto och fyller 50 år i höst. Dessutom har han ett färskt uppdrag på Finlands institut i London.

– Just nu har jag inget finlandssvenskt uppdrag, men det finns mycket luckor i min kalender. Har man levt så länge som jag har levt och är frisk så finns det inga orsaker till att inte ska vara fullt sysselsatt.

Jakobsson stänger inga dörrar, men känner samtidigt inte något behov av att fylla luckorna med nya fritidsintressen och hobbykurser.

– Jag är enormt privilegierad eftersom många av mina jobb har legat väldigt tätt inpå mina intressen för bildkonst, musik, litteratur, arkitektur och design.

Att skriva en biografi är däremot uteslutet för Jakobssons del, men som före detta tv-journalist, tv-producent och tv-chef känns kanske en dokumentär lockande?

– Jag tror inte att protagonisterna är villiga att ställa upp och då blir det ingenting. En film måste innehålla levande människor som berättar, säger han med en glimt i ögat.

Leif Jakobsson

Född 1953 i Jakobstad

Utbildning: konsthistoriker, historiker, arkeolog och samhällsvetare

1983 redaktör vid den svenskspråkiga familjeredaktionen inom Rundradion

1986 fick han uppdraget att bygga upp TV-produktionen i Vasa

1989 faktachef vid Finlands Svenska Television (FST)

1994 kultur- och musikchef vid Sveriges Television (SVT)

1997 programdirektör vid FST

2001-2007 vice vd och programdirektör vid SVT

2003-2006 ordförande för Nordvisionen

2007–2009 chef för Stiftelsen Pro Artibus

2009 utsågs han av Finlands regering till ordförande för Centralkommissionen för konst för perioden 2010–2012

2012-2018 direktör för Svenska kulturfonden

Förtroendeuppdrag inom bland annat Kungliga Operan i Stockholm, Nordens hus i Reykjavik, Nationaloperan, Teaterhögskolan i Helsingfors och Finlands institut i London