Ska Bobäck nu betala för Järnvägsstyrelsens svekfulla löften?

Snart stängd? Invånarna i Bobäck vill ha kvar sin övergång. KSF Media arkiv Bild: Alexandra Furu

Är det verkligen rimligt och skäligt att denna by skall slås sönder och itu? Varför? För att Åbotågen skall vinna 30–60 sekunder.

Trafikverket har yrkat på en lantmäteriförrättning angående upphävande av vägrätter till järnvägsövergången på Bobäcksgränden och åberopar paragraf 84 i lagen för enskilda vägar och att vägen inte behövs då Bobäcks hållplats stängts.

Till lantmäteriförrättningen kallades de ägare som var med om förrättningar 1993–1994 då alla övriga järnvägsövergångar stängdes. De fick då som plåster på såren "rätt" till den övergång som man nu vill stänga. Ingen av de 140 delägarna i samfällda vatten- och markområden var kallade till mötet den 29 mars varför jag på mötet framförde en protest mot kallelsen. Protesten godkändes inte, men gode män och lantmäteriingenjören (inkallad föregående dag) bestämde att mötet inte är beslutande utan i stället informerande. Lyckligtvis fick vi tid att lämna in inlagor och besvär till sista maj.

Stängningen av övergången omöjliggör att Bobäcksgränden används som förbindelseväg till Ring III och därmed vägen till byns samfällda vatten och markområde. Bobäcksgränden är den enda förbindelsen från byns områden norr om järnvägen till områden söder om – och vice versa. En urgammal, historiskt värdefull väg, som av hävd och tradition utgjort den enda möjligheten att nyttja rättigheter till hav och fiske, skulle försvinna. Senaste trafikräkning visar 583 fordon per dygn, trots vägens urusla skick. Den är viktig även i dag!

Vägen är inritad på Bobäcks Storskifteskarta, från 1805, så som lika viktig som Stora Strandvägen (Kungsvägen), det vill säga långt innan järnvägen var påtänkt, och den har alltid använts för att nå strandens båthamn, badstrand och båtuppläggningsområden. Hamnen var en viktig och livlig lastageplats, persontrafiken blomstrade på 1800-talet med ångbåtar, och till och med tsaren med familj gästade Bobäck då. Senare, då vägnätet förbättrats, blev vägen till havet en reell tillgång till fiske och rekreation till sjöss så som den ännu är.

Kommunens uttalande om att det finns hundratals vägstumpar i Kyrkslätt som folk vill hålla i gång rimmar illa. Detta är ingen vanlig "stump". Denna har historisk bakgrund som den kortaste förbindelsen mellan havet och Stora Strandvägen sedan byns gårdar grundades på 1500-talet och skrevs in i Stora Jordeboken 1540 där deras rättigheter till havet även nämns.

Västra Nylands landskapsmuseum uttrycker sig i sitt uttalande skarpt mot att vägen stängs i en by som utsetts till ett kulturlandskap där den är en viktig faktor för att kunna behålla kulturmiljön, det öppna landskapet och den livskraftiga och levande bymiljön. Jordbruksmaskiner skulle tvingas ut på omvägar på flera kilometer (6 km via Masaby och 6,5 km via Mankby) bland övrig trafik, vilket inte gagnar smidigheten i vägtrafiken, inte heller främjas trafiksäkerheten.

Landskapsmuseet framställer att dessa kulturhistoriska synpunkter beaktas vid behandlingen av ansökan om att upphäva vägrätterna till övergången.

Är det verkligen rimligt och skäligt att denna by, som i generationer vårdats och odlats av våra förfäder för att ännu i dag framstå som en vacker, livskraftig och för barnfamiljer fantastisk plats att leva på, skall slås sönder och itu? Varför? För att Åbotågen skall vinna 30–60 sekunder.

Enligt Trafikverket finns det ett fåtal sådana övergångar som måste bort för säkerhetens skull. För vilka prövningar utsätts till exempel de jordbrukare med 80 procent av odlingsmarken söder om järnvägen? Hur stor ekonomisk och tidsmässig förlust lider de om de skall köra omvägar på tolv kilometer varje dag under odlingstiden och till och med 4–6 gånger per dag under skördetiden. Är det rimligt att omöjliggöra effektiv odling av jordbruksmarker? Varför? För att Åbotågen skall vinna några sekunder.

Är det rimligt att man i dagens Finland med all dess prisade högteknologiska kunnande inte kan göra en järnvägsövergång tillräckligt säker för både folk och tåg, så som i andra länder. Det verkar som om Trafikverket inte bryr sig om att verkligen ha den bästa utrustningen eller göra sitt bästa för att sköta tillfarten (Bobäcksgränden) vilket man i protokollen från 1993 och 1994 blivit ensam ansvarig för, men misskött på det grövsta.

Ministrar kommer och går – tågpassagerare likaså – men byar brukar bestå. Om man inte råkar ut för Järnvägsstyrelsens och Trafikverkets svekfulla löften och locktoner, vilket våra förfäder råkade ut för i början av 1900-talet då järnvägen byggdes. Ska vi nu få betala för detta? Om vägen stängs blir följderna svåra för många, inte bara för jordbrukarna utan för hela byn som blir en genomfart för det enormt växande Masaby.

Vi måste reagera, alla vi berörda. Överklaga och protestera mot stängningen.

Hjördis Nyman Bobäck

Mer läsning