Stimulerande i Lilla galleriet

Förtroligt. Flyktiga och intima möten fångas i akvarellerna av Birgitta Wegelius.Bild: Marit Lundström

Lilla galleriet kompletterar utställningsutbudet med att visa konst som annars inte är framme i Ekenäs och Raseborg.

: Birgitta Wegelius oljemålningar – akvareller

: Lilla galleriet, Ekenäs Gustav Wasas gata 7

: 6.3 – 5.4 2017

Fokus är inte på de kända eller kommande namnen inom nutidskonst, eller ens uteslutande yrkeskonstnärer, utan snarare på en mellankategori: Måleri, skulptur och keramik som bottnar i ett seriöst konstintresse, och även konststudier på olika nivåer. Det här omfattar konstutövare som inte livnär sig som konstnärer, men på olika sätt har haft och har en stark kontakt med konstlivet och som målar vid sidan av annat.

Det är givande för den konstintresserade allmänheten att ta del av just den här typens konst, samtidigt som det är bra att det finns utställningsmöjligheter för konstutövarna. Lilla galleriet är varken för stort att fylla eller prismässigt oöverkomligt att ställa ut på. Galleristen Marianne Andersson, som också själv målar, har med andra ord hittat en nisch. Erfarenhet har hon från tidigare med ett galleri i Helsingfors.

Intryck från öst

Birgitta (Bitte) Wegelius (f. 1941) passar alltså som handen i handsken på Lilla Galleriet. Hon är utbildad dekorationsmålare från Ateneum, men mest känd som dokumentalist på Svenska Yle där hon ofta lyfte fram konst och litteratur.

Hon har ett starkt intresse för främmande kulturer, och inte minst de forna öststaterna, vilket man kan ana sig till i hennes målningar. Den melankoli, längtan och skrovlighet som hon upplevt i öst och de många mötena med nutidskonstnärer, författare och intellektuella i Baltikum och Ryssland har lämnat spår.

Jag tycker mig också se spår av en dramatik som är mera främmande i vår egen lågmäldhet. Det finns en doft och stämning av kabaré över en del av målningarna där kvinnor med röda läppar och män i hatt oblygt tar kontakt med betraktaren. Det här gäller i synnerhet oljemålningarna.

Flyktiga möten

Målningarna är direkta och lättillgängliga med sina klara motiv och konturer men definitivt inga naturtrogna återgivningar. Fascinerande är också en del av akvarellerna där det flyktiga och samtidigt intima mötet i en kyss fångats. Galleristens tanke att Bitte Wegelius måtte ha inspirerats av Marc Chagall är lätt att förstå.

Helheten hade vunnit på att utelämna några studier av en stående modell. De är inte dåliga, men berättar om de något valhänta försök alla som försöker sig på att måla ägnar sig åt. Mitt öga störs också av de onödigt stora initialerna i signeringen, men det är naturligtvis en smaksak. Keramikföremålen med ormtema är i mitt tycke sympatiska.

Det som stannar kvar i minnet efter ett besök på utställningen är inspirerande modiga bilder och levande blickar.

Marit Lundström