Större vargstam fordrar mer medel

Bild: Ksf Media-ARKIV

Viltstängsel är ett effektivt sätt att skydda produktionsdjur, främst får, mot rovdjur. Statens medel är ändå för begränsade för att hjälpen ska räcka till alla som behöver den.

Viltcentralen varnade förra veckan för att risken för fårskador orsakade av varg är som störst i augusti och september, då valparna övar på jakt och fjolårsvalparna stötts bort att söka sig egna revir. Redan några veckor tidigare hade detta fått ett konkret exempel, då en varg rev åtta får i Täkter, Ingå.

I efterdyningarna av rapporteringen om det fallet gick diskussionen på sociala medier het kring fårägarnas skyldighet att skydda sina djur mot vargen och statens ansvar för att bevilja stöd åt djurägare som behöver skydd.

Enligt Viltcentralens guider som ger anvisningar om hur man ska skydda sig mot vargen är det effektivaste sättet att installera elektrifierade viltdjursstängsel. Stängslen ger djuret som försöker ta sig in i inhägnaden en så stark elstöt att den känns obehaglig, men stöten är inte farlig för djuret. Efter några gånger lär sig djuret att inte försöka komma in i inhägnaden.

Staten beviljar gratis material för viltdjurstängsel i områden där rovdjur förorsakar skada. Stängslen beviljas enligt ansökan och till kraven hör bland annat att gården måste ha tillräckligt många får. Små gårdar blir utanför eftersom tumregeln är att värdet på det som inhägnas ska vara större än värdet på stängslet.

Föreningen Nylands fårfarmare har kring 24 medlemsgårdar, av vilka största delen finns i Västnyland. Av dem är några stora, med flockar på över 200 tackor, men många andra är betydligt mindre. De stora gårdarna ligger sannolikt väl till med tanke på stängslen, eftersom fårgårdar prioriteras framför gårdar med kor. Men fårfarmare med mindre flockar måste sannolikt ty sig till andra sätt att skydda sig, såvida de inte är villiga att ta hela investeringen på sig själva.

Ett sätt att lösa problemet kunde vara att mindre gårdar går ihop och samsas om ett stängselpaket men det förutsätter att fårgårdarna ligger tillräckligt nära varandra för att det ska fungera logistiskt och att flockarna kan samsas om den inhägnad som skyddas med stängslet.

Och även om de större fårgårdarna skulle ansöka om fårstängsel skulle svaret sannolikt i nuläget bli ett nej, eller också skulle beviljandet dröja till nästa år. Pengarna har nämligen redan tagit slut. Till sitt förfogande har Viltcentralen 300 000 euro, som utöver rovdjursstängsel också ska räcka till skydd av biodlingar och försöksverksamhet. Redan under sommaren var det slut på medlen för i år, och några ansökningar var inne för nästa år också.

Samtidigt konstaterar Viltcentralen att staten årligen betalar ut mellan 25 000 och 45 000 euro i skadestånd till djurägare. Eftersom viltstängsel visat sig vara ett effektivt sätt att förebygga fårskador kunde det väl vara en god idé att kanalisera mer pengar till skyddet. Det skulle sannolikt minska på skadestånden, vilket minskar den ekonomiska belastningen.

Samtidigt fortsätter linjen att vargstammen ska få växa och vargar fällas bara i undantagsfall. Om staten fortsätter sin restriktiva linje när det gäller undantagstillstånd vore det mer än skäligt att räcka ut en hjälpande hand till dem vars verksamhet vargen påverkar. Det borde vara en enkel och snabb process att ansöka och få viltstängsel, eftersom det kan minska eventuella skador. Det kräver att mera resurser läggs på stängslen och att de riktas till områden där vargar bevisligen rör sig.

Mira Strandberg Reporter