Stor lättnad då pulsen kändes

Tillbaka på olycksplatsen. – Sen den dagen känns det annorlunda att vara på stranden, säger Rainer Sarviaho. Bild: Lina Enlund

– Det var inte hjältemod, bara ansvarstagande, säger Rainer Sarviaho som agerade räddande ängel och dykte efter en medvetslös flicka på fyra meters djup.

Det hände i juli i fjol. Sarviaho tog ett svalkande bad efter joggingrundan och satt på sin handduk och njöt av kvällssolen på den välbesökta stranden i Pickala. I sötvattendraget ett stenkast från havet syntes människorna i vattnet bara som små silhuetter i motljuset.

Då skrek en kvinna högt för att man funnit ett medveteslöst barn i vattnet, en flicka i lågstadieålder.

– Jag gick fram och följde aktivt med situationen, men det var andra som skötte återupplivningen. Flickan var så blek, men hostade upp vatten och verkade lyckligtvis klara sig, säger Sarviaho då vi träffas på samma plats som olyckan skedde.

Plötsligt slog det någon anhörig vuxen att flickans lekkamrat inte syntes till.

Senast hade man sett henne ute i vattnet. En man simmade ut för att leta medan Sarviaho sprang mot livbåten vid bryggan för att också ge sig ut och leta.

Innan han börja ro ropade den andre mannen att han trodde sig ha funnit den andra flickan, men inte kunde dyka tillräckligt djupt på grund av öronproblem.

Sarviaho som är van dykare simmade genast ut och började dyka längs botten.

– Jag såg någonting vitt och trodde först det var en handduk, men det var flickan. Jag tog livräddargrepp om henne och simmade med henne till stranden.

Profil

Rainer Sarviaho

Ålder: 53 år.

Bor: I Sjundeå sedan år 2000.

Yrke: Jobbar som klasslärare i Esbo.

Fritidsintressen: Båtliv och olika former av idrott.

Speciellt: Räddade en flicka från att drunkna i Pickala i fjol.

Medvetslös till helikopter

Där skötte han återupplivningen tillsammans med två andra personer. Här kom hans kunskaper från en första hjälpen-kurs som Finlands Röda Kors ordnat till stor nytta.

– Återupplivning är fysiskt krävande så vi turvisades om med olika uppgifter.

Oron var stor och växte i väntan på ambulansen som hade svårt att hitta stället.

Räddningshelikopter tillkallades också.

Väl på plats förberedde akutvårdarna vad som behövdes för att ge elstötar med defibrillator, men innan flickan fick någon stöt lyckades man känna pulsen.

– Det var en stor lättnad. Hon hade varit så länge under vatten att jag trodde det gått verkligt illa för henne.

Läget var ändå kritiskt då flickan fördes medvetslös med helikopter till sjukhus.

Glad att de klarade sig

Först ett par dagar senare kunde Sarviaho pusta ut en gång till då han läste en nyhet om att båda flickorna klarat sig bra.

Situationen väcker fortfarande känslor och tankar.

– Då jag dyker ser jag ibland bilder av flickorna framför mig, säger Sarviaho som i efterhand har haft en ordentlig diskussion om händelsen med en av de andra återupplivarna.

Han känner tacksamhet för att han fått lära sig livräddning, tagit hand om sin kondition och kunde agera beslutsamt.

– Jag var som en maskin som stängde ut alla känslor och bara agerade då det behövdes. En del har talat om hjältemod, men det var bara ansvarstagande. Man måste hjälpa om man kan. Jag tänkte efteråt att det inte varit förgäves jag joggat, dykt och tränat på gym, säger Sarviaho.

Livsviktiga kunskaper

Han talar alltsedan dess extra indikerat för sim- och livräddningskunskaper och hoppas att sådana satsningar inte sparas bort i ekonomiskt svåra tider.

– Kunskaper i livräddning från vatten borde höra till allmänbildningen, men det finns fortfarande sådana som inte ens kan simma. Saker har ändå utvecklats till det bättre. Hade en motsvarande olycka hänt på sjuttiotalet hade flickorna antagligen dött.

Sarviaho har inte träffat flickorna han räddade, men är redo att göra det om familjerna tar kontakt och vill. Han har fått höra att de var simkunniga och påminner om att det gäller att vara aktsam, en olycka kan hända vem som helst.

Mer läsning