Snille och smak

Svenska Akademien har inte precis levat upp till sitt motto "snille och smak" sedan den så kallade "kulturprofilen" Jean-Claude Arnaulds gubbsjuka beteende mot kvinnor avslöjades. Skandalen har ju lett till en ström av avhopp från den en gång ärevördiga men numera tämligen skamfilade akademien.

Hovet har visat stort tålamod med levernet i den kungliga akademiens hägn.

Här om dagen aktualiserades igen uppgifterna om att Arnauld hade kladdat på kronprinsessan Victoria, Akademiens blivande högste beskyddare. Hufvudstadsbladet visste ju berätta om händelsen redan i höstas.

Efter händelsen sägs det att hovet beordrade den dåvarande ständige sekreteraren, Arnaulds ihärdige drabant Horace Engdahl, att se till att kronprinsessan aldrig blir ensam med den pilske profilen.

På Gustav III:s tid hade ovälkommen närgångenhet mot en medlem av den kungliga familjen antagligen fått allvarligare konsekvenser.

Man kunde tänka sig att tafsaren hade drabbats av kunglig onåd, till exempel så att kungen hade beordrat sin akademi att avbryta alla förbindelser med honom.

Historien känner också fall där manfolk som betett sig olämpligt mot kungliga damer behandlats betydligt strängare.

År 1559, i samband med att Katarina Gustavsdotter Vasa firade sitt bröllop, hade hennes syster Cecilia och brudgummens bror Johan av Ostfriesland fattat tycke för varandra. I Vadstena hade tycket blivit så innerligt att Johan flera kvällar i rad klättrade in till Cecilias sovkammare med hjälp av en repstege.

Kronprinsen, hertig Erik, blev rasande när han fick reda på kurtisen, och lät överraska paret.

Johan kastades i fängelse, enligt obekräftade uppgifter behandlades han så illa att han aldrig mer skulle tänka på kvinnor och äktenskap - han skulle alltså ha snöpts.

Kulturprofiler levde farligare förr.