Storslagen fest när självständigheten firades

Den gemensamma festen för självständigheten drog fullt hus i Ingå den 6 december. De lokala veteranerna sammanfattade festen med tre ord: En storslagen upplevelse.

– Finland är humlan som egentligen inte borde kunna flyga.

Så sade författaren Kjell Westö i sitt festtal. Detsamma skulle man kunna säga om den tvåspråkiga festen Tillsammans – Yhdessä.

– Det första planeringsmötet inför den gemensamma festen ordnades så tidigt som i februari 2015, säger Ingå kommuns kultur- och kursplanerare Regina Ekblom.

Hon har varit primus motor för projektet tillsammans med Lotta Lerviks och Sanna Himmelroos från Raseborgs kultursektor. Att föra samman två kommuner, koordinera över 200 artister och ordna med transport, sittplatser och catering åt en obestämd mängd besökare har inte varit det lättaste.

Men det lyckades.

Stämningsfull konst

Bara en tunn remsa konstgräs framför den 300 kvadratmeter stora scenen skvallrade om att Aktia Arena till vardags är en plats där man sparkar boll. Konstnären Petri Horttana, alias Peta von Karis hade skapat en unik atmosfär i salen med sin konst som bestod av plankor, tvättäkta finländska björkar, cellplast från Ingåfabriken Termonova och blåvit ljussättning. Dessutom hade Ingåskolorna gjort flaggor och Bildkonstskolan i Ingå bidrog med konstverk i Finlands färger.

Besökarna som kom in från den snöbeklädda parkeringen blev tvungna att stanna upp en stund innan deras ögon vande sig vid det stämningsfulla dunklet.

Programmet bjöd på något för alla. EM-medaljörerna från danscentret Energy Dance Center i Ingå gjorde halsbrytande volter och böjde sina kroppar i omöjliga positioner. Hurja Piruetti, som framförde dansen Vattnets folk, förvandlades till en blåvit människokropp som imiterade en fors skummande vatten. Degerbyrevyn lockade fram skrattsalvor och de västnyländska spelmännen och folkdansarna fick publiken att klappa takten. För att nämna några av programnumren.

"Hela dagen har varit fin"

Efteråt stod Delta Café från Ingå för cateringen. Vid ett bord satt två veteraner med de snarlika namnen Curt-Henric och Kurt-Henrik.

– Det var fint. Hela dagen har varit fin, sade Curt–Henrik Lindholm, som framför allt uppskattade basen Heikki Oramas fylliga stämma när han framförde Spegling och Sininen ja valkoinen.

Han fick medhåll av Kurt-Henrik Damén.

– En storslagen upplevelse.

Fest blickade tillbaka mot svunna tider av krig och bark i brödet, men också mot framtiden. Den genomsyrades av stolthet över att det, trots allt, är ett ganska fint land vi bor i. Eller som Jubileumskören från Västra Nylands sång- och musikförbund sjöng i Terra Abundantia. Ett verk av Teddy Granroth, som baserar sig på en text som en kinesisk flicka skrev när hon besökte Finland: "Detta folk, detta tystlåtna konstiga folk. Tillsynes så oberört av denna blå himmel, denna trygga skog, detta skrämmande hav [...] detta land av överflöd."