Stugfolket stor resurs

Fritidsinvånarna lägger ner stora summor på sina landställen, men borde de också få större rättigheter i sina stugkommuner? Frågan kräver en grundlig utredning.

Kanske kontrasten till jäktet och vardagens inrutade dagsschema gör sitt.

Får man tro den rapport som Skärgårdsdelegationen och Jord- och skogsbruksministeriet lade fram i våras så kommer finländarna också i framtiden i hög grad att lockas ut till sina stugor.

Över 80 procent av alla som deltog i utredningen Unga vuxna som fritidsinvånare 2030 bedömer att fritidsboendet behåller sin dragningskraft.

Undersökningen gjordes med hjälp av enkäter som riktades till 2 000 slumpmässigt valda personer i åldern 25–45 och till ett lika stort antal slumpmässigt valda stugägare. Även om de som svarade inte är så många totalt – 341 personer respektive 790 stugägare – tolkar ministeriet resultatet som positivt om man vill se stuginvånarna som en resurs.

Finland är ett stugtätt land med sina drygt halv miljon sommarställen. Räknas därtill alla tidigare småbruk och åretruntgårdar med stiger antalet fritidshus till cirka 600 000.

Då 2,4 miljoner personer uppskattas använda landställena regelbundet utgör fritidsfolket en väldig resurs i sin omgivning.

Enligt den senaste Stugbarometern – också den producerad av Skärgårdsdelegationen och Jord- och skogsbruksministeriet – lägger finländarna årligen ner över sex miljarder euro på sitt stugboende.

Den stora byggboomen på stugtomterna avtog för några decennier sedan, men fortfarande beviljas varje år uppskattningsvis 4 000 nya bygglov för fritidshus.

Enligt Stugbarometern användes år 2014 cirka 700 miljoner euro för fastighetsköp, ungefär 260 miljoner euro för nybyggnation och i runda tal 1,7 miljarder för reparationer.

Till saken hör att omkring tre fjärdedelar av stugorna har över 25 år på nacken, vilket betyder rejält med jobb redan inom reparation och sanering.

När också resor och köp av varor och tjänster räknas med uppskattas livet på landställena skapa omkring 60 000 jobb.

Finansministeriet ska utreda vilka möjligheter det finns att ha sin officiella hemort i två kommuner samtidigt. Frågan har diskuterats i flera omgångar och blir allt mer angelägen ju mer fritidshusen används året om.

Arbetet sker inom projektet Framtidens kommun, vars mål är att ta fram en vision för hur den finländska kommunen kunde se ut år 2030. I våras tillsatte kommun- och reformminister Anu Vehviläinen, Centern, en sparringgrupp, som ska ge arbetet en extra knuff framåt.

Dubbel kommuntillhörighet kunde innebära att en person betalar skatt i två kommuner – åretruntkommunen och därtill stugkommunen – och samtidigt då få rätt att använda stugkommunens all service och även rösta där.

Saken är förknippad med väldiga frågetecken.

Hur stor del av skatten ska betalas i respektive kommun? Ska den skatteskyldiga uppge hur länge han eller hon bor på sina två orter och hur kontrolleras den uppgiften?

Rösträtten – hur ska den delas upp? I vilken av sina kommuner är man själv valbar?

Får man tillgång till all service i sina båda kommuner?

I VN den 7 juli efterlyser ordföranden för Fritidsboendes förbund, Pentti Heikkurinen, en grundlig utredning som ger klara alternativ att ta ställning till. Han har alldeles rätt i att ärendet ännu har ganska oklara konturer.

Niclas Erlin Reporter