Stående ovationer för folkligt verk

Tacksamma. Thomas Enroth och Thomas Lundin, upphovsmännen till Skymning, gryning, presenterade sitt verk innan musiken tog vid.Bild: Mira Strandberg

Ekenäs kyrka fylldes till bristningsgränsen två gånger då det nyskrivna oratoriet Skymning, gryning framfördes i fredags.

Konsert: Oratoriet Skymning, gryning. Att stig ut ur krigets skugga. Musik: Thomas Enroth. Text: Thomas Lundin. Solister: Erik-André Hvidsten, Therese Karlsson, Sören Lillkung, Margaretha Nordqvist. Körer: Nykarleby manskör, Nice noise, Schlagerkören. Orkester: Orchestra Aurora Finlandica. Dirigent: Nils-Petter Ankarblom.

Det är inget litet projekt Thomas Enroth och Thomas Lundin har rott i land Finlands 100-årsjubileum till ära. Oratoriet Skymning, gryning består av tretton sånger framförda av en symfoniorkester, kör och fyra solister. Orkestern är grundad speciellt för detta ändamål och är en projektorkester som ska fungera i fem år, Orchestra Aurora Finlandica. Både stråkarna och blåsarna har ett mjukt och vackert sound, och Thomas Enroth, tillsammans med Nils-Petter Ankarblom som arrangerat musiken, använder skickligt instrumentens egenskaper för att måla upp olika stämningar i musiken.

Det ligger till exempel något suggestivt i strängarnas inledning av stycket Lustens rus, och fagotten följer mjukt i samma känslobanor. Bleckblåsarna har ett härligt fylligt sound som passar tematiken och texten. På många ställen är det en maffig upplevelse att höra hela orkesterns bredd i kyrkorummet, till och med cymbalerna får sin stund.

Ljudåtergivning med förhinder

Det stora problemet med uppsättningen är ljudåtergivningen. Soundet är på flera ställen grumligt, och den stora orkestern överröstar kören, som sjunger utan förstärkning. I en del sånger leder det till att kören knappt hörs, i andra märks det på körens något skrikiga sound i försök att höras genom tonmassorna. Det är synd, för de tre amatörkörerna har lagt ner mycket jobb på projektet. De gör väl ifrån sig men texten är svår att uppfatta och nyanserna i dynamiken uteblir då helheten håller sig mest i forte-ändan av volymskalan. Mera mjuka och sköra pianissimoställen hade varit en mer än välkommen balans till det stora och ståtliga.

Solisterna, som naturligt nog sjöng i mikrofon, hördes bra då de var en eller två, men i de stycken där alla fyra sjöng tillsammans var problemet detsamma: ljudet blev grötigt och textningen sluddrig, trots att solisterna annars visade prov på en ypperlig diktion. Kanske Ekenäs kyrka trots allt inte är tillräckligt stor för ett scenframförande av dylika mått?

Många genrer möts

Men i det stora hela är Skymning, gryning en fantastisk upplevelse. Thomas Lundins texter är ställvis riktiga pärlor, gripande lyrik som omfattar hela känslospektret. Så stiger morgonsolen visar prov på ett rikt bildspråk med metaforer som känns både träffande och fräscha, fyllda av känslor, och Vandrarens väg är en melankolisk men hoppfull beskrivning av ett liv som inte alltid går som man tänkt. I Den som väntar förstärks den spröda texten effektfullt av att den framförs som en duett av Therese Karlssons och Margaretha Nordqvists vackra röster.

Tillsammans med texterna hör just solisterna till det bästa med oratoriet. De representerar en kombination av musikal- och operavärlden, vilket också reflekterar oratoriets sammansättning av flera musikstilar. Här finns både folkmusik, musikalstämningar och klassiska tongångar, ofta kombinerade såsom i Vargtimmens dans. Där, liksom i Tiden leker, läker sår, blir effekten av Nordqvists sopranstämma mot den folkliga kör- och orkesterbakgrunden lite av en Phantom of the Opera-känsla. Musikal-/operastämningen förstärks av Nordqvists scenframträdande som är intensivt och omfattar både mimik och kroppsspråk.

Erik-André Hvidsten gör fina tolkningar av flera av sångerna och har ett okonstlat sätt att ta sig an sången och möta publiken. Sören Lillkungs effektfulla baryton ger en djup klangbotten till den fina texten i Vandrarens väg och i duetten Så stiger morgonsolen med Hvidsten.

Thomas Enroth och Thomas Lundin har i flera repriser kallat sitt verk ett folkets oratorium. Det verkar ha gått hem åtminstone hos folket i Ekenäs, där publiken tackade med stående ovationer och fick ett efterlängtat da capo som lön för mödan.