Skjut fram höfterna och bli man

Det finns små knep att ta till när man som kvinna skall spela man på scenen. I sminkrummet på Tryckeriteatern formas Sju bröder inför vårens premiär.

Man kan kanske fråga sig varför man som regissör väljer att sätta upp just Sju bröder när genusfördelningen bland de alternativa skådespelarna är två män–nio kvinnor? Pjäsen som bygger på en roman av Aleksis Kivi är nämligen vårens stora utmaning för eleverna vid teaterlinjen vid Västra Nylands folkhögskola.

– Just därför, säger linjeläraren Tom "Wasker" Lindblom. Utmaningen blir på det här sättet ännu större för många av eleverna. Dessutom ligger den här typen av genusfrågor och scenförvandlingar i tiden. En annan aspekt är att det är svårt att hitta pjäser med jämbördiga roller. Sju bröder är också ur den synvinkeln bra.

Rör dig som en man

Framför spegeln i sminklogen står ett gäng ungdomar som tillsammans med Laura Naumanen får lära sig grunderna i sminkning. Ett moment som nu för tiden implementeras i den ettåriga teaterutbildningen. Doften av hårspray fyller rummet.

Här handlar det om att förvandla sju långhåriga unga kvinnor till sju bångstyriga män. De yttre attributen är enkla att få till. Buskiga ögonbryn, lite skäggstubb som klistras fast med lim och kläder som inte precis är smickrande för figuren. De långa håren har man valt att inte försöka kamouflera, utan tvärtom nyttjas de på ett synligt sätt i den förvandling som kvinnorna genomgår för att likna män, och även känna sig som män. På scenen.

Mycket handlar om kroppsspråk. Tidigare under terminen har eleverna med hjälp av skådespelaren Laura Rämä fått lära sig vilka rörelsemönster man kan ha nytta av för att förstärka gestaltningen av ett traditionellt manligt uttryck på scenen.

– Skjut fram höfterna, säger Mirjam Ekelund och demonstrerar. Stå stadigt med båda fötterna på golvet. Kvinnor har ibland en tendens att luta lite mera åt ena hållet. Kvinnorna håller oftare händerna vid midjan, medan männen spontant placerar dem längre ner vid höfterna.

– Könsorganet fram. Sitt med benen brett isär, inflikar någon annan.

– Jag kände mig genast mer manlig när jag fick på mig de här stora skorna, säger Sofia Nordberg och tittar ner på sina kängor och tar några stora kliv.

Det handlar om att experimentera, vilket de sju bröderna gör framför spegeln och inför varandra. Det handlar inte om att lära sig manér som skulle vara representativa för samtliga män på jorden. Pjäsen handlar ju om "rojsiga" män som en av eleverna uttrycker det.

När kvinnosynen i pjäsen kommer på tal, utbryter ett skratt i gruppen. Ingen av ungdomarna känner sig särskilt bekväma med det som pjäsen ger utryck för.

– Vi står ju inte själva bakom det som männen säger i sina repliker. Vi har inte den åsikten att kvinnor skall vara hemma vid spisen. Tvärtom så skrattar vi åt våra karaktärer, säger Sjundeåbon Ida Flemmich.

Fick ett nytt språk

– Det är genast lättare att agera när den skådespelare man spelar mot också ser ut som en man. Det är möjligt nu när vi har fått kostymerna och sminket på plats, säger Tom Lindblom.

Det är endast en dryg kvar till premiären på Tryckeriteatern i Karis den 1 april klockan 19.15. Många saker skall ännu klaffa för hela gruppen som omfattar ännu flera skådespelare och karaktärer än sju bröder.

På golvet utanför teatersalen håller eleverna från bildkonstlinjen på att färdigställa den enkla scenografin. De bylsiga kläderna som männen bär härstammar från Paulina Kronqvist. Hon är en av eleverna vid skolans modelinje och scendräkterna är hennes slutarbete. Tom Lindblom har medvetet gått in för att utveckla samarbetet mellan skolans olika kreativa linjer.

För eleverna har året i stället inneburit en stor personlig utveckling.

– Vi har verkligen fått så mycket under året, säger Ida Flemmich.

Till det man "fått" hör förmågan att samarbeta, ökat ansvarstagande och självdisciplin.

För finskspråkiga Ida-Maria Keisala från Esbo har studieåret bidragit till att hon fått lära sig ett helt nytt språk. I höstas vågade hon ännu knappt öppna munnen och tala svenska. Nu. Ett drygt halvt år senare är hennes svenska i det närmaste felfri.

– Hon skall bli finlandssvensk nu, skojar någon av kamraterna.

Ingen omöjlighet i och för sig, menar Keisala och småler, men först hägrar andra planer.

– Jag kommer att söka in till den finskspråkiga teaterlinjen i Helsingfors. Ungefär tusen söker och tolv kommer in. Som andra alternativ har jag studier i teologi, säger hon och övergår till att fila på sina ögonbryn.