Svårt att åka kollektivt i rullstol

Omöjligt. Då tågen stannade vid den lägre delen av perrongen i Sjundeå var höjdskillnaden 40-50 centimeter. – För en person i rullstol är det omöjligt att ta sig över en sådan tröskel, säger Sinikka Hussi. Bild: Mira Strandberg

Avståndet mellan perrong och tåg på Sjundeå station är för högt för rullstolar och rollatorer även vid rullstolsvagnen. Platsen där tågen stannar har flyttats men höjdskillnaden kvarstår.

När Sinikka Hussi åkte tåg från Sjundeå tidigare gällde det för henne att vara noggrann med var hon skulle stå och vänta med sin rullstol eller elmoped. Rullstolsvagnen, där det finns mer utrymme och egna platser för rullstolar, stannade nämligen på fel ställe vid perrongen, så då dörrarna öppnades var tröskeln in i vagnen 40–50 centimeter hög.

– Ena ändan av perrongen i Sjundeå är låg, och om rullstolsvagnen stannar där går det inte att komma in, säger hon.

– En gång var biljettkontrollanterna på tåget tvungna att lyfta ut min elmoped och den väger ändå 90 kilogram. Och jag klarar ju av att stiga upp och gå men det finns de som inte kan gå alls, hur ska de då göra?

Hussi är medlem i handikapprådet i Sjundeå och blev ombedd att utreda om det går att göra något åt perrongproblematiken. Hon kontaktade Trafikverket och efter att saken utretts har VR och Trafikverket kommit överens om en lösning: tåget stannar på ett annat ställe, så att rullstolsvagnen stannar vid den del av perrongen som är högre. Ändringen infördes för någon vecka sedan.

Rälsen sjunker

Men även om rullstolsvagnen stannar på den höjda delen av perrongen kvarstår en åtta centimeters höjdskillnad mellan perrong och tågvagn. Det beror på att rälsen har sjunkit under åren. Problemet är rätt vanligt på många håll men i Sjundeå är läget ändå exceptionellt.

– Där har skillnaden blivit väldigt stor. I samband med banarbetena i somras har skillnaden eventuellt vuxit ytterligare eftersom vi var tvungna att rätta till banans höjdgeometri, säger regionchef Eero Liehu från Trafikverket.

För hela banan sjunker inte jämnt. I Sjundeå är det järnvägsbron över bilvägen som ställer till det – den är byggd på ett sådant sätt att den inte sjunker, vilket leder till att banan blir ojämn.

– Vi kan inte ha ett hopp i rälsen, så vi är tvungna att jämna ut höjdskillnaderna med jämna mellanrum. Men det här är ingenting som har skett över en natt, rälsen har sjunkit under många år.

Att rätta till banhöjden är ingen liten operation utan det kräver miljonfinansiering och stora ingrepp i banan.

Blev utkastad ur spårvagnen

Svårigheterna att ta sig in i tågen är inte de enda problem Hussi stött på inom kollektivtrafiken. För dem som använder elmoped är det nämligen förbjudet att använda bussar och spårvagnar inom Helsingforsregionens trafik (HRT). Det här gäller därmed också busstrafiken i Sjundeå, eftersom kommunen hör till HRT.

Hussi fick själv erfara det på handgripligen för en tid sedan då hon skulle ta spårvagnen i Helsingfors.

– Jag steg på spårvagnen med min elmoped och chauffören kom och kastade ut mig. Det var slaskigt och blött ute och jag var tvungen att vänta i regnet på följande spårvagn. Där var chauffören vänligare med mig, säger hon.

– Jag är inte rädd för att vara högljudd och kräva hjälp. Men det finns folk som är tystare och inte vågar säga något.

Enligt kommunikationsdirektör Sari Kotikangas på HRT beror förbudet på vilken typ av elmoped det är frågan om.

– Det är de versionerna som har en separat styrstång som blir för långa. Det är svårt att svänga dem på det område som reserverats för barnvagnar och rullstolar, och de blockerar gången då de blir så långa, säger hon.

Elrullstolar och mindre elmopeder utan separat styrstång går bra att använda i HRT:s transportmedel.

Mer läsning