Sjöhus kringgår lagen

Det är helt absurt att den idyll det tagit århundraden att få fram ska riskeras med sjöhus utanför Barckens udde i Gamla stan, Ekenäs.

Gamla stan är en attraktion som bara ökar i värde. Nykonstruktioner kan byggas överallt och är i allmänhet rätt banala då nyhetens behag försvunnit.

Många är rädda för att verka bakåtsträvande och otidsenliga och betygar att de inte är emot sjöhus i sig utan bara det känsliga läget. Det låter lagom förnuftigt och liberalt men är det inte. Sjöhus i sig är en trojansk häst som på sikt kan förstöra allt vid kust och strand, inte minst i de finlandssvenska kustbygderna.

Det finns noggrant utarbetade bestämmelser för hur nära vatten ett hus får byggas. I tätorter är strandhus mer eller mindre förbjudna och längs stränderna dras populära gång- och cykelstråk. Idén är att de vackra stränderna ska öppna sig alla till glädje och avkoppling. En bit från stränderna får man ändå bygga men värdet på tomterna stiger ju närmare vattnet de kommer – trots att vattnet kan avskiljas av en mindre väg. Alla dessa bestämmelser har utarbetats på kanske hundra år och tar hänsyn till strändernas estetiska och sociala värde. I dag tillkommer ekologiska hänsyn. Kontakten mellan hav och land har skapat en mycket känslig zon som myndigheterna försöker bevara så väl som möjligt.

Sjöhus har inte hunnit komma in i lagarbete och diskussion. Tomter har sitt pris och sina bestämmelser men vad har havet? Lagar om fiske! Det är klart att både boare och byggare vill utnyttja situationen. Tekniken i dag medger den ultimata strandtomten: den som ligger utanför stranden. Stranden förökar sig med ett nytt slags strandlinje dominerat av sjöhus och flytbryggor. Det gamla strandområdet får tillhandahålla parkeringsplatser och sopstationer för dem som haft råd att flytta ut till havs.

I klartext: Barckens udde ska bli en parkeringsplats och sopstation, ett genomgångsområde för en nytt Solsidan till havs.

Leif Höckerstedt Ekenäs