Söta körsbär mognar tidigt

Kändis. Stora, nästa svarta bär och ett kraftigt växande träd som klarar vårt klimat har gjort att Leningrads svarta är den mest kända sorten av sötkörsbären. Bild: Sanne Wikström

Juli är körsbärens månad. De första bigarråerna, sötkörsbären, mognade ovanligt tidigt i år. De mest kända sorterna så som Leningrads svarta och Gårdebo plockas som bäst. Allt medan de vanliga, sura körsbären ännu låter vänta på sig några veckor.

Hobbyodlare som ivrigt väntar på att kunna börja skörda i den egna trädgården borde satsa på sötkörsbär. Sötkörsbären, också kallade klarbär eller fågelbär, kan förändra uppfattningen om hur inhemska körsbär smakar. Den som tidigare bara ätit sura skuggmoreller eller brunkörsbär har en ny upplevelse att vänta. Men att hitta inhemska sötkörsbär till salu är nästan omöjligt, i den mån de odlas i större skala går bären direkt till restauranger eller förädling.

Körsbär växer vilt över ett område som sträcker sig från södra hälften av Sverige till Sydeuropa, Kaukasus samt västra delarna av Asien. Odling av körsbär nämns första gången i skrift på 300-talet f.Kr. i det antika Grekland. Man tror att kunskapen och bruket att odla körsbär spreds med romarna till övriga Europa. Till skillnad från de japanska körsbärsträden som odlas främst för blommornas skull har man i Europa koncentrerat sig på sorter som ger bär.

I Finland har man odlat körsbär i närmare 500 år. Det är fråga om surkörsbär (Prunus cerasus), som lämpar sig bättre för inläggningar och matlagning än att ätas direkt. De mognar i slutet av juli och augusti.

Sötkörsbären (Prunus avium) antas härstamma från ett område i närheten av Svarta havet och Kaspiska havet, varifrån arten sedan spridit sig. De vinner terräng i trädgårdarna, både på grund av smaken och den tidiga skördetiden.

Körsbären kan också delas in i amareller och moreller. Amareller har ljus fruktsaft, medan moreller har mörkröd saft. Det finns sötkörsbär av bägge typerna, på samma sätt som det finns surkörsbär.

Nya sorter från Estland och Ryssland

Varmare vintrar och ökat utbud av sorter gör att det numera går att odla sötkörsbär i de sydligaste delarna av Finland. På Fruticetum på Lojoön finns ett tjugotal olika sorter av sötkörsbär. Träden är mellan fem och tio år gamla, tillräckligt för att Fruticetums grundare Meeri Saario med gott samvete kan säga att det går att odla sötkörsbär i här.

– Det har kommit många nya sorter, främst från Estland och Ryssland, de senaste åren. Kombinerat med nya grundstammarna har det gått att få fram plantor som passar vårt klimat. De ryska och estniska sorterna är ympade på grundstammar som klarar våra vintrar bättre än de som tidigare förekommit på marknaden.

Bland de nya estniska sorterna nämner Meeri Saario Elle och Kaspar som mognar redan i början av juli och har stora, klarröda bär. Meelika är en annan estnisk sort som har stora och söta bär, men trädet förgrenar sig kraftigt och kräver stor plats i trädgården. Av de sena sorterna som mognar i mitten av juli är svenska Gårdebo en av de mest kända, en annan sen sort med stora bär är kanadensiska Sunburst.

Till äldre, kända bigarråsorter hör Leningrads svarta som har stora bär som blir nästan svarta när de mognar. Trädet växer kraftigt och kräver beskärning om man inte vill plocka sina körsbär med skylift efter några år.

Vill man ha ett körsbärsträd i trädgården gäller det också att kolla om sorten är självfertil eller om det krävs flera träd av olika sorter för att man ska få frukt.

Kamp mot trastar och väder

Att odla körsbär är en ständig kamp mot trastar och andra småfåglar. Vill man skörda något själv måste träden täckas så snart bären börjar få ens lite färg. Att sötkörsbären också kallas fågelbär ger en vink om vem som brukar äta mest av dessa läckerheter.

Samtidigt är körsbären också känsliga för väder och vind. Mogna bär lossnar lätt av häftiga regnskurar och vindar. Kommer det regn efter en torrperiod spricker de mognade körsbären lätt. Spruckna bär måste plockas genast innan de börjar jäsa eller äts upp av getingar och andra insekter. Det är en förklaring till att det inte finns kommersiell odling i större skala, anser Meeri Saario. Moderna odlingstunnlar kan vara en lösning för att skydda bären, men då ställs det krav på bevattningen. Efterfrågan på inhemska körsbär finns.

Meeri Saario tycker att körsbär är lätta att använda, i synnerhet som de kan frysas in direkt, med kärna och allt.

– Sen är det lätt att kärna ur de halvfrusna bären innan man använder dem, tipsar hon.

Det går att använda dem i vilken bärpaj eller pannkaka som helst.

Lojoöns Fruticetum

Fruticetum på Lojoön är en visningsträdgård. Tanken är att intresserade ska kunna se hur träd och buskar av olika sorter ser ut och hurdan frukt de bär.

Den är öppen på beställning och under veckosluten på hösten då där ordnas självplock av äpplen.

På området som är ca 4 hektar stort finns omkring 300 olika sorters äppelträd, kring 50 päronsorter, kring 50 plommonsorter och kring 40 körsbärssorter.

Därtill finns många sällsynta bär- och fruktbärande växter som till exempel citronranka, olika vinrankor, valnötter och sötrönnar.

Här finns också ett fyrtiotal lokala äppelsorter som ingår i Naturresursinstitutets genbank för äppelsorter.

Trädgården drivs av en förening och ligger på Storön i Lojo, Lojoövägen 929. Information och öppettider finns på Fruticetum.fi eller på Facebook.com/fruticetum

2 ägg

4 dl mjölk

1,5 dl vetemjöl

1 msk smör

1 kryddmått salt

2 msk rom

2 msk socker

1 tsk vaniljsocker

3 dl urkärnade körsbär

Florsocker

Vispa ihop ägg och mjölk, blanda i mjölet, vispa tills klimparna gett med sig. Har man extra äggulor i kylskåpet kan man slänga i ett par till. Pannkakan blir bara gulare och fluffigare.

Krydda med salt, socker, vaniljsocker och rom.

Skär 2 dl av körsbären i mindre bitar, blanda i smeten.

Häll smeten i en smord ugnsform.

Grädda i 225 ugn ca 15 minuter. Dekorera med de sista körsbären. Grädda ytterligare 10 minuter tills pannkakan är gyllenbrun.

Dofta över florsocker och servera pannkakan ljummen med glass eller vispgrädde.

PS. Det går lika bra med andra bär, eller annan smakrik sprit. Det går också att göra pannkakan utan bär eller sprit, men då blir det en vanlig pannkaka.