Sture Lindholm tar en längre rast

– Jag har älskat att få undervisa historia och jag har haft trevliga kolleger. Men det är kontakten med de studerande jag kommer sakna mest, säger Sture Lindholm, här med katten Simba i sin famn. Bild: Lina Enlund

Sture Lindholm är en omtyckt författare och minst lika omtyckt lärare i historia. Men nu tar han en paus från undervisandet. Han känner inte riktigt igen sig i den nya lärarrollen.

Från början var tanken att han skulle ta tjänstledigt ett år för att skriva en bok om fånglägret i Dragsvik 1918 och Finlands största massgrav som finns i närheten.

– Det är ett relativt outforskat och ganska okritiskt granskat ämne. Dessutom börjar det vara 100 år sedan det skedde, säger Lindholm.

Men i och med att det skedde vissa förändringar i skolvärlden och inom skolan lokalt, tänkte Lindholm om.

– Jag känner mig inte helt hemma i skolvärlden längre. Det är inte längre det yrke jag utbildade mig till. Därför tar jag timeout och söker efter andra alternativ.

Nu kommer det bli ombytta roller. Lindholm ska själv att sätta sig på skolbänken igen. Han planerar forska vidare i inbördeskrigets väsen med fokus just på Dragsvik 1918. Hans forskningsplan är "fem före färdig" och om några år hägrar sannolikt en doktorsavhandling.

Han räknar med att ha ledigt från lärarjobbet i åtminstone ett par år. Men han kan inte med säkerhet säga om han någonsin återvänder. Och han frågar sig vad han i så fall återvänder till.

– Vad är då kvar av skolan och det lärarjobb jag skött? Det behövs knappast penna och papper längre.

En orsak till Lindholms dubier är teknikens intrång i klassrummet.

– Digitaliseringen är ett ofrånkomligt fenomen och ett bra hjälpmedel. Inte är jag till exempel rädd för den digitala studentexamen bara man får tekniken att fungera. Men i många skolor har man lagt tekniken på piedestal. Tongivande element i dagens skola anser att det är viktigare att utnyttja tekniken än att fokusera på innehållet. Ända från grundskolan till gymnasiet betonas tekniska färdigheter framom kunskap. Tekniken har blivit en religion i skolvärlden.

Mer som en handledare

I digitaliseringens kölvatten håller lärarens roll på att utvecklas mot handledarens.

– De studerande ska själva leta reda på fakta. Lite karikerat är det min roll som lärare att vägleda dem i hur de ska hitta det på nätet som jag själv skulle vilja undervisa dem om. Men ska jag vara lärare vill jag undervisa.

I Raseborg planerar man slå ihop de två svenskspråkiga gymnasierna. Det motsätter sig Lindholm inte.

– Det viktigaste är att det finns en arbetsledare, en platschef fysiskt i varje skola. Jag hoppas man inte gör gymnasierektorn till en tredje bildningschef i Raseborg.

Det finns enligt Lindholm också risker med den rådande spar- och centraliseringsivern kombinerat med digitaliseringens möjligheter. Han är orolig för att nätkursernas genomslagskraft kan bli för stor.

– Om flera kurser flyttar till nätet minskar behovet av lärare. Undervisningen blir knappast bättre av det. I värsta fall kanske det i framtiden bara finns ett gymnasium i Svenskfinland – ett nätgymnasium. Det är antagligen den billigaste lösningen.

En annan orsak till att Lindholm överväger överge läraryrket är de uppenbara orättvisorna i lönesättningen som ingen tycks kunna åtgärda.

– Varför ska till exempel historielärarna ha en undervisningsskyldighet på 21 timmar i veckan medan lärare i andra ämnen undervisar mellan 16 och 18 timmar i veckan för samma lön? Det skulle bli ett ramaskri om det handlade om löneskillnader mellan kvinnor och män i stället för mellan lärare i olika ämnen.

"En katastrof"

Lindholm och hans studenter har haft stor glädje av de skolvisa kurserna i vilkas regi man gjort flera tiotals resor till olika håll i världen. Det har blivit ett fyrtiotal resor med studerande under årens lopp, bland annat till Kina, Ryssland, Baltikum, Tyskland, Polen och Balkan.

– Man lär sig så himla mycket av att besöka historiska platser på riktigt. Det har varit möjligt att göra dessa resor tack vare en positivt inställd skolledning.

Med den nya läroplanen som träder i kraft i höst kommer antalet obligatoriska kurser i historia minska från fyra till tre. I de tre obligatoriska kurserna läser man nästan ingen historia om tiden före 1800-talet.

– Blandningen av obligatoriska och valbara kurser har varit ett lyckat koncept hittills. Men den nya läroplanen är en katastrof med tanke på historiemedvetenheten.

Han anser att det också är en stor brist att vi har så dålig kännedom om Ryssland. Vi känner i stort sett bara till revolutionen, Sovjetunionen och dess fall. Vi vet heller inte mycket om det svenska samhället, eller om länderna söder om Östersjön.

– Vi borde blicka mer mot vår näromgivning.

På resande fot

Men när man som Lindholm känner att det är något av "mission completed" för egen del behöver man inte bekymra sig för de sakerna.

– Det är en oväntat skön känsla att veta att man inte behöver ladda upp inför ett nytt skolår.

Som lärare ger man av sig själv hela tiden. Nu vill Lindholm ladda sina egna batterier, ta in intryck och uppdatera sig själv.

– Jag ska försöka hänga med i vad som händer i världen och göra sådant som jag inte kunnat göra förut.

Till exempel kommer han att vara författare på heltid. Han ser fram emot att få koncentrera sig på skrivandet till hundra procent. Han kommer bland annat att vistas i en skrivarlya i S:t Petersburg och samtidigt friska upp sina kunskaper i ryska.

Det kommer överlag att bli en hel del resor, bland annat i form av olika forskarutbildningar. Han har alltid varit fascinerad av att se världen. Som 14-åring hade han en fiktiv resebyrå med informativa broschyrer. Efter första året i gymnasiet åkte han ensam på en resa till Tunisien och fattade tycke för arabvärlden och orienten. Hade det inte varit för Kuwaitkriget i början av 90-talet skulle Lindholm ha blivit guide i Abu Dhabi.

– Jag har alltid drömt om att syssla med resor. Ett tu tre hittar man på något i den branschen.

Men till att börja med är det forskandet och skrivandet som blir Lindholms huvudsakliga sysselsättning. Han har nyligen gett ut sin senaste lärobok Självständighet? – Finlands nyare historia som presenterar Finlands utveckling till den nation vi är i dag.

– Den innehåller kanske lite mer 1800-tal än den nya läroplanen förutsätter, myser Lindholm.

Totalt har han skrivit 8 fackböcker och 7 läroböcker.

– Min fru sade en gång att man inte får kalla sig författare förrän man skrivit tio böcker. Så det har väl varit mitt mål.

Bor i Raseborg och blir forskare och författare på heltid efter 24 år som lärare.

Mer läsning