Snart börjar rörläggningen på land i Ingå

Balticconnector ligger just nu före tidtabellen. Denna vecka börjar landrören köras ut längs linjen som grävts och i oktober ska de läggas ner. Rören till havs läggs nästa sommar.

Stugägare i skärgården utanför Ingå fiskehamn fick oväntat besök i juli. Gasledningen Balticconnectors projektchef i Finland, Tom Främling, åkte ut till holmarna i området för att informera folk om att ledningsprojektet startar tidigare än planerat i Finland.

– Vår entreprenör blev klar tio dagar tidigare än beräknat i Estland, så vi tog en runda i skärgården och beklagade att vi kommer att förstöra deras veckoslut, säger han.

Företaget har en medvetet öppen kommunikationspolitik och strävar efter att hålla invånare så väl underrättade som möjligt om projektet.

– Vår största utmaning är att vi håller till på många olika markägares områden, och de gillar inte alltid det vi gör. Vi försöker hålla dem så väl informerade som möjligt och berätta vad som är på gång, säger Främling.

– Nu planerar vi en sprängning i dag eller i morgon, så vi har sms:at med några av öborna som ska få gäster.

Brådska är största risken

Informationsstrategin verkar ha fungerat väl i Ingå. På Facebook har företaget fått mycket beröm för sin kommunikation och folk står välvilligt ut med det buller som projektet förorsakar. Den öppna kommunikationen har också lett till ett förtroende mellan markägare och Balticconnector.

– Vi har markägare som ringer oss om de har sett att våra entreprenörer har gjort något som verkar konstigt och frågar vad som är på gång. Tack vare det har vi några gånger fått ta en diskussion med entreprenören och påminna dem om vad vi har kommit överens om.

Arbetstider, arbetssätt, hastighetsbegränsningar och väganvändning är frågor som varit aktuella i det sammanhanget.

– Det är mest praktiska grejer som är störande för markägare. Några gånger har jag också åkt hit och pratat med markägare för att förstå vad det är fråga om då de varit missnöjda med något i vårt förfarande. Jag tror att nyckeln till att folk är nöjda är att träffa folk och vara proaktiv. Man kan aldrig informera för mycket.

God planering viktig

Just nu pågår det aktivt arbete på tre håll. Längs Oljehamnsvägen byggs den kompressorstation som i framtiden ska överföra gasen från havsledningen ut i landledningen. På sträckningen mellan Ingå hamn och Pölans i Sjundeå gräver entreprenörer plats för rören. Och ute till havs, just nu i trakten kring Skämmö, arbetar två pråmar. Den ena borrar och spränger där det behövs, den andra gräver.

Helheten sysselsätter många entreprenörer – både utländska och inhemska – och delprojekten har alla en egen ledning. Hela projektet har gått snabbare än beräknat – vissa delar av projektet är några månader i förtid, andra några veckor.

Det beror delvis på lite tur, delvis på goda förberedelser.

– I och med att det är ett EU-projekt måste vi köpa upp tjänster som en offentlig upphandling, och på EU-marknaden kan det vara lite av ett lotteri. Men vi har lyckats bra och fått bra planerare, leverantörer och entreprenörer. Och för projekt i allmänhet gäller att ju bättre det planeras desto bättre går det sen att förverkliga. Den största risken är att man har för bråttom.

Internationellt projekt

Just nu sysselsätter landsidan av projektet mellan 100 och 150 personer. Siffran kan stiga till över 200 då arbetet framskrider. Därtill arbetar ett trettiotal personer med havsdelen av projektet. Det är en färggrann och internationell skara som förverkligar projektet med ett totalt värde på 250 miljoner euro. I projekten jobbar utöver finsk arbetskraft även personer från Estland, Lettland, Litauen, Frankrike, Nederländerna och Sverige.

– Mest har vi entreprenörer från Finland. Vissa av de lastbilar som kör i terrängen är lokala företagare och sand, grus och sten tar vi lokalt. Många av arbetarna bor i trakten, och så äter många förstås lunch i Ingåtrakten, beskriver Främling den lokala dimensionen av projektet.

Planeringen av projektet till havs är gjord av en australiensisk entreprenör, och landprojektet inklusive kompressorstationen av en polsk.

– Vi har fått bra folk. Det är ett erfaret gäng som jobbar för oss.

Del av det europeiska nätet

Fortsätter allt enligt planerna kommer havsledningen att läggas ner i juni 2019, och hela den tekniska biten av projektet att vara klar under hösten. Gasöverföringen ska inledas i början av 2020. Då blir Finland kopplat till det europeiska gasledningsnätet, vilket betyder att vi har kapacitet att importera gas från nästan vilket land som helst på kontinenten.

Röret går också i andra riktningen och erbjuder då ett alternativ för överföring av gas från Ryssland till den europeiska marknaden. Det är naturgas som i första hand ska förflyttas i röret, men det kan även användas för import av biogas eller LNG.

– Ledningen ger möjlighet att utnyttja en stor mängd olika gaskällor. I framtiden är det beroende av den politiska viljan hur användningen av gas utvecklas i förhållande till förnybar energi eller kol. Ifall kolkraften ska köras ner är gasen en ganska naturlig ersättare. Men beskattningen och energipolitiken i Finland är avgörande, säger Främling.

Balticconnector

Landledningen är 21 kilometer lång, havsledningen 77 kilometer.

Hela gasledningen har en kapacitet på 2,4 miljarder kubikmeter gas per år. Det motsvarar tre gånger den energimängd som produceras av Lovisa kärnkraftverk.

Den totala kostnaden beräknas ligga på 250 miljoner euro. 75 procent finansieras av EU, resten delas mellan finska staten och det estniska elbolaget Elering.

Ledningen byggs av stålrör som är en halv meter i diameter. Rören tillverkas i Grekland.

Efter att ledningen invigts kontrolleras skicket regelbundet genom att skicka in så kallade grisar i den. Det är apparater som avläser olika egenskaper på ledningen och kollar om det behövs underhåll och dylikt. Att de kallas gris beror på den engelska förkortningen Pig, som kommer från termen Pipe Integrating Gouging. Vid kompressorstationen i Ingå byggs "grisfällor" där apparaterna kan skickas in i ledningen.