Skog och förgänglighet i Kronomagasinet

I utställningen Werifesteria samtalar nuet och det förflutna. Fotografen Fia Doepel beskriver sig själv som ett Skogsmullebarn som finner kraft i naturen.

Skogen träder fram i ett svartvitt fotografi på Kronomagasinets vägg i Ekenäs. Men den som tittar noga kan också se en liten, naken människogestalt som avbildar sig nästan omärkbar mellan lövverken, stammarna och det höga gräset.

– Människan skär och kapar skoningslöst i skogen, men glömmer att konsekvenserna påverkar även oss själva, säger Fia Doepel.

Fotografen tangerar masskövlingen i små fragment av landskap där hon placerat en människa.

Den Ekenäsbördiga fotografens utställning Werifesteria öppnar i dag fredag i Kronomagasinet. Den är starkt förankrad i skogen och naturen, vilket också namnet antyder: werifesteria beskriver, åtminstone enligt vissa källor, känslan av att längtande vandra genom skogen i jakt på någon sorts mysterium.

– Jag är ett riktigt Skogsmullebarn, säger Doepel som alltid sökt sig till skogen i jakt på andrum.

I skogen känner hon en annan närvaro än i staden. Hon beskriver hur tystnaden tränger sig tätt inpå henne, hur hon hör sig själv andas, hur hon hittar nya perspektiv och tankar ute i det fria.

– Det är en omvälvande upplevelse.

Sorgen, nuet och det förflutna

På torsdagsmorgonen pågår upphängningen i det gamla magasinet. Ännu domineras utrymmet av skogstematiken, men snart får den sällskap av andra verk. Nutiden i samspel med det förflutna, framtidens samtal med samtiden, är en annan synvinkel. Tvåsamhet kontra ensamhet är ett tema fotografen tangerar i ett av sina andra projekt.

I verket Katharsis undersöker fotografen vad som händer när livet lämnar kroppen. Det fick sin kraft ur sorgeprocessen – förra hösten dog konstnärens pappa till följd av en sjukdom.

– Jag funderade kring kroppen som organisk massa och förruttnelseprocessen när livet upphört.

Detta fick utlopp i tre självporträtt tagna i skogen. Porträtten fick ligga nedgrävda i marken i tre månader. Det var höst, det var kallt. Den långa slutartiden ger en säreget dimmig stämning. Jorden har redan gjort sitt, vissa bilder ser ut att ha förmultnat i kanterna.

Digitalt och analogt

Fia Doepel är en vän av det analoga. Genom att göra allt från fotografering till framkallning manuellt får hon en större konstnärlig frihet än om hon skulle gå den digitala vägen. Också det rent fysiska hantverket är viktigt för henne.

– Jag tycker om att skapa med händerna, säger Doepel som också frilansar som pressfotograf vilket kräver en helt annan sorts approach till bilden.

Många av verken i Kronomagasinet är inträdesuppgifter eller slutarbeten från Doepels studiebana. I höst påbörjar hon sina studier i konstfotografi i Göteborg. Där är hon kanske inte granne med skogen som i Ekenäs, men storstaden bjuder på ett brett kulturutbud.

– Det ser jag fram emot.

FAKTA

Werifesteria

Vernissage fredagen den 15.7 klockan 18-21. Därefter är utställningen öppen lördagar och söndagar klockan 10-14 fram slutet av månaden.

Utställningen består främst av ansökningsmaterial och projekt som konstnären själv färdigställt och jobbat på sedan augusti 2015.