Stamvägen kräver samlad styrka

Aktiva Ingåbor efterlyser stöd från övriga kommuner i lobbandet för förbättringar på stamväg 51. Men först hoppas man på vägbelysning.

– Stamväg 51 är en pulsåder för hela västra Nyland. Om inte den är i skick så stoppar den utvecklingen för hela regionen från Hangö till Ingå.

Det säger Jochim Donner, Ingåbo som engagerat sig i arbetet för en uppdatering av stamväg 51 via föreningen Pro Ingå. Mera tyngd åt projektet ger samarbetet med lokalpolitiska krafter: ett åtgärdsförslag har skickats till NTM-centralen i kommunstyrelseordförande Henrik Wickströms namn. Att slå ihop sina påsar var ett medvetet val av Donner, som anser att den här frågan är för stor för en frivillig förening att driva.

– När vi flyttade hit för ett år sedan tänkte jag att jag på något sätt vill engagera mig i någon fråga som är viktig för kommunen. När jag bekantade mig med stamväg 51 och de planer som finns för den började jag tänka att det är en så stor fråga att den inte går att driva separat från kommunen. Så jag kontaktade Henrik Wickström.

Wickström hade själv kontaktat Pro Ingå i samma ärende, så den gemensamma melodin hittades snabbt. Donner tog fram fakta och tillsammans formulerade de ett åtgärdsförslag, som sedan skickades till NTM-centralen i Wickströms namn.

– Det var för att ge mera tyngd åt saken, säger Donner.

Trafikmängden bara ökar

I åtgärdsförslaget målar Donner och Wickström upp en tvåstegsmodell för förbättringar på stamvägen. I det första skedet skulle man satsa på mindre åtgärder, främst vägbelysning, för att förbättra trafiksäkerheten.

– Nu tar vägbelysningen slut vid Sjundeå, och därefter är bara korsningarna belysta. Det är många som dagligen pendlar från Ingå mot huvudstadsregionen, och eftersom de startar tidigt och kommer hem sent kör de alltid i mörker. Stamvägen är en riskabel väg, hjortkrockar är vanliga här. Om man kunde få vägbelysning åtminstone till avtaget till Ingå djuphamn så skulle man åtminstone se hjortdjuren lite bättre.

Utöver vägbelysning kunde man i första skedet också göra vissa förbättringar i korsningsområden.

– Man kan göra delförbättringar bara man planerar dem så att man inte måste bygga om igen när vägen blir motorväg i framtiden, säger Donner.

– Men snabba åtgärder brådskar, för trafikmängderna bara ökar. Och alla kommuner hitåt vill växa. Stamvägen är central för tillväxten. Såväl Hangö hamn som Koverhar och Ingå hamn kommer att bidra till en ökning av trafikmängderna.

Bland annat korsningen mellan stamvägen och Täktervägen skulle behöva en uppdatering ganska snabbt, i och med det nya företagsområdet Ingåport, som kommunen ska börja bygga.

Tar tid

I det andra skedet, där Ingå behöver stöd av aktörer i hela regionen, skulle man satsa på en uppdatering av hela stamvägen till motorväg. Inte nödvändigtvis fyrfilig hela vägen – Björneborgsvägen visar att också tre filer, där man turvis har två filer i en riktning, förbättrar trafikflödet.

– Här måste vi börja få i gång processen, för det tar tid. Vi förstår att vi inte kan få allt på en gång, det kan ta tio-femton år, men någonstans måste man börja. Vi hoppas att alla kommuner och företag i Västnyland tillsammans kunde driva den här frågan. Man kunde ordna workshopar med NTM-centralen för att få peka ut problemen, det är ett modernt sätt att arbeta.

– Det här är viktigt, något måste göras.

En påminnelse om regionens behov kan också vara på sin plats, anser Donner, eftersom de nyaste trafikplanerna från NTM-centralen, med visioner fram till år 2035, "tappat bort" stamväg 51.

– Trafikplanen från 2007 hade grepp om utvecklandet av 51:an som en korridor i infrastrukturen för att stödja utvecklingen i Västra Nyland. Men i den nyare planen från 2014 har vägen försvunnit. Men visionen om säkra och smidiga trafiksystem som ett hållbart stöd för en konkurrenskraftig samhällsstruktur i Nyland är bra. Nu borde vi samarbeta för att visionen förverkligas.

Inget nytt, men pengar saknas

På NTM-centralen utlovas inga snabba lösningar. Minna Weurlander, chef för enheten för trafiksystemet vid Nylands NTM-central, säger att problemen är välkända också på centralen men att pengarna tryter.

– I år har vi noll euro för investeringar. Alla de pengar vi får går åt till underhåll och akuta problem, säger hon.

Rätt adress för den som vill lobba för förbättringar på stamvägen är riksdagen, där pengarna till vägunderhåll och -förbättringar fördelas.

Dessutom är stamväg 51 inte i den sämsta änden när det gäller problematiska vägavsnitt.

– Den är ändå i rätt gott skick och den är bred. Längs stamväg 25, som är en av våra främsta utvecklingsmål, är förhållandena mycket svårare.

Med det inte sagt att det inte finns mycket att åtgärda också längs 51:an. Bland annat hjortdjuren är ett problem som är speciellt stort längs stamväg 51. Och Sunnanvikkorsningen, som nyligen fått sänkt hastighet och hastighetskameror, hör till de farligaste på NTM-centralens område. Och vägbelysning är enligt Weurlander inte allena saliggörande.

– Det finns undersökningar som visar att vägbelysning också kan invagga folk i en slags falsk trygghetskänsla. Vägbelysning betyder inte automatiskt bättre säkerhet.

– I dag pratas det dessutom mycket om att spara på miljön och det gör vi på många håll genom att släcka vägbelysningen på vägavsnitt med mindre trafik. Och ser man på vårt område finns det andra avsnitt med större trafikmängd som inte heller har belysning.

Stamväg 51

74 kilometer lång, från Helsingfors till Karis

7 000 fordon kör dagligen mellan Helsingfors och avtaget till Ingå djuphamn. Sommartid ökar siffrorna markant. Som jämförelse kör 6 777 fordon längs riksväg 8 mellan Åbo och Raumo, därifrån norrut rör det sig om 3 000 fordon per dygn.

Vägen är relativt olyckstät. Åren 2012–2015 skedde här 17 älgkrockar. I medeltal dog en person per år till följd av en älgkrock längs vägen.

På sträckan Kyrkslätt–Sjundeå–Ingå–Karis rör det sig ovanligt mycket älgar och hjortar.