Sommarprat

Liksom en hel del annat har vi i Svenskfinland importerat också programtypen "Sommarprat" från Sverige. Yle Vega tog över det beprövade och populära konceptet från Sveriges Radio för 12 år sedan. Den trettonde upplagan körde i gång i måndags och fortsätter i ännu sju veckor så att årets alla 40 pratare hinner säga sitt.

Sommarprat kunde tänkas vara ledigt, sorglöst snack blandat med lätt och njutbar musik. Men det känns som om det med tiden kommit mer allvar och tyngd i det hela. Sommarpratarna levererar allt oftare djupa och allvarliga inlägg som stämmer till eftertanke.

Trenden tycks fortsätta också den här sommaren, åtminstone utgående de första avsnitten.

De flesta sommarpratare är kändisar eller halvkändisar. Då de öppnar sig och avslöjar personliga motgångar eller redogör för dramatiska händelser i deras närmaste krets förändrar de också den glansbild som de kanske från tidigare omges av.

De berättelser de redogör för ger ett nytt, annorlunda, men viktigt perspektiv på kändisskapet och tar fram den vanliga människan bakom detta. För lyssnaren kan det ge nya insikter, tröst och hopp ifall den egna vardagen känns tung. Sommarpraten visar att varje människa har sorger och problem – och de kan lösas eller åtminstone bearbetas så att livet kan fortsätta.

Sommarprat utanför radion är däremot, liksom tidigare ganska lätta, även om det kan kännas tungt att för n:te gången samma dag höra någon beklaga sig över vädret, om det sedan är för varmt, för kallt, för torrt eller för mycket regn.

Andra favoriter är prat om semestern – om den redan har börjat, hur mycket som ännu är kvar av den, vad den ska innehålla, vart man ska resa och om man kanske skulle hinna träffas.

Och så blandas ju också många människors sommarprat med musik. Utbudet är extra stort sommartid, det är bara att välja och vraka vilken liveartist man vill lyssna på – mellan allt prat.

Tommy Westerlund Ledarskribent